Inlägg

Klimatkrisen tar inte pandemipaus 

/0 Kommentarer/i , /av

När jag bläddrar i bilderna i min mobiltelefon fastnar jag på bilder från Fridays for Future manifestation den 27 september 2019. Vi, i alla åldrar, marscherade tätt genom Stockholms gator till Kungsträdgården för att visa vårt stöd för Greta Thunbergs och Fridays for Future krav att politiker och beslutsfattare ska lyssna på forskningen och följa Parisavtalet. Klimatet är i fokus och ingen pandemi är än i sikte. 

Nu ett år senare är manifestationer av det här slaget omöjliga men klimatfrågan är inte mindre viktig för det, snarare tvärtom. Chefer och ledare på alla nivåer står inför stora utmaningar, men också möjligheter att kombinera en återhämtning med att bygga långsiktigt hållbara lösningar för kommande generationer.  

Coronapandemin har fått många att fundera över hur vi startar om Sverige, EU och världen. Inom ramen för Omstartskommissionen, ett initiativ av Stockholms Handelskammare, som letts av Klas Eklund har flera namnkunniga personer skrivit boken ”Idéer för ett starkare Sverige”. Maria Wetterstrand har till exempel skrivit om grön omställning för ett starkare Sverige. Det är en intressant läsning. I juni 2020 antog Europaparlamentet EU:s taxonomi för hållbara investeringar där verksamheter ska bidra väsentligt till minst ett av sex angivna mål för att anses hållbara.  

Det handlar exempelvis om begränsning av klimatförändringar, begränsning av föroreningar eller skydd av biologisk mångfald. I en studie från University of Oxford har 200 ledande experter inom ekonomi svarat att det mest effektiva en regering kan göra i de stimulanspaket som nu planeras är att satsa på insatser som minskar klimatpåverkan. Det handlar nu om att göra framåtriktade investeringar i infrastruktur, byggbeståndet, utbildning, klimatvänligt jordbruk och forskning och innovation, enligt ekonomerna i Oxford studien. 

Maria Wetterstrand skriver att hon de senaste åren haft dialog med många näringslivsrepresentanter som har ett genuint engagemang för grön omställning. Jag delar hennes upplevelse. Jag har mött chefer och ledare inom traditionell tung industri i Sverige såsom fordonsindustri och gruvbrytning där man verkligen vill bidra till hållbar utveckling. Wetterstrand skriver att flera chefer har vittnat om stela regelverk som hindrar från att testa nya metoder. Hon efterlyser frizoner för att i snabbspår få möjligheten att testa nya idéer. Jag delar den uppfattningen. Det finns en stor vilja och kunskap bland Sveriges chefer att bidra till en hållbar utveckling. Politiken måste ge chefer i näringslivet rätt förutsättningar att bedriva det här arbetet. 

I boken ”Vad händer nu med framtiden?” av Christian von Essen intervjuas Johan Kuylenstierna, vice ordförande i Klimatpolitiska rådet. Han menar att inställningen hos näringslivet nu är en helt annan jämfört med finanskrisen 2008. ”Det här är den stora olikheten mellan finanskrisen och coronakrisen. Skillnaden i mentalitet är enorm. Trots att företagen har det otroligt tufft har vi samtidigt ledare som står fast vid den långsiktiga strategin och verkligen ser en möjlighet till snabbare hållbar omställning. Jag har jobbat med de här frågorna länge, och det är som natt och dag. Inställningen är superviktig annars kommer vi ingenstans.” 

Svenskt näringsliv är oerhört viktiga i omställningen till ett hållbart samhälle och lika viktig är offentlig sektor. Wetterstrand lyfter möjligheten att använda upphandlingsinstrumentet, LOU, effektivare för att ställa krav på minskad klimatpåverkan vid upphandlingar. Det upphandlas för 700 miljarder årligen i Sverige. Ledarna har många aktiva chefer inom offentlig sektor som jobbar med detta dagligen.  

