Inlägg

Ledarskap i såväl det stora som i det lilla behövs för klimatomställningen 

/0 Kommentarer/i , , /av

Idag är det Världsmiljödagen och årets tema är ”Biologisk mångfald och hemmaodling”. Helt klart ett aktuellt tema i dessa tider då vi tillbringar extra mycket tid hemma. Själv har jag gått runt i våra egna odlingar och oroat mig över humlornas plötsliga frånvaro. Vi hade gott om dem i april, men i mitten av maj, lagom till äppelblomningen, tystnade plötsligt surret. Jag vet inte varför, kanske var det köldknäppen som kom? Kanske är det en del av humlornas naturliga livscykel? Men det var första gången som jag noterade det och reflekterade över hur beroende vi är av dessa små insekter om det ska bli någon skörd. Nu är jag orolig för att det vare sig blir äpplen, körsbär eller plommon i år. 

Ett exempel på ett sent uppvaknande av en bortskämd 70-talist som alltid tagit mat på bordet för givet. Som aldrig fullt ut förstått de komplicerade och känsliga ekologiska system som är grunden för vår överlevnad. 

Journalisten Jonathan Jeppsson, som skrivit boken ”Åtta steg mot avgrunden”, ger i en intervju i Kristianstadsbladet en dyster bild av framtiden. Jeppsson hävdar att en möjlig klimatkollaps ligger närmre än vi tror. Boken är fylld av obehagliga saker men det som överraskade mig mest är att det finns sådant som på allvar hotar den mänskliga existensen.  

– Vi tänker att ”det kommer nog att bli lite mer stormar, och kanske lite mer regn på vintern”. Men saker som att molnen kan försvinna på vissa breddgrader och att syreproduktionen är hotad, eller att insekterna minskar så kraftigt att det kan bli ett problem med matproduktionen – sådant är väldigt obehagligt. Och att det ligger så nära i tiden”, säger  Jeppsson i Kristianstadsbladet. 

I tider som dessa är det lätt att drabbas av missmod och bli handlingsförlamad av alla negativa nyheter som sköljer över oss under pandemin. Det är under kristider som ledarskapet prövas. Vi behöver ledare som är visionära men som också har ett praktiskt handlag och kan visa vägen, ingjuta mod och uppnå resultat – både i det stora och lilla sammanhanget. Inte minst i klimatfrågan och omställningen till ett hållbart samhälle. 

Vad kan vi som chefer och ledare göra för att bidra till arbetet med en biologisk mångfald? Vi behöver vara medvetna om hur våra verksamheter påverkar den biologiska mångfalden, och hur vi kan minska de negativa effekterna. Ett första steg är kartläggning av alla aktiviteterna i vår verksamhet och dess påverkan på miljön och därefter agera för att minska miljöpåverkan.  

Samhällets omstart och den ekonomiska återhämtningen efter coronapandemin måste präglas av insikten av att arbetet med klimatomställningen behöver fortsätta i oförminskad styrka. Det är också därför som det är viktigt att uppmärksamma Världsmiljödagen och politiska europeiska initiativ som Grön återhämtning. 

Ett budskap är viktigt att återupprepa: Chefer och ledare har nyckelpositioner för att vi ska kunna ta avgörande kliv mot ett fossilfritt, hållbart samhälle. Men också att genom små beslut i vardagen forma den egna verksamheten, och därmed samhället i stort. Du som chef gör skillnad. 

Ledarna kommer därför att återkomma i höst med kommunikationsaktiviteter som sätter fokus på chefer och ledares roll i klimatomställningen. 

Läs mer på ämnet.

World environmenet day

Chefblogg: Grön återhämtning en möjlighet i det svarta. 

Chefblogg: Bäst i världen på omställning  

Kristianstadsbladet: Boken ”Åtta steg mot avgrunden” förutspår att klimatkollapsen är nära 

Visionärt ledarskap med ett praktiskt handlag

/0 Kommentarer/i , /av

Idag, den 9 maj, är det Europadagen. En dag som uppmärksammar minnet av den så kallade Schuman-deklarationen. Just i dag är det 70 år sedan den franske utrikesministern Robert Schuman presenterade sitt förslag till en europeisk kol- och stålgemenskap (EKSG) som sedermera blev grunden för dagens EU. Bakgrunden var återuppbyggnaden av ett Europa som låg i ruiner efter ett förödande krig.

