En skola utan ledarskap
Igår lyssnade jag på premiärtalet – i dubbel bemärkelse – av Miljöpartiets nya språkrör som inledde politikerveckan i Almedalen. De uppehöll sig nästan hela talet vid utbildningsfrågor och problemen i skolan. Det som engagerade var framförallt lärarnas försämrade status och lärarlönerna. Partiet vill också förbättra möjligheterna till en andra studiechans för de elever som av olika skäl misslyckats i gymnasiet.
Men inte med ett ord berördes ett av de allra största orosmolnen i skolans värld: Det faktum att ingen vill bli rektor eller skolchef! Arbetsförmedlingens statistik som Ledarna sammanställt visar att färre en en person, dvs i många fall ingen, söker chefsjobben inom skolan.
Skälen är naturligtvis flera, men en viktig åtgärd är att titta på vilka förutsättningar du har som chef i skolans värld. Som alla chefer i offentlig verksamhet arbetar du i full öppenhet inför alla och ditt jobb kan när som helst bli granskat. Du har ofta stora personalgrupper, med kompetenta och krävande medarbetare, många hundra elever och deras föräldrar som du ska kommunicera med. Ovanpå detta kommer tajta ekonomiska ramar och juridiska krav på myndighetsutövning. Och en lön som inte motsvarar varken arbetsinsats eller ansvar.
Är det då så konstigt att ingen vill ha jobben?
Men för att vi ska kunna återskapa en bra skola, med goda studieresultat och elever och medarbetare som trivs, räcker det inte med höjda lärarlöner och bättre ekonomi.
Det måste finnas engagerade , kompetenta och motiverade chefer i skolan som kan driva utvecklingen!