När jag läser Omstartskommissionen och “Vad händer nu med framtiden?” blir ledarskapets stora betydelse väldigt tydlig för att den här förändringsresan ska bli av och bli så bra som möjligt. Det krävs chefer som är målinriktade och framåtblickande och de behöver rätt förutsättningar att göra sitt jobb. Det krävs ledare som kan beskriva det positiva målet och visionen, för resan dit kommer inte bli smärtfri. Det finns verksamheter och företag som måste sluta med sin tillverkning, radikalt ställa om eller starta en helt ny produktion. Det kommer skapa oro, en oro chefer måste ta på allvar och samtidigt visa vart vi är på väg.  

Tillsammans måste vi visa på de positiva möjlighetsbilderna. Vi ska ta tillvara den förändringsvilja som Greta Thunberg och hennes generationskamrater visade för ett år sedan och fortfarande visar när vi ställer om samhället till långsiktig hållbarhet. 

Nu behövs ett långsiktigt ledarskap

/0 Kommentarer/i , , /av

Ingen har missat budskapet de senast veckorna från Greta Thunberg och hennes generation – ta klimatfrågan på allvar, följ Parisavtalet och lyssna på vetenskapen! Det är en uppfordrande uppmaning som kräver uthålliga och modiga chefer och ledare. Vi har inget val om vi ska kunna se kommande generationer i ögonen.

Fridays For Futures globala klimatvecka avslutas idag och FN:s extrainsatta toppmöte i början av veckan har lett till olika löften om förändringar och satsningar. Det är nu arbetet ska fortsätta ute på företag, verksamheter och organisationer. Vi står inför stora förändringar. Delar av dagens arbetssätt och produktion inom flera sektorer kommer behöva förändras i grunden. Jobb kommer att försvinna och nya kommer att skapas, och det är begripligt att det kommer leda till oro.

Här har chefer och ledare en viktig uppgift att beskriva möjlighetsbilden av vad ett hållbart samhälle innebär. Vi får inte fastna i sorgeberättelsen, utan ta oss vidare in i framtiden. Inse att hållbarhetsarbetet också handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare och skapa ett varumärke som bidrar till framtiden. De som demonstrerar nu på gatorna ska snart jobba i ditt företag eller din organisation. Vi i vuxenvärlden, i synnerhet chefer och ledare, har ett ansvar att lyssna på de ungas engagemang och ilska. Vi kan ta vara på kraften och energin för att leda ett positivt förändringsarbete.

När vi tittar på svensk historia har vi som tillhör arbetsmarknadens parter tillsammans gjort historiskt omvälvande förflyttningar av samhället. Vi har till exempel klarat varvs- och bilfabriksnedläggningar. Det har byggt på en förståelse av att det finns olika intressen och att dessa intressen måste få spelrum, och på insikten om att vi måste lösa utmaningarna tillsammans. Vi brukar kalla det för den svenska modellen.

Jag noterar att ledare inom stora industrier som Volvo, Scania och Stora Enso nu förstår att de måste gå i bräschen för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Det är inspirerande, och det gäller nu att chefer håller i och tar en aktiv roll i den här utvecklingen.

I Ledarnas förbundspolitiska program, Ledarskapets värde, talar vi om det goda ledarskapet och om ledaren som samhällsbärare. De två begreppen är enligt mig helt avgörande inför den oundvikliga förändring samhället står inför. Genom att jobba med inkludering och förankring kan chefer få med medarbetarna på resan. Det gäller att som chef vara nyfiken och öppen för nya perspektiv. Ta vara på den kollektiva intelligensen i gruppen! Tillsammans bär varje chef och medarbetare på en berättelse om vart vi är på väg. I det arbetet ska chefer och ledare skapa ramar och staka ut visionen.

För mig är detta att verkligen vara med och bygga samhället och bidra till det som är långsiktigt hållbart. För Ledarna har arbetet bara börjat, nu håller vi i och skapar de bästa förutsättningarna för Sveriges chefer att delta i en livsavgörande förändring av vårt samhälle.