Deklarationen är ett uttryck för ett visionärt ledarskap – visionen om en enad och fredlig gemenskap mellan Europas länder, byggd på solidaritet. Vi som lever idag kanske tar det för givet men har mycket att tacka de ledare som var med och la denna grund. 1950 var ett fredligt Europa långt ifrån en självklarhet.

Samtidigt som målet i deklarationen var visionärt så var angreppssättet väldigt praktiskt, konkret och begränsat i sitt omfång. I deklarationen kan vi läsa att ”Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet.”

Solidaritet som bygger på konkreta resultat. Detta stämmer till eftertanke i dessa tider av kris.

Det är ännu en öppen fråga vilka politiska och ekonomiska konsekvenser den pågående krisen kommer att få. Vi vet inte heller hur det europeiska samarbetet kommer att klara påfrestningarna.

Det vi vet, vilket vår samarbetsorganisation i Europa, CEC, också påpekat, är att återhämtningen kommer att kräva fortsatt samordning och samarbete inom Europa. Det går naturligtvis att ha många synpunkter på hur EU har utvecklats sedan 1950, likaså om hur olika europeiska länder har skött sina ekonomier både före och efter finanskrisen. Men våra ekonomier är intimt sammanlänkade och beroende av varandra. Även Sveriges återhämtning är beroende av övriga Europas.

Förutsättningarna att hantera konsekvenserna av pandemin och den ekonomiska krisen ser mycket olika ut inom EU. Solidariteten mellan EU:s länder prövas hårt och det kan mycket väl förvärras. Det finns inga enkla svar på hur de spänningar som finns ska lösas, men det kommer att krävas mer än fina ord. Det kommer att krävas ett visionärt ledarskap med ett praktiskt handlag som kan uppnå och visa på resultat.

Ledarskapet är mer viktigt än någonsin under corona-krisen

/0 Kommentarer/i /av

Ny samtalsserie: Andreas Miller möter ledare i pandemikrisen
Coronakrisen sätter chefer på stora prov. I den här serien samtal ”Miller möter ledare i pandemikrisen” intervjuar Ledarnas förbundsordförande Andreas Miller företrädare för Ledarnas olika branschföreningar om ledarskapets utmaningar och framtid i ljuset av coronakrisen. Första intervjun är med Jenny Wibacke, ordförande för Ledarna inom vård & omsorg, vilket är en förening för chefer verksamma inom vård, omsorg och socialtjänsten. Till vardags är Jenny områdeschef på Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund och vi får i samtalet en inblick i hur det är att vara chef inom sjukvården just nu.

Stort fokus under coronakrisen är situationen inom sjukvården och äldreomsorgen. Hur är det att vara chef under pandemin och hur skapar man ett hållbart ledarskap i en stressig arbetsmiljö där svåra etiska ställningstaganden måste göras varje dag? Det handlar om tillit, närvaro, kommunikation och pedagogik, säger Jenny Wibacke som är ordförande inom branschföreningen Vård & omsorg (LiVO) inom Ledarna och områdeschef på Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund.

Se video-samtal, Ledare i pandemin med Jenny Wibacke.

Chefer och ledare i alla samhällssektorer står just nu mitt i krisen och de gör enorma insatser för att hantera situationen. Det gäller inte minst inom vård och omsorg. Jag möter Jenny digitalt, som brukligt i dessa tider, för ett samtal om ledarskapets utmaningar mitt i den pågående pandemin.

– Läget är stabilt och under kontroll här där jag arbetar. Vi är inne i en stor omställning av material, lokaler och personal. Vi håller på att ta fram eskaleringsplaner och bemanningsplaner, berättar Jenny för mig i ett videosamtal.

Utmaningarna varierar inom vården för chefer. Inom infektionsvården och äldreomsorgen handlar det om att vårda och säkerställa materialförsörjning av skyddsutrustning. I andra delar av vården handlar det om att prioritera vårdinsatser, omprioritering av medarbetare och patienter, och utbildning av medarbetare om covid-19.

Det är naturligt att ledarskapet förändras i en stor kris, vilket också Jenny bekräftar i vårt samtal. Hon säger att det är en drastisk förändring och omprioritering av arbetsuppgifter inom vården.  Det är omställning i ledarskapet där man som chef behöver bli mycket mer operativ och fatta snabba beslut under ständigt nya, förändrade, förhållanden.

