Inlägg

Halva befolkningen tycker chefen är inkompetent

/3 Kommentarer/i /av

Enligt en ny undersökning, osäkert vilken, menar 50 procent att chefen är inkompetent. Det framgår av ett inslag i morgonens TV4-program. Anders Wahlberg, psykolog och en av författarna till boken Jäkla människa!, kommenterar resultaten och förklarar varför det ser ut på det här sättet. Han menar att orsakerna är flera, bland annat att vi är lite av gnällspikar, att vi överlag är dåliga att säga ifrån och genom att gnälla på andra blir vi lite bättre själva.

Andra orsaker som tas upp är att rekryteringen av chefer brister och att chefen drar sig för att ingå i teamet.

Nu tappar jag luften helt och kan inte låta bli att kommentera den dialog som förs mellan Steffo Törnqvist och Wahlberg.

Synnovate Temo genomförde 2007 en undersökning bland 620 förvärvsarbetande på Ledarnas uppdrag. Av dessa uppger 9 av 10 (89 procent) att de har förtroende för sin närmaste chef. En helt fantastisk siffra som visar på ett stort förtroendekapital bland Sveriges chefer.  Som synes två undersökningar som visar på helt olika resultat.

Att chefen drar sig för att till fullo ingå i teamet av medarbetare ter sig helt rätt och sunt enligt min uppfattning. Som chef kan du aldrig ingå i teamet på samma villkor som övriga anställda. Det som särskiljer chefen är uppdraget som innebär att du är arbetsgivarens företrädare och förlängda arm i verksamheten. Ditt ansvar och uppdrag skiljer sig därför i jämförelse med övriga medarbetares.

Men det är klart att det finns chefer som inte har förtroende och kanske upplevs inkompetenta. Men många gånger handlar det om att det saknas vettiga förutsättningar att utföra sitt chefsuppdrag.  Det har också forskaren Annika Härenstam tagit fasta på. Hon citeras i skriften Om organisation och ledarskap som givits ut av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.  ”-Det finns så mycket forskning som sätter fokus på frågan ’Hur ska en bra chef vara?’. Vi frågar istället ’Hur ska en organisation se ut som man kan vara en bra chef i?’”

Kloka ord tycker jag. För utan rätt förutsättningar spelar det liten roll hur ambitiös, duktig och kompetent du är som chef.

God lönespridning är inte allt!

/1 Kommentar/i /av

Lönespridningen minskar skriver tre SACO-företrädare på DI debatt idag. I centrum för engagemanget står att man på SACO ser nya oroande tecken på att högre utbildning inte lönar sig, särskilt i ett livslångt perspektiv.

Det är ett intressant och väslskrivet debattinlägg med mycket fin statistik i välkänd SACO-anda, men det har en brist: Man talar inte om hur vägen till en bättre lönespridning ser ut!

Men på Ledarna vet vi att vägen dit heter individuell lönesättning. Fullt ut, inga procentsatser och potter och inga individgarantier.

En god lönespridning kommer skapas när det bidrag som individen lämnar till verksamheten värdesätts vid varje lönerevision. Det finns inga genvägar som handlar om kollektiva värderingar av utbildning och lönestrukturer. Det som räknas är ditt eget bidrag till kvalitet, utveckling och effektivitet vare sig du jobbar på ett företag eller en offentlig förvaltning.

Det låter enkelt men vägen dit har visat sig vara svår. Både för många fackliga organisationer, som ängsligt klamrar sig fast vid individgarantier med det dubbla syftet att säkerställa att lönedelen av den totala kakan inte minskar och att alla medlemmar känner att de har ett värde av sitt fackliga medlemskap. Men också för arbetsgivarna som i teorin förordar såväl individuell lönesättning som lönespridning, men inte lyckas få företagen att lämna sina gamla vanor och fullt ut satsa på en individualiserad löneprocess.

Ökad lönespridning är bara en av de positiva faktorer som kommer ”på köpet” med en lokal, individuell lönebildning. Därutöver får man nöjda medarbetare, effektiva chefer och en god utväxling på lönekostnaden. Inte så illa!