Fyra enkla åtgärder alla chefer kan göra

/0 Kommentarer/i , , /av

Just nu möts världens länder och ledare i Paris på klimatmötet COP 21, (Conference of the Parties) för att komma fram till ett nytt globalt klimatavtal. Oavsett vad som händer i Paris så kommer klimatfrågan att få allt större påverkan på näringslivet och offentlig sektor, därmed på oss alla chefer och medarbetare som utgör dessa organisationer. Mötet i Paris handlar i korthet om att få världens länder att enas om gemensamma utsläppsminskningar som håller jordens medeltemperatur under en 2 gradig ökning sett från förindustriell nivå. Det här låter ju lagom abstrakt för de flesta av oss och klimathotets karaktär som osynligt, långtidsverkande och ett gemensamt ansvar (vi är ju nästan alla lika goda kolsupare) gör att frågan har svårt att sjunka in.

Mer konkret blir det kanske när vi förstår att kraven på utsläppsminskningar innebär att alla länder måste nu förhålla sig till hur vi ska minska utsläppen med 70 – 95 procent till 2050. Då stannar uppvärmningen under två grader med 90 procents sannolikhet – mer uppvärmning än så innebär stora risker för ekonomi, ekosystem och säkerhet. Det är bara 35 år kvar till 2050, drygt en generation. Då ska vi i princip inte ha några utsläpp av växthusgaser. Vi ska gå från väldigt höga utsläpp i en fossilberoende värld till i princip inga alls inom 35 år. Beroende på perspektiv och kunskap om klimatfrågan kan man se det som en enorm negativ omställning med många förlorare, anpassning och restriktioner eller som en stor positiv förändring med möjlighet till utveckling, förbättring och nya affärsmöjligheter. Själv tror jag benhårt på den senare.

Omställningen mot en fossilfri värld kommer inte att hända av sig själv, tvärtom behövs nu mera än någonsin ett ledarskap som prioriterar frågan, tydlighet och långsiktighet, innovation och förändringskompetens, såväl inom det offentliga som inom näringslivet. Vad spelar Sveriges utsläppsminskningar för roll?  Vi bidrar ju bara med försvinnande liten del av de globala utsläppen men vi kan inte ställa oss vid sidan av den globala utvecklingen och global konkurrens. Det är vi som bor i den rikare delen av världen som lättast kan ta vårt ansvar och flera studier har visat att omställningen inte kommer vara speciellt kostsam om vi agerar nu. Naturligtvis kommer några av dagens stora företag förändras i grunden om de inte ska förlora stort på en omställning, självklara branscher som energibranschen men också företag inom tillverkning, livsmedel och skog. Vi måste skapa fossilfri utveckling och nya verksamheter som kan innebära fler arbetstillfällen och exportmöjligheter för Sverige annars är risken stor att nya disruptiva företag med klimatinnovationer etablerar sig och tar marknadsandelar från de aktörer i näringslivet som släpar efter.

Klimatfrågan har blivit en alltmer prioriterad fråga i många styrelser och ledningsgrupper, åtminstone i de större företagen och den offentliga sektorn, men ingen bransch eller verksamhet kommer gå opåverkad igenom omställningen. För vissa är frågan väldigt tydlig och någonting man jobbat länge och mycket med. För andra en ny fråga som kanske bara i någon mån påverkar verksamheten. Men alla påverkas. Att vara tidigt ute med förändringar är sällan något man ångrar. Något alla kan göra är att fokusera på fyra områden. En elefant ska ju ätas i små bitar (alltså den ska ju inte ätas alls, det finns bara ca 430 000 elefanter kvar i världen på grund av tjuvjakt och klimatförändringarna).

Dessa fyra områden börjar alla på B – bilen, biffen, bostaden och börsen, det vill säga transporter, livsmedel, energiförbrukningen i kontor, fastigheter och produktionsanläggningar och hur vi investerar verksamhetens pengar och vilka pensionsfonder vi väljer. Alla företag och verksamheter ger upphov till tjänsteresor och transporter, vi köper in livsmedel till personalen och bjuder på representation. Lokaler, kontor och produktionsanläggningar ger upphov till energiförbrukning och alla verksamheter har investeringar i alltifrån pensionsfonder, fastigheter och lokaler.

