Inlägg

En solskenshistoria om delat ledarskap

I dagens DI kan man läsa en spännande historia om hur man kan lösa utmaningen att förena chefsskap på hög nivå med föräldraskap.

Två unga kvinnor, som inte velat ge avkall på varken sin professionella karriär eller möjligheten att bilda familj har helt enkelt valt att turas om som chefer i sitt växande företag och varva det under ett antal år med barnafödande.

Med stor medvetenhet om problematiken har de satsat på att få konsekvens och tydlighet i sitt chefsskap som gjort det möjligt att avlösa varandra. En bidragande framgångsfaktor är att företaget, med huvudsäte i England, varit bra på att ställa tydliga krav på mål och resultat.

Behålla och utveckla chefsrollen

Cheferna har varit inriktade på att behålla sin chefsroll och utveckla den under perioden. Företaget har varit lyhört och modigt som vågat låta dem pröva en okonventionell lösning.

Båda parter står som vinnare

Cheferna som har kvar sin karriär och sitt yrke och samtidigt unnat sig att i lugn och ro njuta av de första åren med små barn. Företaget som har två hängivna och dubbelt kompetenta chefer som är redo att satsa fullt ut med småbarnsåren bakom sig.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Bonus i bolagen – risk eller möjlighet?

Regeringen har problem med att framgångsrika företag vill betala sin ledning bra. Man har också problem med att ersättningen kopplas till resultatet, dvs att den som gör ett bra jobb ska kunna få en del av kakan som skapats till ägarna av företaget.

Dagens DI häcklar på ledarplats regeringens argumentation bakom försöken att ta bort bonusarna i bolag med stort statligt ägande, närmast imorgon på Telia Soneras bolagsstämma. Skälet är nämligen att det inte finns någon forskning som entydigt visar att höga chefer presterar bättre med bonussystem.

Drivkraft

Men hallå – vad hände med sunt förnuft? Att man anstränger sig mer om det finns en morot i andra änden är något minsta barn vet.

De flesta människor vill prestera och göra sitt bästa på jobbet. Men det räcker inte som drivkraft. Man vill också se sina ansträngningar bära frukt i form av bättre lön och högre ersättning. Det gäller alla, oavsett om du är vanlig chef eller bolagsvd.

Tydlighet viktigt

Men systemen för rörlig ersättning kräver omsorg och arbete. De ska vara transparanta för omgivningen, tydliga för dem de berör och fungera både i upp och nedgång.

Så regeringen: Sluta hacka på bonus och rörliga ersättningar Problemet är inte bonussystem i sig, utan att de är dåligt utformade.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Vad är ledarskapet värt?

Det finns en samstämmig kör av röster från företag och förvaltningar att ett gott ledarskap är avgörande för effektivitet, resultat och framgång. Kompetenta och dugliga chefer står högt i kurs. Eller?
Nja, Ledarnas nya cheflönestatistik , som bland annat SvD, DN och Ekonomiekot rapporterar om idag, visar att genomsnittschefen i Sverige tjänar 35.200 kronor. Är det en bra lön?

Spridningen mellan olika branscher och olika chefsnivåer är stor och ska så vara, men undersökningen visar att det fortfarande finns chefsuppdrag som man betalar skamliga löner för. De återfinns, inte helt förvånande, i kvinnodominerade, personalintensiva branscher som handel, service och städ.

Lönen ska avtalas mellan individ och företag. Den ska sättas utifrån resultat, uppdrag och kompetens. Den enskilde chefens lön är en sak mellan henne och företaget.

Men att ledarskapet är undervärderat i Sverige idag är en samhällsfråga som på sikt hotar att urholka Sveriges tillgång på engagerade och kompetenta chefer.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Är avtalsrörelsen viktig för chefer?

Vilken dum fråga tycker du kanske, chefer är ju också anställda och vill ha mer i plånboken.

Javisst, men avtalsrörelsenär viktig också därför att chefer än en gång riskerar att förlora ett av sina viktigaste redskap för ledarskapet, nämligen individuell lönesättning.

Låt företag och individer själva komma överens om lönen

”Avtalsrörelsen har blivit en riktig rysare” skriver Cecilia Axelsson i dagens SvD. Hon ömmar för förbundens förhandlare som har det tufft just nu. Det gör inte jag.

