Inlägg

En svala gör ingen sommar – en nöjd chef löser inte problemet!

I dagens SvD visar man upp en ung, nöjd, kommunal chef på hög nivå. Det sorgliga är att hon visas upp som ett unikum, som undantaget som bekräftar regeln: Ingen som kan välja, vill jobba i kommun och landsting.

Och ändå vet jag att det som skrivs i artikeln stämmer. Det finns massor av roliga stimulerande och utmanande chefsjobb i offentlig sektor! Så varför framställs fastighetschefen i Herrljunga som något så speciellt? Ja det antyds t.o.m. att hon är flaggskeppet som brukar lyftas fram när man behöver en ung chef att visa upp.

Det finns grundläggande problem som de flesta kommuner och landsting behöver ta tag i när de nu på några års sikt ska rekrytera 15.000 nya chefer. Det vill säga om man vill vara med i kampen om de bästa och inte nöja sig med att vara ett andrahandsval.

 1. Gör upp med kulturen att du som chef måste ”vänta på din tur”. Privat näringsliv är mycket bättre på att identifiera unga talanger och inte ställa dem på tillväxt, utan låta dem pröva sina vingar på ett riktigt chefsjobb.

2.Skapa tydliga uppdrag. Politiskt styrda organisationer kräver sin egen logik, men den enskilde chefen måste ha tydliga mandat och befogenheter.

3. Sluta hoppas på att era chefer ska kunna leda fler medarbetare än en normal skolklass. Många av sektorns problem med konflikter, mobbing och bristande engagemang kan spåras arbetsplatser där chefen har omöjligt stora personalgrupper. (Ja, jag vet att det blivit bättre, men bara på marginalen)

4. Betala en anständig lön! Sluta tjata om att lönen inte betyder något – Florence Nightingale dog för hundra år sedan! Chefsuppdragen i offentlig sektor är ofta tuffare och mer utsatta än andra så varför ska inte det synas på lönen.

Offentlig sektor behöver duktiga chefer även i framtiden, så gör upp med gamla hinder! Låt fastighetschefen i Herrljunga vara svalan som förebådade sommaren.

 

 

 

En attraktiv arbetsgivare?

Jag kan inte släppa tankarna på nyheten kring nyår, att (s) i Stockholms stad lagt förslag på att belöna bra idéer till verksamhetsutveckling – men inte om de kommer från chefer!

I kommuner och landsting är det politiker som är arbetsgivare, i alla fall på styrelsenivå. Man tycker att de, precis som styrelserna för bolag, borde ha verksamhetens bästa för ögonen, men så är det inte. De flesta politiker tar med sig sin egen partipolitiska agenda in i arbetsgivarrollen.

Konsekvensen av det blir – som i Stockholm – att man för in en politisk värdering eller kanske snarare en profilering, då man säger att medarbetarnas initiativ är värdefullt för verksamheten men cheferna ska man inte uppmärksamma. Ett patetiskt försök att föra in ett klassperspektiv på arbetsplatsen.

60 000 chefer inom offentlig sektor

Verkligheten för de flesta av de cirka 60 000 cheferna inom offentlig sektor är den att man arbetar i team med sin personal, djupt engagerade i sin verksamhet och med en hängivenhet som tillför långt större värden än den kommuner och landsting betalar för.

Att ovanpå det bli ifrågasatt och få skit av sin egen styrelse, är mer än någon ska behöva tåla.

I Sveriges kommuner och landsting finns några av Sveriges roligaste och mest utmanande chefsjobb. Inom kort kommer 25 000 chefer ha lämnat sina uppdrag med pension och deras platser måste fyllas. Men i en undersökning som Ledarna gjorde för något år sedan svarar bara 15 procent av tillfrågade unga (som redan hade förklarat sitt intresse av chefsyrket) att man ville arbeta i kommun och landsting.

Kanske inte helt förvånande, med tanke på den politiska agenda som lyser igenom från (s) i Stockholm?

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Gott nytt år – även för chefer? – blogginlägg den 31 december 2009