– Personalförsörjningen är vår största utmaning eftersom många är hemma då man måste vara hemma vid minsta lilla förkylningssymptom. Det gäller att vara hållbara över tid både för chefer och våra medarbetare.

Ledarna möter allt fler chefer inom vård och äldreomsorg som ställs inför svåra etiska dilemman. Det kan exempelvis handla om hur man ska hantera arbetsmiljöansvaret om det saknas skyddsmaterial, eller vilka prioriteringar som ska göras om resurserna inte räcker till. Jenny befinner sig mitt i detta.

– Vi försöker vara så transparenta som möjligt inför varandra och föra samtal med varandra om vad det faktiskt innebär. Vi får handledning och har tillsammans en daglig reflektion. Vi försöker att vara stringenta i vårt arbete och följa råd från myndigheterna och arbetsgivare. Det gäller att vara källkritisk till fakta. Om våra medarbetare blir sjuka och i värsta fall avlider så har vi en detaljerad handlingsplan, en tydlig rutin, så vi känner en trygghet.

Som chefer är det viktigt att kommunicera chefer mellan berättar Jenny, vilket sker dagligen via digitala kanaler. Också möjlighet till debriefing och samtalsstöd via företagshälsovården blir viktigare under en tid av kris.

Vad är din egen känsla mitt i allt det här?

– Just nu är det engagemang och lite ’jävlar anamma’ och nu ska vi klara det här utifrån de förhållande vi har. Jag känner också att jag är överväldigad av den arbetsglädje och arbetsvilligheten som jag ser hos våra medarbetare som taggar igång. Man blir glad av det.

Chefernas förutsättningar inom äldreomsorgen är under lupp eftersom smittan spridit sig till många äldreboenden och det krävs att rätt förutsättningar finns på plats för ledarskap. Ledarna har under lång tid lyft chefernas förutsättningar inom äldreomsorgen, som ofta kännetecknas av ansträngd ekonomi, begränsat organisatoriskt stöd, obalans mellan krav och resurser, alltför stora arbetsgrupper samt för lite tid för återhämtning och reflektion. Ledarskapet inom äldreomsorgen behöver uppvärderas. Inom LiVO finns många äldreomsorgschefer som just nu gör enorma insatser.

– Det är viktigt att inte ta bort ledarskapet och ersätta personal med sig själv. Vi måste värdesätta ledarskapet och inte tro att det är oviktigt, för det är mer viktig än någonsin under den här tiden, säger Jenny i vårt samtal.

Det stora nyrekryteringar i vården, med bakgrund från olika branscher och utbildning, vilket skapar nya arbetsmiljöutmaningar inom vården.

– Det är en utmaning i ledarskapet, vilket ställer stora krav på närvaro, kommunikation, handledning och pedagogik. Vi får inte tappa helikopterperspektivet och bli för mycket operativa. Vi behöver vara långsiktiga i vårt ledarskap.

Det här en kris som kommer pågå under en lång tid och Jenny och jag talar om vikten av ett hållbart ledarskap. Mitt i en ansträngd situation måste man planera så att det finns tid för återhämtning och att alla inte gör allt. Jobba med delegering och tillit är viktigt för att hålla långsiktigt.

Ledarna är Sveriges chefsorganisation och de senaste veckorna har det strömmat in nya medlemmar till Ledarna. Vi ger medlemmarna möjlighet till utveckling i sin roll som chef men också en grundtrygghet för chefen som anställd. Jag frågar Jenny vad Ledarna betytt och betyder för henne.

– Ledarna har betytt mycket för mig min egen utveckling som chef. Det betyder mycket för mig som stöd och att vara en samtalspartner i mitt ledarskap. Ledarna ger mig en stor kunskap, verktygslåda, för att utveckla mig själv och mina medarbetare. Det har fungerat som ett nätverk för att få stöd i min ledarroll.

Vi vinkar adjö till varandra på det digitala mötet och Jenny fortsätter sitt viktiga uppdrag som områdeschef på Skånes universitetssjukhus.

