Inlägg

Arbetsmiljö vs. brukares vårdbehov

/0 Kommentarer/i , /av

Svåra etiska frågor har lyfts när det gäller sjukvården i coronatider. En sådan är de prioriteringar som läkare tvingas göra i de fall intensivvårdsplatserna tar slut. Vem får intensivvård och vem måste stå över? Man behöver inte vara ansvarig läkare för att förstå hur fruktansvärt svåra sådana beslut måste vara att ta, även om prioriteringar också görs under mer normala förhållanden. Som stöd har Socialstyrelsen dock tagit fram etiska riktlinjer för just detta.

Ett annat dilemma, som kanske inte synliggjorts på samma sätt, är enhetschefers balansgång i äldreomsorgen mellan å ena sidan medarbetarnas arbetsmiljö och å andra sidan brukarnas behov av vård och omsorg. De senaste dagarna har vi fått rapporter om att alltfler covid 19-patienter upptäcks inom äldreomsorgen, främst i Stockholmsområdet. Äldreboenden och hemtjänst är normalt inte utrustade med den medicinska skyddsutrustning som finns på ett sjukhus. Råd och riktlinjer om hur vårdpersonal bäst skyddar sig kommer från många experter och ibland är dessa inte helt överens. Kort- eller långärmat förkläde, munskydd och visir eller bara munskydd… Ansvariga chefer är många gånger lika villrådiga som sina medarbetare.

Chefer inom äldreomsorgen har ansvar för att verksamheten fungerar, att brukare får den vård och omsorg de behöver. Men de har också ansvar för att se till att medarbetarna har en trygg och säker arbetsmiljö och är skyldiga att sätta in åtgärder för att förebygga risk för ohälsa. Ytterst vilar arbetsmiljöansvaret på arbetsgivaren, det vill säga högsta ledningen. Men uppgifterna delegeras som regel till chefer i den operativa verksamheten.

I gårdagens Aktuellt uttalade sig Tommy Iseskog på just detta tema och menar att brist på skyddsutrustning kan vara arbetsmiljöbrott. I inslaget säger Iseskog att ”jag tror vi kommer att få se att arbetsgivare hamnar inför domstol, chefer och kanske till och med politiker som blir åtalade”.

Ledarna har i ett remissvar (SOU 2017:24) tidigare pekat på vikten av tydlighet när det gäller arbetsmiljöansvarets omfattning och fördelning av arbetsmiljöuppgifter mot bakgrund av det individuella straffansvaret som innebär att en enskild chef kan åtalas vid oaktsamhet. Det här kan vara problematiskt redan under normala förhållanden. Chefer som upplever att det inte finns förutsättningar att uppfylla kraven i arbetsmiljölagen bör påpeka detta till överordnad chef. Frågan är vilka konsekvenserna blir med rådande omständigheter.

Detta är utmaningar som Jenny Wibacke, områdeschef på Skånes universitetssjukhus, också pekar på i samtalsserien Andreas Miller möter ledare i pandemikrisen.

Så hur ska ansvarig chef resonera om det är brist på skyddsutrustning för att undvika smitta samtidigt som fler brukare drabbas och behöver fortsatt omsorg?

Jag har inget svar på frågan. Att skydda anställda från risker i arbetet är självklart, men lika självklart är rätten till omsorg och omvårdnad av våra gamla.

Hur hanterar du som omvårdnadschef denna avvägning mellan god omsorg och dina medarbetares hälsa?

Ledarskapet är mer viktigt än någonsin under corona-krisen

/0 Kommentarer/i /av

Ny samtalsserie: Andreas Miller möter ledare i pandemikrisen
Coronakrisen sätter chefer på stora prov. I den här serien samtal ”Miller möter ledare i pandemikrisen” intervjuar Ledarnas förbundsordförande Andreas Miller företrädare för Ledarnas olika branschföreningar om ledarskapets utmaningar och framtid i ljuset av coronakrisen. Första intervjun är med Jenny Wibacke, ordförande för Ledarna inom vård & omsorg, vilket är en förening för chefer verksamma inom vård, omsorg och socialtjänsten. Till vardags är Jenny områdeschef på Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund och vi får i samtalet en inblick i hur det är att vara chef inom sjukvården just nu.

Stort fokus under coronakrisen är situationen inom sjukvården och äldreomsorgen. Hur är det att vara chef under pandemin och hur skapar man ett hållbart ledarskap i en stressig arbetsmiljö där svåra etiska ställningstaganden måste göras varje dag? Det handlar om tillit, närvaro, kommunikation och pedagogik, säger Jenny Wibacke som är ordförande inom branschföreningen Vård & omsorg (LiVO) inom Ledarna och områdeschef på Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund.