Det finns en självklar lösning, sluta att avtala om centrala procentsatser långt bort från arbetsplatserna och låt företag och individer själva komma överens om lönen. Avtalsrörelsen är en föråldrad process som inte hör hemma bland moderna människors värderingar och synsätt kring lön.

Det finns en stark tilltro till individens förmåga i Sverige. Det finns också en stark övertygelse att företag ska få sköta sina egna angelägenheter. Men detta gäller inte på löneområdet. Där accepterar vi fortfarande förmyndare, centrala organisationer som fattar beslut över huvudet på företag och anställda.

Lön som styrmedel

För chefer är möjligheten att använda lönen som styrmedel i verksamheten jätteviktig! Att kunna uppmuntra och belöna medarbetare som når sina mål och mer därtill är nödvändigt i ett bra ledarskap. Men hur gör du det, när någon annan bestämt att alla medarbetare, oavsett prestation ska få lika mycket påslag och det som återstår att fördela individuellt är ett hån mot individen?

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Kloka ord på kompetensgalan

På kompetensgalan i går sades som alltid många kloka saker.(Och några ganska dumma.)
En av de klokare, var Jesper Kärrbrink, Vd på Eniro.
Temat för galan var chefer och sociala medier, och de flesta deltagarna på podiet oroade sig för de olika effekter av unga människors flitiga facebookande eller twittrande kan ha på arbetsmoral och effektivitet.
Det gjorde inte Jesper. Han konstaterade kallt att detta, som så mycket annat, är en fråga om ledarskap.
Chefer som har koll på sin verksamhet, som har en löpande dialog med sina medarbetare om de mål och de värderingar som finns i företaget, kan hantera även ett alltför flitigt användande av facebook på arbetstid.

Dåtidens tidstjuvar

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till mina tidigaste chefsår. Det var i urtiden, då man ännu tillät rökning på arbetsplatsen. Rökpauserna kunde bli många och långa och det var alltid samma personer som valde gemenskapen utanför dörren istället för arbetsuppgifterna på insidan.

Lojalitet eller inte

Innehållet i problemet skiljer sig kanske lite åt. När det gällde rökningen var det egentligen bara ”stöld” av arbetstid som det gällde och inte risken att få sitt företag baktalat över hela internet under loppet av några sekunder.
Men i grunden är det samma sak, det handlar om att du som chef måste kommunicera vad avtalet mellan anställd och företag innebär: prestation och effektivitet, men också lojalitet och omdöme.

För tjugo år sedan satte vi upp lappar om rökpausens längd. Nu stänger vissa företag av tillgången till internet på arbetstid. Det löser inte problemet, det enda som fungerar i längden är kommunikation, dialog och ett gott ledarskap.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Det är inte utseendet som avgör

Hur ser en chef ut? Ja svenska chefer är oftast män, nästan alltid svenskfödda och mycket sällan funktionshindrade. Tänk efter, hur ofta har du träffat en chef som är rullstolsburen, synskadad eller har någon annan funktionsnedsättning.

I onsdagens DN presenteras en rapport från Socialstyrelsen som beskriver hur funktionshinder skapar fattigdom. Den främsta orsaken till det är att funktionshindrade personer ställs utanför den vanliga arbetsmarknaden och därmed förhindras att försörja sig själva.

Schablonbild av chefen

Som chef är din viktigaste kompetens ledarskap, och den sitter inte i kroppen utan i din hjärna och din personlighet. Så länge du har förmåga att kommunicera med dina medarbetare kan du vara chef, även om kroppen är svag. Problemet är att schablonbilden av chefen i hög grad är förknippad med styrka och kraft. Utan strukturerade och objektiva rekryteringsprocesser är risken därför uppenbar att man aldrig upptäcker att den bästa chefen är hon som är rullstolsburen.

Ta vara på hela befolkningen

Men det handlar inte bara om chefen själv. Det handlar om att det börjar med chefen.
För om vi ska få in alla de engagerade och duktiga krafter på arbetsplatsen som Sverige behöver så kan vi inte fortsätta att välja bort en stor del av befolkningen. Och vem kan bättre se möjligheterna att anpassa arbetsplatsen efter människan, istället för tvärtom, än en chef som själv har ett funktionshinder.