Jennys tips och råd kring ledarskap under coronakrisen:

  • Lyssna på fakta och råd framtagna av myndigheter.
  • Var tydlig i information och kommunikation till medarbetarna. Våga prata om jobbiga saker och lyssna och prata om oro och rädslor, men var tydlig med att fokusera på det du som chef och medarbetare kan påverka.
  • Våga växla roller mellan chefer och lägga upp en strategi där chefer delar på ansvaret och visar svagheter, prata om oro och rädslor.
  • Möjlighet till debriefing och samtalsstöd viktigt.
  • Handlingsplan, rutiner, krisstöd och krisgrupp viktigt om medarbetare blir svårt sjuka.
  • Stärk varandra som chefer, vara positiva, och försöker lyssna på varandra eftersom mycket allvarlig situation.
  • Pauser är viktigt. Vara ledig när du är ledig för att hålla i längden. Risk att man springer för snabbt och inte är hållbar som chef över tid.
  • Var källkritisk till information och läs på.
  • Oro är naturligt – skapa ett engagemang och tro på dig på dig själv och medarbetarna.
  • Löpande dialog och bra dialog med facket.

Intervjun gjordes den 2 april.

Fakta: Ledarna inom Vård & Omsorg (LiVO)

Branschföreningen för chefer verksamma inom vård, omsorg och socialtjänsten. Det är chefer inom kommun, region och privata aktörer som arbetar enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen), SoL (Socialtjänstlagen) och LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Föreningen har 8292 medlemmar.

Följ LiVO på Facebook

 

 

Lyssna på de sakkunniga

/0 Kommentarer/i , , , /av

Utvecklingen av corona-pandemin har gått i en rasande takt de senaste två veckorna. Informationen och uppdateringarna om coronavirusets spridning duggar tätt. Uppdateringar om nya drabbade, nya patienter som vårdas inom intensivvården, nya dödsfall. Flera länder är satta i karantän, bland annat Italien och Spanien. Flygstopp till USA, skolor, fabriker och andra verksamheter stängs ner. Igår kom beskedet att Volvo stänger sin fabrik i Tuve i Göteborg till följd av virusets spridning. Scania ser ut att följa efter. EU:s stats- och regeringschefer har enats om att stoppa alla icke nödvändiga resor till EU under 30 dagar. Vi har sett kraftiga börsfall världen över och de ekonomiska konsekvenserna av pandemin kommer att bli betydande och är i dagsläget svåra att överblicka.

I de flesta länder införs i rask takt kraftiga inskränkningar i människors frihet att resa och samlas. I media har det framförts kritik att svenska myndigheter och ansvariga politiker inte gör tillräckligt. Ett exempel är DN:s Peter Wolodarski som i en söndagskrönika den 9 mars skriver: ”Fakta och vetenskap måste alltid vara grunden för viktiga beslut. Men när omständigheterna snabbt skiftar krävs också beredskap och förmåga till omedelbar anpassning. Politikerns ansvar är bredare än professorns. Ingen statsminister kan outsourca ledarskapet i en nationell kris till en statsepidemiolog, chefsekonom eller överbefälhavare.” Han följer upp budskapet om vad han uppfattar som senfärdigt politiskt agerande i en artikel den 13 mars.  Även Svenska Dagbladets ledarsida har lyft fram liknande kritik.

Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin vid Karolinska institutet, svarade med en artikel i Svenska Dagbladet som en direkt kommentar till Peter Wolodarskis artiklar. Han kritiserade Wolodarski för att i ”drastiska och polariserande ordalag och på synnerligen vag evidens ifrågasätta den kunskap, forskning och expertis som finns”. Han skrev vidare att: ”Kriser behöver tydligt ledarskap byggt på erfarenhet och kunskap, men jag ser ett alltmer utbrett förakt för kunskap, forskning och expertis breda ut sig i omvärlden. Jag ser det i USA, i Ungern, i Ryssland och jag har aldrig sett det så tydligt i Sverige som nu.”

Människors rädsla kan mobiliseras till en mäktig och destruktiv politisk kraft. Oron över en process som inte riktigt kan kontrolleras kan skapa en stark opinion att vidta drastiska åtgärder, en efterfrågan på att politiker ska visa dådkraft och därigenom skapa en känsla av kontroll. Det är en viktig uppgift för det politiska ledarskapet att möta människors oro och så långt som möjligt skapa trygghet, men det är minst lika viktigt att beslut om att inskränka människors fri- och rättigheter inte sker lättvindigt och i all hast. Sådana kraftfulla åtgärder kan krävas, och ska vidtas i krislägen, men då ska besluten fattas av kloka politiker på sakliga grunder utifrån bedömningar som görs av experter och sakkunniga på området. I Sverige har vi en förvaltningstradition att vara stolta över som vi inte ska kasta över bord. Drastiska beslut ska definitivt inte grundas på oro och rädsla som piskas upp av spekulationer i media och på sociala medier.

