Inlägg

Vad driver ledarskapet i Sverige?

/0 Kommentarer/i , , /av

cheferFör några decennier sedan lyftes begreppet det svenska ledarskapet fram. Sverige var då ett av världens rikaste länder och en stor exportnation med osedvanligt många inhemska större multinationella företag. Det var företag som AGA, Scania, Atlas Copco, Volvo, ASEA, Tetra Pak, Astra med flera. Karriärmöjligheterna för bolagens chefer i Sverige var oändliga.

Framgångarna i näringslivet skapade ett intresse över vad som utgjorde det svenska ledarskapet. Enligt rapporten ”Leading Companies in a Gobal Age – Managing the Swedish Way”, av Pär Isaksson på Vinnova, är det följande faktorer:

  • Fokus på meritokrati
  • Autonomi och icke-hierarkisk
  • Fokus på grupp, inte individ
  • Tveksamhet till att lyfta fram högpresterare (stjärnor)
  • Icke-konfrontativ och konfliktundvikande
  • Handlingsorienterat

Enligt Isaksson var en av de större höjdpunkterna för det svenska ledarskapet då Jan Carlsson, dåvarande vd för SAS, skrev boken ”Riv pyramiderna” som än idag ses som något av en klassiker inom sin genre. I boken lyfte Carlsson fram vikten av decentralisering av beslutsfattande och vikten av delad information mellan hierarkierna.

Begreppet ”det svenska ledarskapet” har dock diskuterats. Forskarna Åke Beckérus och Anders Edström lyfte 1988 fram det faktum att det svenska näringslivet är differentierat utifrån branscher, olika varor och tjänster samt olika produktions- och serviceformer talar emot att det skulle finnas ett enhetligt svenskt ledarskap. En läsvärd artikel som också lyfter fram flera intressanta frågeställningar runt det svenska ledarskapet är en studie  från Malmö Högskola ”Det finns inget mer svenskt än Ikea”.

Hur det än förhåller sig med det eventuella svenska ledarskapet så har Ledarna i flera år undersökt chefers drivkrafter. I Ledarnas undersökning om ”Ledarna – chefers förutsättningar 2015” så ställs frågan om ” Vad stimulerar dig mest i ditt arbete som chef?” Det viktigaste för de tillfrågade cheferna var i följande ordning:

  • Kunna påverka
  • Nå resultat
  • Arbeta med människor
  • Förbättra för/utveckla personalen/företaget
  • Ha stimulerande arbetsuppgifter

Dessa drivkrafter formas sedan utifrån varje individ, de organisatoriska förutsättningarna som finns, rådande organisationskultur samt den bransch- och verksamhetslogik som råder på arbetsplatsen.

Men, tänk om det ändå är som så att ledarskapet i Sverige påverkas av drivkrafter som tillit, oberoende och självförverkligande? För några år sedan publicerades boken ”Är svensken människa” av Henrik Berggren och Lars Trädgårdh. Denna bok är en av de större läsupplevelser jag haft på väldigt, väldigt länge. Författarna bjuder på en vindlande exposé över Sveriges historiska utveckling från ett relativt fattigt land till ett av världens rikaste länder.

De lyfter fram den tilliten som en av grundbultarna i den svenska framgångssagan. Tillit handlar om att man litar – alternativt har förtröstan eller förtroende för någon. Tilliten i Sverige är väldigt hög till såväl andra medborgare, organisationer och till staten. Samtidigt är Sverige, enligt författarna, ett av världens mest individualiserade samhällen där drivkrafter som självförverkligande och oberoende står i fokus.

I jämförelse med många andra länder ter sig Sverige snarare som landet annorlunda då dessa drivkrafter i form av självförverkligande och oberoende verkligen sticker ut. Glöm epitetet mellanmjölkens land. Kan det vara som så att dessa drivkrafter i form av självförverkligande och oberoende har präglat och präglar ledarskapet i Sverige idag?

 

Lönlöst att satsa på chefslöst!

/0 Kommentarer/i /av

I dagens Metro står att läsa om ytterligare ett företag, managementkonsultbolaget Centigo, som avskaffat cheferna. I ett tidigare blogginlägg lyfte jag samma typ av ”nytt” fenomen. Men också den här gången är det en sanning med modifikation.

Men innan jag tar det påståendet vidare vill jag ägna några rader åt det som kallas ”det svenska ledarskapet”. Den svenska ledarskapsmodellen har bland annat beskrivits av Vinnova och av Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi.  Tengblad menar att svenskt ledarskap är ett demokratiskt ledarskapsideal med platta organisationer och få chefsled.  Det innebär att medarbetarna har en hög grad av självstyrning och möjlighet att påverka beslut. I Vinnovas rapport beskrivs svenska chefer ha fokus på de övergripande målen, att sätta riktning och skapa stödjande strukturer för ett fungerande arbete. De lämnar detaljer och genomförande till arbetsgrupperna själva.

Enligt Vinnova är detta sätt att leda framgångsrikt och röner uppskattning utomlands. Men det finns också de som höjer ett varnande finger för att vi i globaliseringens era är på väg att lämna det svenska ledarskapet. Päivi Riestola uppmärksammar i sin doktorsavhandling hur allt fler företag anammar ledningsmodeller som krockar med den svenska företagskulturen. Hon menar att svenska chefer alltför okritiskt anammar nya managementtrender.

Nåväl, åter till de ”chefslösa” företagen. I Centigo har man alltså avskaffat chefer, men istället satt in ledare vars uppgift är att coacha medarbetare, se till att de har adekvat information samt att de följer företagets affärslogik.  Detta sätter i högsta grad fingret på delar av en traditionell chefs uppgifter. Likaså uttrycks vikten av ledarnas tillgänglighet. Eftersom deras viktigaste uppgift är att stötta medarbetarna måste de också vara tillgängliga och inte låsa in sig på kontoret. Jag frågar mig åter: Är detta något som skiljer sig från en chef?

Min uppfattning är att företag experimenterar med chefsrollen, men oavsett hur de vill beskriva sina organisationer så finns det personer som har ett övergripande ansvar för medarbetare och/eller verksamhet.

Jag undrar vad detta beror på. Kanske lyckas man inte fullt ut leva upp till det svenska ledarskapsidelat? Vill man skapa en illusion av högre delaktighet? Finns det en negativ syn på chefskap och i så fall varför? Har en ledare lägre lön än en chef?

Tala gärna om vad du tänker om detta.