We are not afraid

I tider av upplevd otrygghet tenderar politiska ledare, med ambitioner att styra, prata om att ”ta människors oro på allvar”. Det mantrat används sedan för att motivera politiska förslag och beslut som annars skulle vara kontroversiella; ökad övervakning, minskad invandring och hårdare straff.

För Ledarna – som Sveriges chefsorganisation med över 90 000 medlemmar i alla branscher och på alla nivåer – är det självklart att samhället, inklusive våra arbetsplatser, måste kännas tryggt. Ingen ska behöva oroa sig över diskriminering, mobbning, trakasserier eller våld. Men när de som har i uppgift att vara ledare gömmer sig bakom människors rädsla så låter de rädslan styra.

Efter attentatet i London i går är det dominerande budskapet från britter i allmänhet och i politisk ansvarsställning ”We are not afraid”. På liknande sätt talade Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg vid minnesgudstjänsten efter terrordåden i Oslo och på Utøya: ”Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet – men aldrig naivitet”.

Ledarskap handlar om att blicka framåt och peka ut en önskad riktning, inte om att fångas upp av nuet. Ledarskap är inte att ”ta människors oro på allvar”, utan att istället lyssna till deras drömmar, förhoppningar och bästa stämningars längtan.

Det där sista är för övrigt ett citat från Hjalmar Branting. Han valdes in i riksdagens andra kammare 1896 på en liberal lista och kom att bli den ledande kraften i den unga socialdemokratin. Efter den ryska februarirevolutionen 1917 uppstod oroligheter och renodlade hungerkravaller i flera svenska städer. Dessa pågick tills Branting tog på sig ansvaret för lag och ordning i samband med första maj-demonstrationerna det året, vilket innebar att förslag om privatmiliser föll och landet undvek att kastas in i en allvarlig kris.

Kanske skulle dagens politiska ledare kunna lära något av Branting. Hårdare tag må vara en snabb och populistisk lösning på upplevda problem, men det är inte långsiktigt hållbart ledarskap.