Se video-samtal, Ledare i pandemin med Jenny Wibacke.

Chefer och ledare i alla samhällssektorer står just nu mitt i krisen och de gör enorma insatser för att hantera situationen. Det gäller inte minst inom vård och omsorg. Jag möter Jenny digitalt, som brukligt i dessa tider, för ett samtal om ledarskapets utmaningar mitt i den pågående pandemin.

– Läget är stabilt och under kontroll här där jag arbetar. Vi är inne i en stor omställning av material, lokaler och personal. Vi håller på att ta fram eskaleringsplaner och bemanningsplaner, berättar Jenny för mig i ett videosamtal.

Utmaningarna varierar inom vården för chefer. Inom infektionsvården och äldreomsorgen handlar det om att vårda och säkerställa materialförsörjning av skyddsutrustning. I andra delar av vården handlar det om att prioritera vårdinsatser, omprioritering av medarbetare och patienter, och utbildning av medarbetare om covid-19.

Det är naturligt att ledarskapet förändras i en stor kris, vilket också Jenny bekräftar i vårt samtal. Hon säger att det är en drastisk förändring och omprioritering av arbetsuppgifter inom vården.  Det är omställning i ledarskapet där man som chef behöver bli mycket mer operativ och fatta snabba beslut under ständigt nya, förändrade, förhållanden.

– Personalförsörjningen är vår största utmaning eftersom många är hemma då man måste vara hemma vid minsta lilla förkylningssymptom. Det gäller att vara hållbara över tid både för chefer och våra medarbetare.

Ledarna möter allt fler chefer inom vård och äldreomsorg som ställs inför svåra etiska dilemman. Det kan exempelvis handla om hur man ska hantera arbetsmiljöansvaret om det saknas skyddsmaterial, eller vilka prioriteringar som ska göras om resurserna inte räcker till. Jenny befinner sig mitt i detta.

– Vi försöker vara så transparenta som möjligt inför varandra och föra samtal med varandra om vad det faktiskt innebär. Vi får handledning och har tillsammans en daglig reflektion. Vi försöker att vara stringenta i vårt arbete och följa råd från myndigheterna och arbetsgivare. Det gäller att vara källkritisk till fakta. Om våra medarbetare blir sjuka och i värsta fall avlider så har vi en detaljerad handlingsplan, en tydlig rutin, så vi känner en trygghet.

Som chefer är det viktigt att kommunicera chefer mellan berättar Jenny, vilket sker dagligen via digitala kanaler. Också möjlighet till debriefing och samtalsstöd via företagshälsovården blir viktigare under en tid av kris.

Vad är din egen känsla mitt i allt det här?

– Just nu är det engagemang och lite ’jävlar anamma’ och nu ska vi klara det här utifrån de förhållande vi har. Jag känner också att jag är överväldigad av den arbetsglädje och arbetsvilligheten som jag ser hos våra medarbetare som taggar igång. Man blir glad av det.

Chefernas förutsättningar inom äldreomsorgen är under lupp eftersom smittan spridit sig till många äldreboenden och det krävs att rätt förutsättningar finns på plats för ledarskap. Ledarna har under lång tid lyft chefernas förutsättningar inom äldreomsorgen, som ofta kännetecknas av ansträngd ekonomi, begränsat organisatoriskt stöd, obalans mellan krav och resurser, alltför stora arbetsgrupper samt för lite tid för återhämtning och reflektion. Ledarskapet inom äldreomsorgen behöver uppvärderas. Inom LiVO finns många äldreomsorgschefer som just nu gör enorma insatser.

– Det är viktigt att inte ta bort ledarskapet och ersätta personal med sig själv. Vi måste värdesätta ledarskapet och inte tro att det är oviktigt, för det är mer viktig än någonsin under den här tiden, säger Jenny i vårt samtal.

Det stora nyrekryteringar i vården, med bakgrund från olika branscher och utbildning, vilket skapar nya arbetsmiljöutmaningar inom vården.

– Det är en utmaning i ledarskapet, vilket ställer stora krav på närvaro, kommunikation, handledning och pedagogik. Vi får inte tappa helikopterperspektivet och bli för mycket operativa. Vi behöver vara långsiktiga i vårt ledarskap.

Det här en kris som kommer pågå under en lång tid och Jenny och jag talar om vikten av ett hållbart ledarskap. Mitt i en ansträngd situation måste man planera så att det finns tid för återhämtning och att alla inte gör allt. Jobba med delegering och tillit är viktigt för att hålla långsiktigt.

Ledarna är Sveriges chefsorganisation och de senaste veckorna har det strömmat in nya medlemmar till Ledarna. Vi ger medlemmarna möjlighet till utveckling i sin roll som chef men också en grundtrygghet för chefen som anställd. Jag frågar Jenny vad Ledarna betytt och betyder för henne.

– Ledarna har betytt mycket för mig min egen utveckling som chef. Det betyder mycket för mig som stöd och att vara en samtalspartner i mitt ledarskap. Ledarna ger mig en stor kunskap, verktygslåda, för att utveckla mig själv och mina medarbetare. Det har fungerat som ett nätverk för att få stöd i min ledarroll.

Vi vinkar adjö till varandra på det digitala mötet och Jenny fortsätter sitt viktiga uppdrag som områdeschef på Skånes universitetssjukhus.

Jennys tips och råd kring ledarskap under coronakrisen:

  • Lyssna på fakta och råd framtagna av myndigheter.
  • Var tydlig i information och kommunikation till medarbetarna. Våga prata om jobbiga saker och lyssna och prata om oro och rädslor, men var tydlig med att fokusera på det du som chef och medarbetare kan påverka.
  • Våga växla roller mellan chefer och lägga upp en strategi där chefer delar på ansvaret och visar svagheter, prata om oro och rädslor.
  • Möjlighet till debriefing och samtalsstöd viktigt.
  • Handlingsplan, rutiner, krisstöd och krisgrupp viktigt om medarbetare blir svårt sjuka.
  • Stärk varandra som chefer, vara positiva, och försöker lyssna på varandra eftersom mycket allvarlig situation.
  • Pauser är viktigt. Vara ledig när du är ledig för att hålla i längden. Risk att man springer för snabbt och inte är hållbar som chef över tid.
  • Var källkritisk till information och läs på.
  • Oro är naturligt – skapa ett engagemang och tro på dig på dig själv och medarbetarna.
  • Löpande dialog och bra dialog med facket.

Intervjun gjordes den 2 april.

Fakta: Ledarna inom Vård & Omsorg (LiVO)

Branschföreningen för chefer verksamma inom vård, omsorg och socialtjänsten. Det är chefer inom kommun, region och privata aktörer som arbetar enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen), SoL (Socialtjänstlagen) och LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Föreningen har 8292 medlemmar.

Följ LiVO på Facebook

 

 

Mediechefer mitt i stormens öga

/0 Kommentarer/i /av

Den pandemikris vi står inför har ingen av oss som nu är verksamma som chefer och ledare tidigare hanterat. Det är en ny situation. Det som blir så tydligt är hur globalt sammanflätade och ömsesidigt beroende av varandra våra samhällen är.

I min nuvarande roll har jag kontakt med chefer och ledare i alla samhällssektorer och hör hur samtliga påverkas av krisen och hur de gör enorma insatser för att hantera situationen. Innan jag blev förbundsordförande för Ledarna jobbade jag 28 år i mediebranschen och sista 16 åren som ansvarig utgivare på Sveriges Radio. Det blir också tydligt att mina tidigare chefskollegor inom media bär ett stort och viktigt ansvar i coronatider.

Det är nu som den oberoende seriösa journalistiken ska upp till bevis. I kristider som dessa vänder sig läsare och tittare till de etablerade medierna. Flera dagstidningar har valt att inte lägga coronanyheter bakom betalvägg för att nå så många som möjligt. Jag ser public service-chefer som i sociala medier hyllar sina redaktioner och kryddar det med information om höjda lyssnar- och tittarsiffror. Att arbeta på nyhetsredaktioner i kristider rymmer paradoxen att när det är som värst i samhället är det som mest meningsfullt på jobbet. Jag minns 11 september 2001 och terrorattacken på Drottninggatan 2017. Sammanhållningen och känslan av att vi gjorde något viktigt de där dygnen var ytterst påtaglig. Viljan att berätta och vara först med nyheterna är en stark drivkraft för alla redaktioner och här finns också en stor fara. Det är lätt att tappa perspektivet och helhetsbilden. Överlag har medierna i Sverige skött sig bra även om det finns exempel på motsatsen. Men frågan måste ändå ställas – hur blir den helhetsbild som möter nyhetskonsumenterna?

Chefer i alla verksamheter har ett stort ansvar att skapa sig en lägesbild för att kunna fatta ansvarfulla beslut. Det gäller att som chef vara källkritisk. Det behövs trovärdiga medier som inte sprider fake news i en tid där sociala medier svämmar över av rena villfarelser. Journalistik handlar om att ge en så sann bild av verkligheten som möjligt som ger medborgarna fakta och möjlighet att fatta egna beslut. Mediernas roll i en kris ska inte underskattas, det är därför det är så oerhört viktigt med balansen och relevansen i all rapportering. Mediechefers roll är att se till att utbudet blir balanserat och leder till upplysning och inte bara spär på människors oro. I rollen som ansvarig utgivare gäller det att ge sig själv tid att ta ett steg tillbaka mitt i en kris för att analysera helheten. Är vår rapportering proportionerlig? Ger vi fakta eller skapar vi mer oro? Är det viktigast att vara först eller är det viktigast med faktakollen? Vilka bilder väljer vi? Har vi rätt perspektiv på krisen? Mediechefer har en särskild roll i att värna en vidsträckt yttrandefrihet. Och det åligger mediechefer och oss alla att inse att en vidsträckt yttrandefrihet rymmer lika mycket ansvar som frihet.

Mediechefer ska samtidigt som de ska se till att klara balansen i utgivningen också hantera en svår ekonomisk verklighet för den egna verksamheten. En situation de delar just nu med många chefer i olika verksamheter. Kampen på annonsmarknaden har varit stenhård under flera år inte minst på grund av  Facebook och Google. Nu förstärks krisen på annonsmarknaden när lokala, nationella och internationella bolag går på knäna. I en tid som denna behöver vi starka oberoende medier både inom public service och kommersiella medier. Kanske kan den här krisen leda till att vi ser betydelsen av kvalitetsjournalistik, lokalt, nationellt och internationellt för att motverka desinformation. Seriösa medier behöver trogna prenumeranter och stabila inkomster. Mediechefsuppdraget är viktigare än på mycket länge och cheferna behöver rätt förutsättningar för att utföra sitt uppdrag. För nu mer än någonsin behövs ett omdömesgillt och lyhört publicistiskt ledarskap på Sveriges medieredaktioner som tar ansvar för helheten. Allt för att värna våra demokratiska fri- och rättigheter i ett öppet samhälle. Inser vi värdet av kvalitetsjournalistik i kristider måste vi även betala för det i goda tider.

Kommer något gott ur krisen?

/2 Kommentarer/i , /av

I gårdagens Rapport på SVT reagerade jag särskilt på ett inslag. Det var ett reportage från USA där man rapporterade att ovanligt många nu köper vapen som en följd av pandemin i landet. Svenska folkets tidigare hamstring av toapapper, i relation till detta, känns väldigt oförargligt i sammanhanget. Ja, mycket är upp och ner i dessa dagar och beteenden vi kanske inte förväntat oss visar sig – både positiva sådana och några mindre sympatiska.

Men frågan är vad vi lär oss under pågående kris och om det långsiktigt kommer att förändra hur vi fortsätter våra liv när vi är ur corona-pandemin. Det kanske är svårt att se när vi befinner oss mitt i krisen men något lär vi oss alltid.

I helgen passade jag på att ta en långpromenad och njuta av solen. Jag satt en stund på ett utomhuscafé vid en marina. Vid bordet närmast mig, dock på behörigt avstånd, satt ett större sällskap och jag överhörde deras samtal. Jag förstod att samtliga vuxna runt bordet arbetade hemifrån och att de tyckte det fungerade förvånansvärt bra under rådande omständigheter. Men det som kanske var mest intressant var att höra deras tankar om de positiva effekter de upplevde. Någon, som jag förstod var gruppchef, uttryckte att det inte gick att arbeta i samma höga tempo som tidigare och att hen och medarbetarna upplevdes lugnare. Flera andra instämde och tyckte att de stressade betydligt mindre och hoppades att de kunde fortsätta på det viset.

För andra är det antagligen precis omvänt. Inom hälso- och sjukvården är det knappast någon som idag kan luta sig tillbaka och ta det lugnare.

Det har också funnits rapporter som visar på att klimatet gynnas. När resor och konsumtion begränsas minskar också skadliga utsläpp. Men i andra vågskålen ligger naturligtvis andra negativa konsekvenser för de företag som kämpar för sin överlevnad.

Jag funderar en del på vilka förändringar som kommer att bli bestående och vilka vi glömmer bort igen när tillvaron återgår till det normala.

Alla erfarenheter, goda som dåliga, genererar ny kunskap. Kanske har vi blivit mer krismedvetna och har större beredskap den dag det är dags igen?

Har du som chef några positiva erfarenheter och lärdomar som du tror gynnar dig, dina medarbetare och din verksamhet även efter den pågående corona-pandemi?

 

 

 

Lyssna på de sakkunniga

/0 Kommentarer/i , , , /av

Utvecklingen av corona-pandemin har gått i en rasande takt de senaste två veckorna. Informationen och uppdateringarna om coronavirusets spridning duggar tätt. Uppdateringar om nya drabbade, nya patienter som vårdas inom intensivvården, nya dödsfall. Flera länder är satta i karantän, bland annat Italien och Spanien. Flygstopp till USA, skolor, fabriker och andra verksamheter stängs ner. Igår kom beskedet att Volvo stänger sin fabrik i Tuve i Göteborg till följd av virusets spridning. Scania ser ut att följa efter. EU:s stats- och regeringschefer har enats om att stoppa alla icke nödvändiga resor till EU under 30 dagar. Vi har sett kraftiga börsfall världen över och de ekonomiska konsekvenserna av pandemin kommer att bli betydande och är i dagsläget svåra att överblicka.

I de flesta länder införs i rask takt kraftiga inskränkningar i människors frihet att resa och samlas. I media har det framförts kritik att svenska myndigheter och ansvariga politiker inte gör tillräckligt. Ett exempel är DN:s Peter Wolodarski som i en söndagskrönika den 9 mars skriver: ”Fakta och vetenskap måste alltid vara grunden för viktiga beslut. Men när omständigheterna snabbt skiftar krävs också beredskap och förmåga till omedelbar anpassning. Politikerns ansvar är bredare än professorns. Ingen statsminister kan outsourca ledarskapet i en nationell kris till en statsepidemiolog, chefsekonom eller överbefälhavare.” Han följer upp budskapet om vad han uppfattar som senfärdigt politiskt agerande i en artikel den 13 mars.  Även Svenska Dagbladets ledarsida har lyft fram liknande kritik.

Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin vid Karolinska institutet, svarade med en artikel i Svenska Dagbladet som en direkt kommentar till Peter Wolodarskis artiklar. Han kritiserade Wolodarski för att i ”drastiska och polariserande ordalag och på synnerligen vag evidens ifrågasätta den kunskap, forskning och expertis som finns”. Han skrev vidare att: ”Kriser behöver tydligt ledarskap byggt på erfarenhet och kunskap, men jag ser ett alltmer utbrett förakt för kunskap, forskning och expertis breda ut sig i omvärlden. Jag ser det i USA, i Ungern, i Ryssland och jag har aldrig sett det så tydligt i Sverige som nu.”

Människors rädsla kan mobiliseras till en mäktig och destruktiv politisk kraft. Oron över en process som inte riktigt kan kontrolleras kan skapa en stark opinion att vidta drastiska åtgärder, en efterfrågan på att politiker ska visa dådkraft och därigenom skapa en känsla av kontroll. Det är en viktig uppgift för det politiska ledarskapet att möta människors oro och så långt som möjligt skapa trygghet, men det är minst lika viktigt att beslut om att inskränka människors fri- och rättigheter inte sker lättvindigt och i all hast. Sådana kraftfulla åtgärder kan krävas, och ska vidtas i krislägen, men då ska besluten fattas av kloka politiker på sakliga grunder utifrån bedömningar som görs av experter och sakkunniga på området. I Sverige har vi en förvaltningstradition att vara stolta över som vi inte ska kasta över bord. Drastiska beslut ska definitivt inte grundas på oro och rädsla som piskas upp av spekulationer i media och på sociala medier.

I kören av röster är det viktigt att aktivt välja vem man ska lyssna till, inte minst som chef. Utöver att hålla händerna rena med tvål och vatten gäller det också att hålla huvudet kallt och blicken klar. Om rädsla och oro ges för stort utrymme försvinner förmågan till rationellt beslutsfattande och balanserad eftertanke. Risken är då stor att det fattas felaktiga beslut vid fel tillfälle, vilket kan ha svåra konsekvenser för verksamheten.

Så till dig som är chef – lyssna på de sakkunniga, inte de som skriker högst. Var källkritisk och sålla bort desinformationen från larmet. Kriser går över, det kommer även den här att göra. Ju bättre information du baserar dina beslut på, desto större chans att verksamheten kommer väl ut på andra sidan.