I kören av röster är det viktigt att aktivt välja vem man ska lyssna till, inte minst som chef. Utöver att hålla händerna rena med tvål och vatten gäller det också att hålla huvudet kallt och blicken klar. Om rädsla och oro ges för stort utrymme försvinner förmågan till rationellt beslutsfattande och balanserad eftertanke. Risken är då stor att det fattas felaktiga beslut vid fel tillfälle, vilket kan ha svåra konsekvenser för verksamheten.

Så till dig som är chef – lyssna på de sakkunniga, inte de som skriker högst. Var källkritisk och sålla bort desinformationen från larmet. Kriser går över, det kommer även den här att göra. Ju bättre information du baserar dina beslut på, desto större chans att verksamheten kommer väl ut på andra sidan.

 

Att leda i tider av oro

/0 Kommentarer/i /av

Vi lever just nu i tider av oro och osäkerhet. Om det är utmanande att vara chef och ledare under relativt normala förhållanden så är det desto mer så när det känns som om grunden sviktar och det vi till vardags tar förgivet inte längre är självklart, det är nu som ledarskapet på alla nivåer prövas. Nu är det viktigt att du som chef och ledare är synlig och tydlig.

När jag skriver detta har regeringen och samarbetspartierna precis presenterat flera åtgärder som kan ge chefer och ledare fler verktyg för att hantera den rådande situationen. Möjligheten till korttidsarbete, som införs från och med 1 maj, ger chefer och ledare en möjlighet att tillsammans med facken skapa bättre förutsättningar för företag att överleva i ett mycket kärvt ekonomiskt läge. Det här är inte en åtgärd vi förespråkar under mer normala förhållanden men i rådande situation är det rimligt. Även företag som erbjuder fullt ut konkurrenskraftiga varor eller tjänster kan drabbas hårt av exceptionella händelser som denna. Karensdagen slopas från och med 11 mars och till slutet av april och kan komma att förlängas. I det läge som nu råder är det bra om ingen går till jobbet på grund av ett eventuellt inkomstbortfall.

Ledarna har ett stort antal chefer inom vård och omsorg som nu står inför stora utmaningar. Regeringens besked att kommuner och regioner får extra stöd för merkostnader på grund av coronaviruset kan skapa bättre förutsättningar för chefer inom kommuner och regioner.

Vi som är chefer och ledare är arbetsgivarens förlängda arm. Vi har ett ansvar att både förutse och hantera kriser. Vi vet ännu inte omfattningen av den kris som coronaviruset skapar. Att det kommer att påverka vården och samhällsekonomin är klart, men frågan är i vilken omfattning och hur långvarig effekten blir.

Men det vi vet med säkerhet är att viruset skapar oro och rädsla ute på arbetsplatserna och hos allmänheten. Och det är skäl nog för att börja agera. Den nu rådande situationen kräver ett situationsanpassat ledarskap. Läget och åtgärderna kan snabbt förändras på grund av händelseutvecklingen. Vanligtvis vill man som chef samla alla medarbetare, men vid en kris lik den vi nu bevittnar är det inte givet. Det gäller då att nyttja den digitala tekniken för att skapa delaktighet och ett bra informationsflöde till alla berörda. Det här kan vara en utmaning men också en bra möjlighet att utveckla digitala mötesformer.

Min erfarenhet i alla typer av kriser är att kommunikationen är helt central. Kommunikation bygger också på att lyssna. Vad finns det för oro och frågeställningar bland medarbetarna och allmänheten? Chefer behöver fundera över om chefsgruppen har rätt sammansättning i den aktuella situationen för att skapa den bästa möjliga lägesbild. Det ligger ett stort ansvar på chefer att vara inkännande och hitta lösningar som fungerar, men också ha is i magen och inte agera för snabbt. Det är en svår balansgång. Jag är dock övertygad om att Sveriges chefer är väl rustade att klara den här balansgången tillsammans med kloka chefskollegor och medarbetare.