Chefen i möten halva tiden

/2 Kommentarer/i /av

Chefer ägnar nästan hälften av sin arbetstid åt möten (21 timmar per vecka). Det visar en undersökning genomförd av vår systerorganisation, danska Lederne. Liknande resultat har tidigare presenterats för Sveriges chefer.

Jag tycker mig skönja en underton av förfäran när den här typen av resultat redovisas. Men varför då? Jag tvivlar på att någon blir upprörd om vi får läsa att en säljare ägnar större delen av sin tid att tala i telefon med kunder. Vad jag vill säga är att möten är en nödvändig och självklar del av chefens jobb. Det är genom interna och externa möten som chefen planerar, informerar, kommunicerar, utvecklar verksamhet och medarbetare etc, etc. Jag är också rätt säker på att mötesomfattningen skiljer sig en del åt beroende på inom vilken verksamhet och på vilken nivå chefen är verksam. Om chefer isolerar sig är det i princip omöjligt att bidra till företagens/organisationernas utveckling.

Skulle den tid chefer ägnar åt möten upplevas som problem av chefer själva, så tror jag snarare att det är kvalitén på mötena som ska ifrågasättas. Jag vet att jag tjatat om det här förr, men det tål att upprepas, oavsett om det är du som kallar eller kallas till ett möte. För att möten ska bli meningsfulla, effektiva och möjligöra för deltagarna att planera sin tid ska det alltid vara tydligt:

  1. vad som är syftet med mötet
  2. vem eller vilka som nödvändigtvis måste närvara och vilken roll de har
  3. när mötet börjar och slutar
  4. vad deltagarna behöver förbereda
  5. vilka punkter som ska avhandlas enligt agendan

Kort och gott: Fortsätt att delta i möten så länge de är meningsfulla och för utvecklingen framåt.

Hur många timmar per vecka tillbringar du i mötesrummen? Är det ett problem eller inte?

Halvfullt glas eller kanske heltomt?

/0 Kommentarer/i /av

Dagens Industri slår i måndagsnumret på trumman för att unga kvinnliga chefer i Storbritannien tjänar mer än unga manliga chefer för samma jobb. Under en fet rubrik ”Kvinnorna går om”, med undertexten ”Männen är förlorarna i den i brittiska lönematchen” försöker författaren framställa de brittiska chefslönerna som ett genombrott i jämställdhetsarbetet.

Jo pyttsan!

För lite längre ner i artikeln framgår det att manliga chefer i Storbritannien tjänar i snitt 100.000 mer än kvinnor som är chefer och att det med nuvarande förändringstakt kommer ta 98 år innan kvinnorna är i kapp! Företrädare för CMI, som gjort undersökningen, bekräftar att tillståndet skadar brittiskt näringsliv och att det är ett tecken på uselt ledarskap att betala chefer efter kön och inte efter vad de presterar.

Så varför presenterar då DI detta som en positiv nyhet? Är det en fråga om att man tolkar glaset som halvfullt hellre än halvtomt och gärna vill lyfta fram positiva tendenser, om än aldrig så svaga?

Faktum är att sveriges näringsliv, och dess informella språkrör DI, inte vill se det vansinniga slöseri på kompetens, som uppstår när man arbetar för att bevara privilegier för en grupp, istället för att se till den enskildes förmåga och engagemang. Dag efter dag kan vi på DIs sidor se enfalden i sveriges företag där chefer och VDar alltjämt rekryteras ur en liten smal grupp av män(niskor), med till förblandning lika bakgrund och utbildning.  Genom sin rubriksättning bidrar DI till att bevara känslan av att utvecklingen är på rätt väg och att bara vi har tålamod så kommer jämställdheten bland chefer lösa sig utan otäckheter som kvotering eller positiv särbehandling.

Men vi har inte 98 år på oss! Varken i Sverige eller Storbritannien. Tillståndet i västvärldens ekonomi visar oss tydligare än någonsin att det handlar om att använda all tillgänglig kompetens, att lyfta fram de bästa och mest innovativa cheferna och att betala dem vad de är värda oavsett kön.

