Vill du ha högre lön?
Jag har ännu aldrig träffat någon som säger att man inte vill ha högre lön, eller tackar nej till ett erbjudande om löneförhöjning. Lönen är viktig för människor, som ett kvitto på värdet man har på den egendomliga marknad som kallas arbetsmarknaden och framförallt som en erkänsla för den prestation du gör för din arbetsgivare.
I en artikel i söndagens SvD höjs nu åter röster för att lönen inte har någon betydelse. Själv har jag hört det som ett mantra under många år från min dåvarande arbetsgivare, Sveriges kommuner och landsting, som hävdar att deras medarbetare är nöjda med sina låga löner eftersom de har så otroligt intressanta arbetsuppgifter. I SvD är det den nye Electroluxchefens lön på 75 MKr per år som står i centrum, men resonemanget är detsamma: Lönen har ingen betydelse för prestationen.
Stöd hämtar man i 50 år gammal psykologisk grundforskning på apor.
Ingen har hävdat att lönen är det enda viktiga för människor, men att därav dra slutsatsen att man på en öppen marknad inte behöver använda lön för att locka till sig de bästa krafterna blir bara fånigt.
Två frågor inställer sig hos mig:
Varför är det bara företagsledare som ska vara ödmjuka och ta ansvar för att jobba för lägre lön än man kan få? Varför höjer ingen på ögonbrynen när Real Madrid betalar 100 MKr om året till sin nye tränare José Mourinho, en person som på sin höjd kan tillföra världen lite underhållningsvärde. Eller över Lady GaGas årsinkomst på mer än 350 MKr? Inte ens vår egen supersvensk Zlatan får sin inkomst ifrågasatt av svenska experter. Han kanske hade gjort ännu fler mål med lite lägre ersättning och större arbetsglädje?
Den andra frågan är varför alla vi svenska medborgare överhuvudtaget behöver ha en synpunkt? Uppenbarligen tycker Electrolux ägare, via sin styrelse, att McLoughlin är värd sin jättelön. Och jag tror inte alls att det är enbart av godhet, man räknar säkert med att han ska få företaget att betala tillbaka mångdubbelt mer.
Avunden är en stark drivkraft hos oss svenskar, förmågan att glädjas åt andras framgångar är det sämre med.
Lönen ska spegla ditt bidrag till företaget, eller vid nyanställning ditt förväntade bidrag. Den ska sättas lokalt och individuellt. I det avseendet är Keith McLoughlins lön föredömlig.
Intressant jämförelse du gör mellan företagsledare och idrottsstjärnor!
Tyvärr har du rätt när du konstaterar att…”Avunden är en stark drivkraft hos oss svenskar, förmågan att glädjas åt andras framgångar är det sämre med.”
Låt oss fortsätta att arbeta upp chefers lön till den nivå som är rimlig vad gäller ansvar och arbetsinsatser.
Finns en stor skillnad mellan idrottstjärnor och företagsledare. Det idrottsstjärnan gör kan alla se, i en organisation är det svårare att kontrollera. Det blir mer godtyckligt. Sedan är det mycket svårare att bli storstjärna i fotboll, konkurrensen är stenhård och ingen annan kan hjälpa dig till toppen.
Fotboll på högsta nivån kan liknas vid kapitalism i sin renaste form. Den som är bäst får mest och håller du inte måttet åker du ut.
Visst är det så att en fotbollsspelares resultat är lättare att avläsa än en företagsledares!
Men kopplingen mellan lön och prestation är viktig för alla oavsett uppdrag, och egentligen kan bara den som betalar – vare sig det är fotbollsklubbens eller företagets ägare – avgöra vad som är rätt pris.
Men man ser sällan media ifrågasätta fotbollsklubbens bedömning!