Tillbaka till 1984?
Det är lustigt hur tunn fernissan är på Svenskt Näringsliv. Man vill väldigt gärna framstå som en offensiv och modern organisation, men med jämna mellanrum tittar gubbfoten fram.
En av de verkligt stora utmaningar som svenska företag och offentlig förvaltning står inför är att ersätta de chefer som nu lämnar arbetsmarknaden. Vi måste hitta ett ledarskap som kan ta Sveriges företag in i den nya världen där global konkurrens och spetskompetens står i fokus. Det kräver att man vågar titta utanför de snäva ramar som idag skapar en förfärande homogenitet i styrelserum och verksamhetsledningar. Vi behöver mer mångfald, inte mindre.
Lars Strannegård beskriver idag på SvDs Brännpunkt de diskussioner som förs kring högre utbildning inom ekonomi ute i omvärlden. ”Många ekonomutbildningar anses av kvalificerade bedömare vara alltför snäva i sin inriktning. De misslyckas med att stimulera intellektuell nyfikenhet, perspektivseende och ger för lite förståelse för de faktiska utmaningar som väntar i näringslivet. Det är förståelse för kultur, känslighet för mångtydighet och god tolkningsförmåga som tillhör kunskapsluckorna för de nyutexaminerade.”
Som chef måste du behärska mycket mer än teknik och ekonomi. Kunskap om människor och kultur, förmågan att orientera sig i omvärlden, och att analysera din egen verksamhet i förhållande till skeenden runt omkring. Jag våga påstå att detta är viktiga faktorer för chefer på alla nivåer och helt nödvändiga för den som vill syssla med ledningsfunktioner på en högre nivå.
Verkar jag personligt engagerad? Ja, själv har jag sju ”gamla” betyg i humaniora och samhällsvetenskap som jag tog innan jag påbörjade min yrkesutbildning. Jag har betalat tillbaka varenda krona utan att sörja över det, för det har berikat mitt liv, och framförallt mitt yrkesliv som chef inom ett helt annat område.Jag hade varit en sämre chef och en olyckligare människa utan mina kunskaper i litteratur och historia.
Svensk Näringsliv har gått ordentligt vilse denna gången. Svenskt utbildningsväsende har inte till uppgift att producera förprogrammerade studenter på beställning utan att skapa kreativa, kunniga och fritt tänkande chefer och medarbetare.
Inofrmtoain is power and now Im a !@#$ing dictator.
j0c8BW jszhudbbqffi
Själv presenterar jag mig helst som humanistisk ekonom. Under nio år som redovisningskonsult på en redovisningsbyrå kände jag mig ofta vilsen, även om det var jag som lyssnade in ledningens attityder bäst. Som gymnasieekonom trodde jag att akademikerna borde vara smartare.
Just förmågan att sätta tiden i sitt sammanhang, att följa omvärlden och att reflektera både historiskt och kulturellt har sina fördelar. Förmågan har många gånger hjälpt mig att hålla kompassriktningen. Men arbetar jag strikt på en ekonomiavdelning, ruttnar jag väldigt fort. För det är verkligen sant, flertalet ekonomer är väldigt fyrkantiga.
För mig blev det än tydligare medan jag läste ledarskapsterminen vid Södertörn för något år sedan. Samtliga deltagare skulle ha minst b-nivå inom sociologi, företagsekonomi eller statskunskap.
Filmen ”Drottningen och jag” använde jag som en studie i praktiskt ledarskap. Jag vet inte om mer än någon enstaka student förstod den pedagogiska touchen, hur livet aldrig blir som man tänkt, men kan bli väldigt bra ändå. Det tycker jag är ett av ledarskapets ständiga dilemman.
Flertalet studenter, samtliga ekonomer, hängde upp sig på Fara Diba och de politiska händelserna i Iran. Få hörde historien hur en journalist och filmare ville presentera sin livshistoria, men genom olika förvecklingar både fick sin dröm i uppfyllelse men även sin ledarskapsgestalt starkt ifrågasatt. För att inte tala om hur förändrad världsbild Nahid Persson själv fick. Projektet startar med en tänkt slutprodukt, ut kommer något helt annat, men lika säljbart, eller bättre. För det krävs flexibilitet och förmåga att möta andra med empati.
Nu har jag också min magister i politik och ekonomi, vilket ger mig större handlingsutrymme, men endast inom kretsen med högre studier, alla inriktningar utom ekonomer på grundnivå. De är mer lättstötta än andra och har mycket svårt att lyssna på varandra.
Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så, att blandade kompetenser exempelvis på en ekonomienhet, innebar att så många medarbetare känner sig hotade, jämförda och tar sig anledningar att intrigera.
När det gäller offentlig sektor kan problemen vara ännu större, då många omplaceringar av tradition skett från exempelvis barnomsorg till en temporärt ledig assistenttjänst på ekonomienheten. Medarbetaren får lära sig enstaka nya moment men får sällan fortbildning för att förstå sin nya roll och hur arbetet påverkar andra medarbetare samt resultatet. Min senaste anställning gav mig förfärliga erfarenheter hur en hel ekonomienhet i en stor kommun föll samman. Anpassning skedde bokstavligt till dagisnivå, då arbetsuppgifter fördelades utifrån rättviseaspekten, inte utifrån alternativkostnader, ekonomiska incitament eller God Redovisningssed.