Som chef vill du ha bättre och effektivare möten, minskade kostnader för resor, friskare och piggare medarbetare. Ett sätt att nå detta är att resa mindre i tjänsten. Med dagens lättillgängliga och billiga digitala hjälpmedel är det inga problem. I Sverige står transportsektorns utsläpp för hela 32 procent av utsläppen, varav 95 procent från biltrafiken. Skippa köttet och ät mera vegetarisk mat på jobbet, det är dessutom betydligt hälsosammare visar många studier. Jordbruket står för ca 25 procent av världens utsläpp. Värstingarna är köttindustrin. Ställ krav och efterfråga, samarbeta med dina leverantörer, du kommer utveckla dem och hjälpa dem i omställningen. Beträffande energieffektivisering finns fortfarande en enormt stor potential, dessutom vinster som direkt kan räknas hem ekonomiskt. I takt med att distansarbete blir alltmer accepterat kan många minska sina kontorsytor, energieffektivisera och köpa fossilfri energi. Och slutligen vad gör er verksamhets investeringar och avkastning, vad gör dina pensionspengar?

Bygger ni upp nya möjligheter och affärer som bidrar till en fossilfri värld, gör andra materialval, väljer ni förnybar energi, satsar på nya affärsmodeller där kunderna kan hyra och leasa, möjligheten till slutna kretslopp? Ingen kan egentligen vara förlorare i omställningen, vi kan alla bara vinna. Vill du ha ytterligare tips på konkret saker i arbetsvardagen, titta gärna på Ledarna Play eller läs Ledarnas checklista.

 

 

Vad har Ledarna med klimatet att göra?

/0 Kommentarer/i , /av

Hagainitiativet är en grupp företag som har bestämt sig. De har bestämt sig för att ta sitt ansvar för klimatutvecklingen och inlett ett målmedvetet arbete för att reducera sin negativa påverkan på sin omgivning. Genom tydligt uppsatta mål och skarpa handlingsplaner visar de att de menar allvar.

Idag träffas representanter för några av de företag som ingår i gruppen hos Ledarna för att diskutera och inspireras av praktiska och handfasta exempel. Man ska också diskutera en rapport som släpps inom kort och som entydigt visar att företagens klimatarbete är lönsamt.

Så vad har Ledarna med klimatet att göra? Ligger inte den frågan lite väl långt bort från fackligt arbete?

Men Ledarnas medlemmar är chefer, och alla beslut som fattas på strategisk nivå ska så småningom verkställas av någon – och denne någon är chefen. Engagerar sig företaget i hållbarhetsfrågor och strävar efter att minska sin klimatpåverkan måste det få effekt längst ut i verksamheten, annars händer det inget.

För chefen blir detta ytterligare ett ansvarsområde som fodrar kunskap, tid och resurser.

Ledarna finns i diskussionen kring hållbarhet för att visa på chefernas viktiga roll och för att påtala att man måste få mandat, befogenheter och förutsättningar för att jobba med frågan.

Vi finns också med för att vi tror på en framtid för denna jord och vill vara delaktiga i att skapa den.

 

Klimatet behöver en chef!

/0 Kommentarer/i , /av

Det börjar dra ihop sig till ännu ett klimatmöte. Checka inte ut nu, utan försätt att läsa. Nästa vecka träffas FN:s klimatpanel här i Stockholm för att släppa en ny uppdaterad rapport om det senaste forskningsläget kring klimatet. Flera saker i rapporten har redan kommit fram. Bland annat den höga sannolikheten för att vi vid slutet av århundradet kommer att ha höjt temperaturen över de två grader som världssamfundet har som mål i kampen mot klimatförändringen. Kort sagt är det väldigt dåliga nyheter.