Nu räcker det!

/3 Kommentarer/i /av

Det är en cirkus som utspelar sig för våra ögon där många artister balanserar på slak lina och jonglerar med det som för närvarande finns till hands. Cirkusdirektören heter Viktor Muller och hans långa piska är av på så många ställen att den inte längre går att svänga med.

Det är en cirkus – men den är inte alls lustig att se.

Processen runt SAAB har för länge sedan förlorat all värdighet och när man nu för tredje gången har deklarerat att man inte har pengar till lönerna är det dags att sänka ridån.  Oavsett om det kan bli en fortsättning i någon annan form och med en annan ägare så har den här ledningen förbrukat allt förtroende hos SAABs chefer och medarbetare. De sista veckorna har varit en uppvisning i uselt ledarskap på mycket hög nivå.

Ett företag bygger hela verksamheten på att det finns en stabil ledningsstruktur med tydlig kommunikation mellan medarbetare, chefer och företagsledning. Cheferna är företagets förlängda arm och har i den egenskapen rätt att få information och vara delaktiga före alla utomstående. Detta havererade redan i samband med den förra krisen på SAAB, innan Spyker Cars gick in som ägare. En av cheferna, med ett förtroendeuppdrag, berättade för ett par år sedan med sorg i rösten att man alltid varit van vid föra en förtrolig dialog med företagsledningen  men att det försvunnit i samband med att utländska ägare tagit över.

Om det var sant, och om det är något specifikt för SAAB eller om det är en allmän utveckling när företagens ägare hamnar längre bort från verksamheten, det vet jag inte. Men jag vet att ett företag som ska blomstra och utvecklas, eller för den delen ta sig ur en svår kris, måste ha ett ömsesidigt förtroende mellan cheferna och företagsledningen. De krav som ställs på cheferna måste kopplas till öppenhet och tillgänglighet från företagsledningen. Alla chefer på ett företag ska i varje stund kunna bära företagets budskap.

Den gränsen är sedan länge passerad på SAAB. Man har förverkat chefernas förtroende.

Semesterstängt ledarskap?

/9 Kommentarer/i /av

En blond norsk terrorist har vållat mänskligheten något av det mest vidriga som går att föreställa sig. Det norska ledarskapet med Stoltenberg i spetsen hyllas för sitt agerande medan vår egen statsministers ledarförmåga får kritik.

Det kan kännas futtigt och mycket tidigt att diskutera ledarskap kopplat till detta ofattbara.  Men det är samtidigt just i krisen som allt ledarskap ställs på sin spets och dess betydelse blir som mest tydlig. Det gäller såväl företagsspecifika kriser som lokala och nationella.

Därför är den mediedebatt om politiskt ledarskap som pågår i både DN och Sveriges Radio angelägen och viktig.

Peter Wolodarski är chef på DN:s ledarredaktion och skriver initierat om vårt behov av ledarskap i tider av kris. Han menar att statsminister Reinfeldt varit alltför frånvarande i en situation då ett nationellt ledarskap behövs för att visa att demokratin lever och inte på något sätt slagits ned av onda krafter. För att dämpa den oro, rädsla och chock som finns även i Sverige.

Han får mothugg från Timbro-ledaren Roland Poirier Martinsson som förstår om Reinfeldt valt en låg profil för att inte framstå som någon som plockar poäng för egen vinning. Poirier Martinsson menar att vi i Sverige ändå klarat av att sluta upp bakom norrmännen och ge dem vårt stöd.

Personligen tror jag mer på Wolodarskis linje. Det symboliska värdet av den högste chefens närvaro i stunder av allvar är något ingen ledare har råd att abdikera från. Ett skickligt ledarskap har byggt många av det svenska näringslivets stora internationella framgångar men det tas alltför ofta för givet eller viftas bort som nån form av ”mjukt” ämne.  

Statsministrars och andra offentliga ledares agerande är normerande för allt annat ledarskap. Vilken linje man tror på är inte det viktigaste. Det är diskussionen om vad bra chefer och ett gott ledarskap kan göra för skillnad som det behövs mer av.