Vad är egentligen ett gott ledarskap värt? 

/0 Kommentarer/i , , /av

I dagarna har LO presenterat en rapport som fokuserar på att inkomstskillnaderna mellan de högsta cheferna i svenska storbolag och industriarbetare är stora och fortsätter att öka. Rapporten visar att de högsta chefernas genomsnittliga inkomster före skatt motsvarade 19,9 industriarbetarlöner år 2018. Jag kan förstå att de höga inkomsterna för ett fåtal skapar reaktioner. De flesta av oss är nog överens om att ökad ojämlikhet inte är bra för Sverige utan att ett hållbart och starkt samhälle är ett samhälle där skillnaderna inte blir större än att de accepteras av befolkningen. Det är heller ingen slump att LO-s rapport släpps just nu, mitt i den brinnande avtalsrörelsen. Där innehållet i rapporten bland annat är till för att skapa argument och ett momentum i de nu pågående avtalsförhandlingarna.

Det finns dock risker med den form av metodik och retorik som LO använder. Den bild som målas upp riskerar att ge en felaktig syn på ledarskap vilket kan slå tillbaka på engagemang och motivation för medarbetare och chefer i våra organisationer och företag. En annan risk, direkt kopplat till rapporten, är att det sprids en falsk bild av hur mycket chefer och ledare egentligen tjänar. LO:s rapport bygger inte på ett representativt urval av chefer. Rapporten studerar inkomstutvecklingen för knappt 200 mer eller mindre godtyckligt utvalda ledare som har höga positioner inom politik, näringsliv, ekonomi och andra viktiga samhällsområden.

LO:s retorik riskerar att flytta fokus från de verkliga förutsättningarna för de cirka 400 000 chefer som vi har i Sverige vars lönenivåer generellt sett är på ett helt annat plan. Vikten av jämlikhet i vårt samhälle ska självklart inte underskattas men samtidigt ska det löna sig att ta på sig ansvar för medarbetares arbetsmiljö, verksamheters utveckling och dess resultat.

Vad är egentligen ett gott ledarskap värt? Vem kan bäst bedöma ett gott ledarskap? Det korta svaret på dessa frågor är att det kan endast bedömas där kunskapen om det som påverkar och formar ledarskapet finns. Värdet av chefens prestation, på alla chefsnivåer, bör utgå ifrån vilken inverkan hen har på verksamheters effektivitet, produktivitet, innovationsförmåga och arbetsmiljö. Chefen och dess ledarskap gör skillnad och det ska också värderas utifrån det. Värderingen av detta ska göras så nära verkligheten som möjligt.

Organisations- och företagsnära lönebildning så kallad lokal lönebildning med sifferlösa avtal ger en möjlighet till att sätta fokus på rätt saker både i nuvarande avtalsrörelse och i samhällsdebatten kring en ökad ojämlikhet.

Börja prata om ledarskapet

/0 Kommentarer/i /av

Vi lever längre och gruppen äldre som behöver vård och omsorg i slutet av sin levnadsbana ökar. Äldreomsorgen i Sverige står inför stora utmaningar där det behövs ett aktivt, närvarande, inkluderande och innovativt ledarskap för att möta de växande behoven. Häromveckan träffade Ledarna den av regeringen tillsatta utredningen Nationell samordning av kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Utredningen leds av IF-Metalls f.d. ordförande Göran Johnsson. Utredningen fokuserar på fyra områden inom äldreomsorgen. Det är rekrytering och kompetensutveckling, ledarskap, arbetsmiljö samt välfärdsteknologi.

Vi välkomnar att ledarskap är ett av fyra huvudområden för utredningen. Vi tycker också att ledarskap borde vara den övergripande fråga som ska besvaras innan de andra frågorna tar vid. Ledarskapet är helt avgörande för att idéerna inom de andra fokusområdena ska kunna förverkligas. Att vara chef inom äldreomsorgen är ett komplext chefsuppdrag. Du ska förhålla dig till politiska beslut, brukares skiftande behov och förutsättningar, anhörigas frågor och förväntningar och samtidigt bedriva en vård och omsorg enligt medicinska regelverk och föreskrifter. I allt detta ska du möta människor med lång levnadserfarenhet som ska få en kvalitativ tillvaro när deras behov av andras hjälp ökar. För att klara det här behöver chefer och ledare rätt förutsättningar.