Så genom att våga och vilja se chefskompetens där kroppen är svag, kan vi också medverka till att få en öppnare och mer tolerant arbetsmarknad som vågar fokusera på individens styrka istället för dess svaghet.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

En futtig fråga?

Är det en futtig sak att envist driva frågan om kvinnors delaktighet i företags ledning och styrning?

Ja kanske jämfört med mödradödlighet, hedersrelaterat våld inom familjen och att afgahnska flickor förnekas all rätt till utbildning. Tunga svåra frågor som för en enda dag tillåts dominera nyhetsbevakningen i många länder.

Eller också är det bara en annan sida av samma mynt, att kvinnor konsekvent förnekas makt och delaktighet. Uttrycken det tar sig är olika, och självklart kan inte lidandet jämföras, men ingen del av strävan efter att förbättra kvinnors villkor kan väljas bort.

Ledarskap som bygger på allas delaktighet

I Sverige har vi sedan lång tid de allra bästa förutsättningar att ta tillvara hela befolkningens kompetens och engagemang inom näringsliv och förvaltning. Vi har välutbildade människor med en hög förvärvsfrekvens och inte minst en modell för ledarskap som bygger på allas delaktighet. Vi har haft många år på oss att ge pojkar och flickor samma förutsättningar i yrkeslivet.

Trots det kan vi år 2010, på 100-årsdagen av internationella kvinnodagens födelse, konstatera att det fortfarande är en lång väg kvar. I de flesta av dagens tidningar radas exempel på bristande jämställdhet i Sverige upp.

Kvinnor har lägre löner, är i mindre utsträckning chefer, blir i stort sett aldrig VD i stora bolag och har ett mycket litet inflytande över hur Sveriges företag och förvaltningar styrs.

Viktig fråga

Därför är frågan om kvinnors tillträde till lednings- och styrelserum en viktig fråga i Sverige ännu år 2010 och den ska inte ställas i motsats till andra viktiga frågor om kvinnors hälsa och säkerhet. Strävan efter jämställdhet måste föras på alla arenor, och inte bara en dag om året.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Utvecklingen går i rätt riktning – med myrsteg – artikel i Aftonbladet

Modernt ledarskap bygger på tydlighet

Ibland läser man inlägg i media som får pulsen att rusa och blodet att susa i öronen av ren och skär ilska. För mig händer detta oftast när jag känner mig orättvist påhoppad och beskylld för saker som inte stämmer.

Denna gången är det organisationsforskaren Louise Bringselius som i Sydsvenskan drar slutsatser om det usla förändringsledarskap som bedrivs i offentlig sektor, med hänvisning till fusionen av Skånes universitetssjukhus.

Om sakfrågan har jag ingen kunskap och tänker därför inte uttala mig. Men som chef i mer än 25 år tycker jag desto mer om de generella slutsatser som forskaren drar om ledarskapet i offentlig sektor.

Hon menar att medarbetarna generellt tystas ned och likriktas och att samverkansprocesser är skenövningar i syfte att dupera medarbetarna. Trots att det är hos medarbetarna som den ”verkliga” kunskapen finns. Förändringar kan aldrig ske snabbt, alla måste få tid att vänja sig och påverka processen. Dessutom måste ledarskap i offentlig sektor bedrivas med högre etik än inom privat sektor eftersom den finansieras av skattemedel.

Tydliga ramar

Men forskaren missar poängen. Chefer är satta att leda utveckling och förändring, att definiera vad som ska göras när styrelse och nämnd sagt sitt om mål och riktning. Medarbetarnas kunskap ska tas tillvara, det är självklart, men besluten måste fattas av den som sedan ska ta ansvar för dem. En klok chef för en ständig och öppen dialog med medarbetarna, för att lyssna på tankar som har värde för verksamheten, men är tydlig med inom vilka ramar som påverkan ska ske.

Problemet ligger i otydligheten kring vad som medarbetarna kan och ska ha synpunkter på. Och när, under vilken del av processen.

Jag tror nämligen inte att Skånes skattebetalare tycker att det vore ok att det beslut som fattas av deras valda politiker rivs upp av de anställda på sjukhusen. Så när ”ledningen medger att förändringen har gjorts uppifrån och ner”, har de bara gjort sitt jobb.