Monica Berling

Livsviktig återhämtning

/0 Kommentarer/i /av

Sommaren är här och med den den hett efterlängtade semestern. Själv jobbar jag nu de sista skälvande timmarna innan det är min tur att säga tack och adjö till jobbet för en tid. Men vänta nu…. kopplar jag verkligen av jobbet?

I dagens Nyhetsmorgon diskuterades detta tema med den nytillträdda TCO-ordföranden Eva Nordlund och stressexperten Tomas Danielsson. En undersökning visar att allt fler känner sig stressade av att ständigt vara tillgängliga under semestrar och helger. Varannan chef uppger att de blir kontaktade av jobbet under semester och ledighet. Värst upplever mellanchefer sin situation.

Tillgänglig teknik gör att vi ständigt kan vara uppkopplade. I grunden är tekniken av godo, men den kräver också att du och jag måste sätta våra egna gränser. Själv blir jag stressad av att inte kolla mina mejl och andra meddelanden under semestern, men jag försöker begränsa tidpunkterna när jag faktiskt gör det. Kanske är det inte 100 procents återhämtning, men åtminstone 90. För det är just det vår semester är till för – återhämtning. Den är dessutom biologiskt livsviktig för att hålla på sikt.

Det här med tillgänglighet är en viktig fråga för chefer att fundera kring. Är det så att du själv som chef kontaktar dina medarbetare under ledigheten så bör du fundera över vilka signaler det sänder. Om din chef har en ovana att kontakta dig när du är ledig, så visa lite mod och sätt gränser. Du har väl inte glömt hur man stänger av mobil och dator?

Jag önskar alla chefer en härlig sommar med gott om tid till riktig återhämtning. Tänk på att respektera andras lediga tid om det inte handlar om en nödsituation.

Hur tillgänglig tänker du vara för jobbet under semestern?

Skön sommar!
Anki

Att drabbas av chefsbyte

/4 Kommentarer/i /av

Din chef är otroligt viktig. Han eller hon har stor inverkan på ditt handlingsutrymme, dina karriärmöjligheter och inte minst att hålla samman verksamheten så att alla drar åt samma håll. När någon vill ha råd inför att söka nytt jobb brukar jag därför alltid framhålla vikten av att intervjua den person som kan komma att bli din chef.

Men chefer kommer och chefer går. Så den chef du en gång ”valde” kan av olika skäl försvinna på vägen och du drabbas av chefsbyte. Det behöver varken bli bättre eller sämre, men det blir definitivt annorlunda. Under mina snart sju år här på Ledarna har jag i dagarna fått en ny chef, den tredje. Att få en ny chef kan vara en riktig energikick. Jag har haft tur. Alla har fungerat bra för min del, men på lite olika sätt.

Min chef som nu lämnar sitt uppdrag för att flytta utomlands har sagt till den nytillträdda att jag är en chefsstöttare. Måste säga att det gör mig lite stolt. För det är ju inte ensidigt chefens uppgift att stötta och peppa sina medarbetare. Ibland tror jag att vi lite till mans glömmer att chefen också behöver stöd, uppskattning och konstruktiv återkoppling.

Så låt oss alla, så här inför stundande midsommarhelg, skänka chefen en extra tanke och ge lite stöd och uppskattning.

En riktigt glad midsommar!

Upplever du att du i din chefsroll får stöd av dina medarbetare?

Pinsam svensk enfald

/9 Kommentarer/i /av

Varför kör folk med ingenjörsexamen taxi på våra gator och hjärtkirurger våra tunnelbanetåg? Varför behöver människor med utländskt klingande namn ens fundera på att byta till sonnamn för att ha en chans på arbetsmarknaden?

Vi var en ansenlig skara som igår hade samlats för att diskutera detta. Några tankar, känslor och ord dröjde sig kvar lite längre…

En av dessa var när VA:s Pontus Herin frågade Alexandra Volkoff, Kanadas ambassadör i Stockholm om hon tycker att svenskarna ser invandrare som en börda.