Något måste göras, ja faktiskt, väldigt mycket måste göras. Av alla. Nu. Klimatförändringarna är en av samtidens största utmaningar för vår välfärd och egentligen har vi inte gjort någonting ännu för att på allvar försöka minska utsläppen. Visst finns det lysande undantag, i Sverige finns till exempel Hagainitiativet som är ett nätverk för företag som satsar på att minska sina utsläpp med 40% fram till 2020.

Vad klimatet egentligen behöver är en chef, någon vars ledarstil är att peka med hela handen. Någon som ställer krav, sätter upp mål och följer upp, övervakar och lägger sig i detaljer. Alla Sveriges chefer, ni cirka en halv miljon kloka och kompetenta individer i beslutsfattande positioner – ni skulle ju kunna dela på chefskapet för klimatet. Det skulle ju inte bli speciellt betungande. Delat ledarskap har många fördelar, inte minst har ni någon att fira framgångarna med. Och framgång skulle det bli, för dig, din organisation, samhället och ägare. Ytterligare en fördel är att du inte behöver ansöka om jobbet – alla kvalificerar!

Läs om Erikas arbete kring hållbar utveckling

Ett stort ansvarsområde för chefer

/0 Kommentarer/i /av

För närvarande pågår slutförhandlingarna i Köpenhamn. Vad som kommer ut av mötet vet vi ännu inte, men vi vet att oberoende av det synliga resultatet i form av utfästelser och dokument, så finns frågan om en hållbar utveckling av människans liv på Jorden kvar som vår tids allt överskuggande problem.
Vi är tvungna att omedelbart ta tag i vår miljöpåverkan alldeles oavsett vad som händer i Danmark de sista dagarna av 2009.

Uttalat miljöansvar

Redan idag har många av Sveriges chefer som arbetar i ”miljöstörande” verksamheter ett uttalat ansvar för sitt företags miljömål. Men jag är övertygad om att i framtiden – ganska snart – kommer alla chefer ha ett miljöansvar i sitt uppdrag, precis på samma sätt som vi nu har ansvar för arbetsmiljön för våra medarbetare.

Det är helt enkelt nödvändigt att lägga det ansvaret tydligt på chefen om det ska hända något.Företag och förvaltningar måste skyndsamt börja utbilda sina chefer så att de får redskap att leda arbetet mot en rimligare värld.

Nyckeln till resultat

Vi har inte tid att vänta på de ändlösa processer som startar efter Köpenhamnsmötet, kunskapen finns redan och cheferna är nyckeln till att snabbt åstadkomma resultat.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Våga!

/0 Kommentarer/i /av

Sorgsen känner jag mig idag, efter nyheten om att Schweiz röstat ja till ett lagförbud mot minareter. Schweiz som är demokratins vagga i Europa, om än med lite skeva medar om man tittar ur jämställdhetsperspektiv.
Vad är det som gör människor så rädda och otrygga att man inte kan välkomna andra åsikter och andra uttryck för kultur och religion? Och varför är man så osäker på styrkan i sin egen kultur och sina egna värderingar att man försöker hålla emot förändring med lagstiftning?
Alla människor med minimal kunskap om historien vet att det inte lönar sig att försöka mota utveckling med förbud.Det enda som fungerar är att försöka förstå drivkrafterna bakom en förändring och försöka förena det bästa av två världar.

Om några dagar börjar det stora klimatmötet i Köpenhamn. Från att från början ha handlat om hantering av ett gemensamt globalt problem så går skiljelinjerna nu knivskarpa mellan oss storkonsumenter av jordens resurser i västvärlden, och de länder som bara är i början av sin utveckling. Rättmätiga krav på lika tillgång till jordens resurser kommer att framföras.

Är det tillåtet att drömma en kort stund? Drömma om att jordens folkvalda ledare för en enda gång skull tog risken att inte bli omvalda och vågade fatta beslut som gör det möjligt att fortsätta livet på jorden, även för våra barnbarn.Istället för att hålla fast vid sitt eget och sätta upp staket mot andra.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna