Utveckling av LAS gynnar cheferna

En av de frågor som flitigt debatterats i valrörelsens inledning är frågan om den svenska anställningstryggheten så som den regleras i LAS. 

I tisdagens morgoneko kunde vi höra statsministern försäkra att hans parti inte hade några som helst planer på att ändra  i LAS om de får fortsätta regera.

Dagen efter, på onsdagen, hördes i samma kanal Maud Olofsson, en regeringskollega, dissa LAS med all kraft och förklara anställningstryggheten som det värsta hotet mot svenska företag, särskilt småföretag.

Båda har fel.

Nuvarande LAS är ett problem ur minst två aspekter:

1 Den bygger på ett föråldrat synsätt på alla medarbetare som utbytbara mot varandra och av precis samma värde för företagets fortlevnad. Så är det inte och har inte heller varit på väldigt många år.

2 LAS förhandlas ofta bort till förmån för avtalsturlistor vid större förändringar. Detta är i sig bra, då företag och personalorganisationer kommer överens om ett praktiskt förhållningssätt. Men det är dåligt på så vis att vi har en lag som många förlitar sig på men som i verkligheten ofta sätts ur spel. En lag som inte efterlevs har spelat ut sin roll.

För att chefer ska kunna utöva sitt ledarskap måste de ha medarbetare som är rimligt trygga i sin anställning. Medarbetare som faktiskt vet vilka spelregler som gäller och som inte godtyckligt och utan skäl kan sägas upp eller omplaceras.

Men lika viktigt är det för chefen att ha rätt medarbetare med rätt kompetens och med rätt engagemang för jobbet. Chefens uppdrag är att leverera ett gott resultat och det kan inte utföras utan möjligheter att påverka att man har de medarbetare som behövs. Man kommer långt med ett aktivt arbete med kompetensutveckling av medarbetarna, men låt oss inte blunda för att det ibland kan vara nödvändigt att faktiskt byta ut en medarbetare mot en annan. I det läget ska reglerna vara tydliga, smidiga och inriktade på att företagets verksamhet ska kunna fortleva.

Jag har inte någon färdig lösning till hur en ny lag om anställningstrygghet ska vara uppbyggd. Trygghet och flexibilitet är kärnvärden som måste vägas mot varandra. Den nuvarande lagstiftningen och svensk tradition präglas av en total dominans för trygghet  – på flexibilitetens bekostnad. De som har arbete gynnas på bekostnad av de som står utanför. Och de som vill byta jobb avskräcks av de inlåsningseffekter som LAS skapar.

Snart är valrörelsen över men behovet av att utveckla regelverken på arbetsmarknaden finns kvar. Sveriges chefer kommer gynnas om vågskålen mellan trygghet och flexibilitet får väga mera jämt än idag.