Ja, det tycker jag, svarade hon rakt och tydligt. I Kanada hälsas de med ett handslag och ett “Welcome home” av myndigheterna. Det är en stor attitydskillnad.

Andra kanadensiska fakta som svindlar i en svensk jämförelse: 80 % av alla “skilled immigrants” har jobb inom 6 månader. Och skillnaden i sysselsättningsgrad mellan in- och utrikesfödda är 3,8 % där och 14,7 % här vilket ger Sverige jumboplatsen i OECD-ligan.

Ok, myndigheterna spelar en viktig roll – det duckade inte integrationsminister Ullenhag för igår. Men självklart spelar näringsliv, den offentliga sektorns verksamheter och landets chefer en stor roll. Ledarnas chefsbarometer visar tydligt att chefer inser sin betydelse för mångfaldigare arbetsplatser. Inte bara vad gäller mångkulturellare arbetsplatser utan ur alla aspekter av mångfald. Alltså kön, sexuell läggning, ålder, funktionshinder och så vidare.

Men de saknar nåt. Cheferna alltså. De saknar det egentliga stödet från högsta ledningen där de jobbar.

Så när vaknar Sverige? När vaknar VD:ar och upptäcker hur kompetens också kan se ut och låta? När väljer GD:ar att se möjligheterna med det brokiga, ovanliga, utmanande istället för att försöka navigera bland juridiska krav och regler?

När blir chefsnormen nåt annat än vit, medelålders Lars eller Gunnar? När inser ledningsgrupper att det kostar på tok för mycket pengar att avstå från kompetens bara för att vi alla har fördomar? (Veckans Affärer redovisar i sitt senaste nummer att det kostar Sverige 34 miljarder per år att rata invandrad kompetens.) När inser vi att det är vår rädda attityd till det som är främmande och annorlunda som måste förändras?

När, när, när? För ingen kan väl på allvar mena att vi ska vänta de 20, 30 eller till och med 40 år som Sverige enligt vissa ligger efter Kanada och USA, innan vi kan sluta skämmas? I så fall har åtminstone jag redan lämnat landet.

Monica Berling

Missa inte Ledarnas värderingsdebatt Chefen och fördomarna söndag i Almedalen!

Attraktiv arbetsgivare? Knappast!

/0 Kommentarer/i /av

I morgonens SVT-sändning kunde man se och höra om smått desperata åtgärder som ett industriföretag i Småland hade vidtagit för att få unga människor att satsa på utbildning och karriär inom industrin. Man informerar på grundskolan, visar upp sin välstädade fabrik och lockar med 30.000 kronor i bonus till den som fullföljer utbildningen.

Men det finns en sak, som uppenbarligen ligger långt bort i tanken men är mycket viktigare än välstädade golv, som skulle kunna få industrin att framstå som en attraktiv arbetsgivare: En modern individuell lönebildning!

Dagens unga  människor har hela sitt liv blivit lärda att de har ett eget individuellt ansvar, de har arbetat mot överenskomna mål och upplevt att resultatet speglar den egna insatsen. Vad får någon att tro att de skulle lockas till en värld där löner avtalas långt bort från arbetsplatsen och där den egna insatsen har liten betydelse för lönen?

Arbetsgivarorganisationen inom industrin håller sig benhårt fast i de centrala löneavtalen och vägrar att se att en ny tid är här. En tid när människor vill ha feedback och återkoppling på sitt arbete och  dessutom vill kunna sätta egna mål i dialog med sin chef och uppleva att det påverkar lönen. Och en tid när chefer kan använda lönen som styrmedel för att öka enhetens resultat och leverans. 

Det finns idag många företag i olika branscher som med hårt och målmedvetet arbete lyckats införa helt individuell lönebildning.

Men det finns tyvärr ännu fler som inte ser eller förstår hur en modern syn på individ och lön är en avgörande faktor för att öka deras attraktivitet som arbetsgivare. Och som inte bara skulle spara 30.000 bonuskronor utan få mångfalt tillbaka i form av nöjda medarbetare och chefer och höjd produktivitet.