I samtalet med Göran Johnsson betonade vi betydelsen av tillit mellan det politiska ledarskapet och förvaltningschefer. Politiken måste ge chefer och ledare rätt förutsättningar och mandat att utföra uppdraget. En grundläggande förutsättning är arbetsgruppernas storlek. Det går inte att bedriva ett aktivt ledarskap när grupperna kan bestå av 60 medarbetare. Vi menar att arbetsgruppernas storlek måste minskas generellt. Ska offentlig sektor lyckas locka unga människor att bli chefer och ledare måste ledarskapet värderas högre än det görs idag. Det måste skapas bättre förutsättningar för chefer och ledare. Det handlar om att skapa ett långsiktigt och hållbart ledarskap där arbetsbördan är rimlig, där det ges tid för att vara en närvarande ledare och där det finns möjlighet till egen kompetensutveckling, men också för reflektion och återhämtning. Om detta finns på plats kommer chefer och ledare att kunna jobba med rekrytering/kompetensutveckling, arbetsmiljö och införande av välfärdsteknologi på ett kreativt och innovativt sätt.

Så när nu den nationella samordnaren beger sig ut på turné i 21 regioner för att diskutera sina fokusområden så är vår uppmaning; börja i ledarskapet! Finns rätt förutsättningar för ledarskapet? Om det inte gör det, vad måste åtgärdas? Om samtalet börjar där skapas den nödvändiga grunden för att kunna jobba med övriga fokusområden.

Andreas Miller

Länk till utredningen 

 

Chefens ansvar utifrån ett maktperspektiv

/0 Kommentarer/i /av

Häxjakten av den amerikanske dramatikern Arthur Miller spelas just nu på Dramatens scen Elverket i Stockholm. En pjäs som känns oroande aktuell och får mig att fundera över chefer och ledares ansvar när alla går åt ett håll, alltså när drevet går.

Pjäsen gestaltar en historisk händelse i USA:s häxprocesser i Salem i delstaten Massachusetts på 1600-talet. Pjäsen skrevs på 50-talet och tolkades som en bild av McCarthyismen som leddes av senatorn med samma namn. Man brännmärkte alla som kunde misstänkas ha ”röda” kopplingar i USA. Människor förföljdes, de förlorade sina jobb och anseende och familjers ekonomi slogs sönder.

Häxjakten i pjäsen byggs upp av religiös dogmatism och legitimerar jakten på påstådd trolldom. Till synes kloka människor tappar sitt sunda förnuft, rädslan tar över och angiveriet växer som en böld på samhällskroppen.

Domaren – trovärdigt gestaltad av Gerhard Hoberstorfer – följer lagboken. Han kan inte backa. Hur skulle det se ut? Han skulle framstå som en svag och oberäknelig ledare. Hans oförmåga att lyssna på sanningssägare, motståndet att ta in den motsatta bilden, leder till en katastrof.

När alla ropar åt ett och samma håll måste chefen och ledaren våga ställa frågan: finns det ett annat sätt att tänka? Ett annat sätt att lösa frågan. Helt enkelt att inte låta sig förblindas av en kollektiv rädsla som ropar på enkla lösningar.

Arthur Miller belyser maktens enorma kraft. Makt kommer alltid att finnas, frågan är vad vi gör med den. Den som besitter en maktposition har ett stort ansvar att bruka sin makt väl. Den senaste tiden har teaterns roll i samhället diskuterats på landets kultursidor. Den här kvällen på Elverket tvekar inte någon i publiken över teaterns betydelse. Starkt berörda står vi upp och applåderar ensemblen samtidigt som vi fått mycket att reflektera över som människor i vårt gemensamma samhälle.

 

Chefer är inte förskonade från ohälsa

/0 Kommentarer/i , /av

Chefer är inte förskonade från den psykiska ohälsa som bara tycks växa, trots mängder av utredningar, forskning, förordningar och andra förslag till åtgärder. Vi har så mycket kunskap och insikter, men ändå händer så lite.

I den bästa av världar ska naturligtvis inte någon drabbas av arbetsrelaterad ohälsa på grund av orimliga krav i arbetet. Men när chefen dukar under får det ofta negativa konsekvenser även för medarbetarna. Chefen som över lång tid tvingas hantera en kraftig obalans mellan krav och resurser blir på sikt själv obalanserad. Förutsättningarna för att utöva ett ledarskap som är till gagn för verksamheten och för att skapa en god arbetsmiljö för sina medarbetare påverkas negativt.