Etik

Slutligen måste jag vända mig mot att ledarskapet skall bedrivas med någon annan, högre etik inom offentligt finansierade arbetsplatser. Återigen blandas två saker.

Arbetsplatser i offentlig sektor är inga demokratiska instanser och medarbetarna är inte medborgare i första hand utan anställda. Offentliga arbetsplatser har precis samma krav på effektivitet som privatägda och nödvändiga förändringsprocesser kan inte ta längre tid här.

Chefer i offentlig sektor har några av arbetsmarknadens tuffaste – och roligaste – chefsjobb. De flesta har fantastiska medarbetare som brinner för sitt jobb.

Äkta samverkan på arbetsplatsen bygger på tydlighet i uppdrag och roller. Modernt ledarskap har inget med flum och otydlighet att göra.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Är öppenhet alltid av godo?

Moderna muséet har problem med att hitta ny chef efter avgående Lars Nittve. Bekymret ligger, enligt en artikel i SvD förra veckan, i att rekryteringsprocessen till tjänsten sker i öppenhet enligt det senaste politiska modet. Det, menar artikelförfattaren, skrämmer bort intresserade sökanden som inte vill röja att man är ute och letar nytt jobb. Dessutom vet ALLA att annonsen bara är ett spel för galleriet och att de som är på allvar aktuella för jobbet kommer att handplockas utan ansökan.

Informella listan

Redan på 90-talet när jag jobbade i Göteborgs stad fördes diskussioner av detta slaget. Då gällde det stans toppjobb, tjänster som stadsdelschef eller förvaltningschef. Bland oss på lägre nivåer spreds ryktet att det gällde att hamna på den informella lista som fanns i Göran Johanssons skrivbordslåda, det var därifrån kandidaterna plockades. Hur som helst var alla överens om att man inte kunde söka dessa jobb genom vanliga kanaler, då hade man bränt sina skepp för all framtid.

Chefens lojalitet

Så småningom har jag insett att detta problem är en illustration till chefens speciella ställning på jobbet. Som chef är du lojal med ditt företag/förvaltning. Punkt. Du är också lojal med din egen chef. Punkt. Du bär på förtroenden och på insyn i företagets innersta som man inte vill ha ventilerat på utsidan.
Ju högre upp i hierarkin du finns desto starkare är dessa samband.
Och det förhållandet måste råda till den dag då du går in och informerar din chef om att du sökt ett annat uppdrag. Allt annat är omöjligt.

Många låter bli att söka

Därför är det inget annat än trams att prata om öppenhet i samband med chefstillsättningar på hög nivå, även i offentlig verksamhet. Det enda man uppnår är just det som artikeln i SvD pekar på, många sökanden vill inte schavottera med sin önskan att byta jobb och anmäler därför inte sitt intresse.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Makt eller kompetens?

Var finns vreden? Det undrar Jan Almgren i samband med SvDs artikel om de strukturella problemen med homogen könsfördelning i industribolagens styrelse.

En spegel av hur det ser ut i industrin, kommenterar näringslivet.

Och när hade ledningens och styrelsens sammansättning något alls att göra med hur det ser ut i organisationen under? Titta på alla företagen inom detaljhandel, inom vård och omsorg och inom turistnäringen där kvinnor alltid dominerat bland anställda upp till en viss nivå och alltså kunnat utgöra det efterfrågade rekryteringsunderlaget. Men ledning och styrning ser likadana ut som i industrin. Därför att detta handlar inte om kompetens – utan om makt!

Ledning och styrning av näringslivet

Nyamko Sabuni sa i TVs Debatt förra veckan att det är inte politikens uppgift att ställa grupper mot varandra, dvs män mot kvinnor i frågan om ledning och styrning av näringslivet. Men hon behöver inte oroa sig för det klarar männen av alldeles på egen hand. Det finns idag en avgrundsdjup klyfta, och som politiker kan man välja att strunta i den eller göra något åt den.

Var finns vreden? Den finns hos mig och mina medsystrar Jan Almgren, men efter fyrtio års ilska och vanmakt har den förvandlats och förpuppats, som en överlevnadsstrategi.

Men vi är många som är redo: Kvotera gärna in oss, vi besitter en unik kompetens och kommer sälja den dyrt!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Annika Elias på YouTube om vikten av förebilder