Utveckling skapar lön – inte märket i sig!
Läser en intervju med John Lapidus i Transportarbetaren, i vilken han sågar lönepolitik som bygger på individuell lönesättning och i synnerhet Kommunal som hoppar på tåget. Det är inte första gången jag läser detta och antagligen inte heller den sista. Men jag slutar aldrig att förvånas över bristen på framtidstro när det gäller lönebildning.
Lapidus pratar om ”arbetarrörelsens idé om lika lön för lika arbete” och han romantiserar om att ”arbetskamraterna säkert vill ställa upp för den som inte presterar av olika skäl” samt att en del faktiskt förlorar på individuell lönesättning. Det låter som en svunnen tid. Det låter på Lapidus som att ingen utveckling har skett med våra arbeten sedan vi stod vid det löpande bandet.
Sveriges företag och organisationer har genomgått stora förändringar de senaste åren. Konkurrensen har ökat både nationellt och internationellt, yrkena har blivit mer avancerade och kunskapskraven har höjts. Därmed borde löneprocessen också behöva förändras för att bidra till utveckling av både verksamhet och individ. Jag tror att det är det som Kommunal faktiskt försökt göra. Deras medlemmar har fått ökade krav på kvalitet och eget ansvar som är svårt att bedöma med kollektiv lönesättning.
Tyvärr känns det ibland som vi är få som vill diskutera en framtida utveckling av lönemodellen i Sverige. Vill man inte diskutera ”märket” (industrin bestämmer lönenivå för alla på arbetsmarknaden) gör man sig icke besvär. ”Märket har tjänat oss väl, sifferlösa avtal är ett hot mot den svenska modellen” basuneras ut till alla som behagar teckna sifferlösa avtal. Men det finns många exempel på fantastiska produkter som ändå har gått sitt öde till mötes eftersom omvärlden faktiskt har förändrats.
Tankarna går osökt till Facit AB, ett av Sveriges större företag (14 000 anställda 1970) som tillverkade mekaniska räknemaskiner som användes över hela världen, men när den japanska miniräknaren kom gick företaget från industrins guldkalv till hot om konkurs på bara två år. Det berodde på att man inte kunde anpassa sig för den nya situationen på marknaden.
Vi vet att omvärlden förändras, vi vet att förutsättningarna för våra verksamheter och arbeten förändras – nu är det dags att i alla fall påbörja diskussionen om vad som kommer efter ”märket”. Ingen modell är evigt bestående.
Ledarnas anser att en lokal lönebildning skapar förutsättningar för ökad produktivitet, lönsamhet och konkurrenskraft. Då skapas också utrymme för en positiv löneutveckling. Vi vet att det finns många verksamheter där lönen sätts i dialog mellan chef och medarbetare, där kontinuerliga samtal leder till utveckling hos både individen och därmed organisationen.
Det bygger ofta på att alla, inklusive ledningsgrupp, sanktionerar processen och inkluderar den i verksamhetsplaneringen. Att chefer och medarbetare får utbildning och stöd i löneprocessen och där man öppet pratar om förväntningar. I dessa verksamheter fungerar den lokala lönebildningen som ett styrmedel och inte en ytterligare kostnadspost. Det är företag som är mogna nog att förstå att om lönen investeras rätt så är både individ och verksamhet vinnare.
Kom och berika diskussionen om sifferlösa avtal i Almedalen – vare sig du är för eller emot förändring!
Tid: Onsdag den 1 juli 2015 , kl 14:30-15:30
Plats: Spegelsalen på Clarion Hotel Wisby, Strandgatan 6
Hej Maria
Intressant artikel, jag kan delvis hålla med dig men att du i en mening raljerar över svunnen tid när vi stod vi bandet, det finns tyvärr fortfarande många arbetsplatser där bandet används, för att i nästa mening referera till facits brist på att utvecklas, då går det bra att vandra 40 år tillbaka i tiden. Det finns säkert många ställen där din argumentation funkar men min uppfattning är att vi måste nog kunna ha båda modeller. Problemet som jag ser det är alla fackföreningars oförmåga att anpassa sig till både ock. Jag håller med dig om ”märket” men i den andemeningen att det helt urholkar kollektivavtalen, den bästa andemeningen med att ett kollektivavtal skall spegla en specifik bransch, deras villkor och förutsättningar, det har vi alla fack, helt tappat möjlighet att förhandla om.
Med vänlig hälsning,
Peter Bording
Hej Peter!
Tack för din kommentar! Jag har ibland lätt för att låta raljerande när jag blir frustrerad över att inget händer. Det är inte meningen att förringa arbete vid löpande bandet. Jag tror att det är viktigt att vi ser över hur våra avtal ser ut även det som man uppfattar som bra, för att se vad vi tror kommer hända framöver. Inget varar som sagt för evigt och det känns bättre att vara förberedd för framtiden även om vi inte kan utläsa den.
mvh Maria