Ett i raden av exempel är chefer inom äldreomsorgen. Redan 2013, vid Arbetsmiljöverkets inspektioner, flaggades för stora risker för att enhetschefer skulle drabbas av psykisk ohälsa. Under hösten 2017 inleddes en nationell tillsyn av äldreomsorgen. I en intervju med Peter Burman, ansvarig för inspektionsinsatsen på Arbetsmiljöverket, visade det sig att situationen för cheferna är lika alarmerade nu som då. Främst handlar det om en ohälsosam arbetsbelastning.

Enligt Arbetsmiljöverkets rapport har sammanlagt 1 260 besök genomförts.  På 87 procent av de inspekterade arbetsställena har verket ställt krav på åtgärder inom arbetsmiljön.

Och fler dystra nyheter dyker upp på samma tema. Statistik från Previa som omfattar 12 300 chefer visar att chefers frånvaro på grund av psykisk ohälsa ökat med hela 500 (!) procent under perioden 2014–2018. Det är främst långtidsfrånvaron som ökat. Det tolkar i alla fall jag som att cheferna jobbat på under lång tid med orimliga förutsättningar. Du blir sällan långtidssjuk från en dag till en annan.  Att kvinnor är mer drabbade än män är inte särskilt förvånande. Det är i de kvinnodominerande arbetsområdena, såsom äldreomsorgen, som flest kvinnor arbetar och där förutsättningarna är som sämst. En fördjupad rapport kring omständigheter och förutsättningar i kvinnodominerade arbetsområden släpps i maj av Ledarna.

De senaste tio åren har jag arbetat med chefers organisatoriska förutsättningar för att hantera sina chefsuppdrag, det vi på Ledarna kallar Hållbara chefer. Men när jag tar del av dessa rapporter, så är det lätt att tappa sugen för en stund. Trots många aktörers gemensamma arbete, erfarenhet och kunskap händer det alltför lite.

Vad tror du krävs för att vända trenden?

 

Ledarlärdomar av regeringsbildningen

/0 Kommentarer/i , , /av

Drygt 130 dagar efter valet så har nu Sverige äntligen fått en regering. Utan att ta ställning i det politiska innehållet så är det en imponerande bedrift att pussla ihop de stridande viljorna i S, MP, C och L; att lägga hårda ord från valrörelsen bakom sig och komma överens om en gemensam politisk inriktning.

Frågan är om det finns något som chefer och ledare kan lära sig från detta.

Efter några misslyckade försök att få olika partiledare att presentera ett hållbart regeringsalternativ så valde riksdagens talman Andreas Norlén ett lite annat grepp. För att flytta fokus från person till sak så övergick sonderingarna till att handla om vilka utmaningar man såg framför sig i de olika partigrupperna, och om det fanns samsyn – eller åtminstone förutsättningar för fortsatta samtal – om tänkbara lösningar. Det var ett klokt grepp, även om det just då inte resulterade i en regering.

Förhandlingarna mellan partierna fortsatte, även efter den misslyckade sonderingsrundan. Också frågor som var känsliga – som arbetsrätt, hyresreglering och asylsökandes möjlighet till familjeåterförening – kom upp på bordet och diskuterades. Och till slut lyckades de fyra partierna enas om gemensamma ställningstaganden.

En annan viktig lärdom kan dras av Vänsterpartiets reaktion och initiala vägran att släppa fram Stefan Löfven som statsminister under de förutsättningar som S, MP, C och L enats om. V kände sig förnedrade av skrivelsen i överenskommelsen att de skulle ställas utanför politiskt inflytande. Och det är begripligt. Om en överenskommelse mellan fyra parter bygger på acceptans från en femte så måste rimligen även den kunna känna att det finns en vinst med att acceptera. Ingen gillar att tas för given eller att offentligt reduceras till en dörrmatta.

I alla händelser är det är en historisk bedrift att få fyra riksdagspartier från de traditionella två blocken i svensk politik att lägga motsättningar åt sidan och enas om en politisk inriktning inom så många områden. Kan trilskande politiker klara det så borde det vara möjligt att reda ut även konflikter och låsningar på andra arbetsplatser.