Inlägg

Äldreomsorgslyftet utökas till att omfatta chefer

/0 Kommentarer/i , , /av

Få har missat att det har varit ett stort fokus på äldreomsorgen det senaste året, inte minst i media. Det främsta skälet stavas pandemi och följden av att smittan spridits bland äldre. För de som inte redan tidigare varit medvetna om de bristande förutsättningarna och dess konsekvenser som äldreomsorgens chefer och medarbetare har att hantera, kan omöjligt ha undgått att förstå dessa nu.

Redan innan pandemin förstod beslutsfattare vilka utmaningar vi står inför för att säkra kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen, inte minst mot bakgrund av demografin i landet som visar att andelen äldre kommer att bli allt fler. I slutet av 2019 tillsatte regeringen en utredning ”Nationell samordnare för kompetensförsörjningen inom vård och omsorg om äldre”.

Ytterligare en åtgärd är regeringens äldreomsorgslyft som syftar till att lyfta kompetensen hos medarbetare inom kommunalt finansierad äldreomsorg. Det möjliggör bland annat utbildning till vårdbiträde eller undersköterska på betald arbetstid.

Vad dessa båda initiativ inledningsvis helt förbisett, utifrån vårt perspektiv på Ledarna, var cheferna inom äldreomsorgen. En avgörande yrkesgrupp för att i praktiken lyckas omsätta den förändring och utveckling i verksamheten som förväntas. Ledarna har därför under det senaste året genomfört en mängd aktiviteter i syfte att lyfta ledarskapets värde och påverka chefernas arbetssituation och organisatoriska förutsättningar.

När Coronakommissionens delbetänkande Äldreomsorgen under pandemin redovisades i december 2020 uppmärksammades äntligen chefernas arbetssituation. Kommissionen menar att det har funnits strukturella brister som nuvarande och tidigare regeringar bär det yttersta ansvaret för. Avseende ledarskap skriver kommissionen att ”Arbetsgivarna måste också förbättra förutsättningarna för ledarskap genom att se över ledningsstrukturer och organisering så att antalet medarbetare som en chef ansvarar för sänks väsentligt”.

Ledarna har haft möten med utredningen Nationell samordnare för kompetensförsörjning och ledarskap är nu ett av deras fokusområden, vilket vi är väldigt glada för. I slutet av förra året sammanförde vi också utredningen med ett antal omsorgschefer för att dela tankar och erfarenheter.

Men när det gällde äldreomsorgslyftet lämnades cheferna helt utanför, fram tills nu. Regeringen har beslutat att vidga Socialstyrelsens uppdrag så att äldreomsorgslyftet också omfattar första linjens chefer. De konstaterar att de har en nyckelroll och ”vill därför öka möjligheterna även för första linjens chefer att utbilda sig på arbetstid för att stärka förutsättningarna för verksamheterna att tillhandahålla god ledning, planering, styrning och systematisk implementering av ny kunskap”.

Ledarnas vision är att alla har en bra chef. Men det kräver rimliga organisatoriska förutsättningar, inte minst om du själv ska må bra och vara hållbar i din roll. Det gäller oavsett i vilken sektor eller bransch du är verksam. Att dessa chefer nu omfattas av utbildningssatsningarna är ett litet steg i rätt riktning, men det finns fortfarande mycket att göra.

Om du fick kompetensutveckla dig på arbetstid, vad skulle du då vilja bygga på med för att stärka dig i din chefs- och ledarroll?

Arbetsmiljö vs. brukares vårdbehov

/0 Kommentarer/i , /av

Svåra etiska frågor har lyfts när det gäller sjukvården i coronatider. En sådan är de prioriteringar som läkare tvingas göra i de fall intensivvårdsplatserna tar slut. Vem får intensivvård och vem måste stå över? Man behöver inte vara ansvarig läkare för att förstå hur fruktansvärt svåra sådana beslut måste vara att ta, även om prioriteringar också görs under mer normala förhållanden. Som stöd har Socialstyrelsen dock tagit fram etiska riktlinjer för just detta.

Ett annat dilemma, som kanske inte synliggjorts på samma sätt, är enhetschefers balansgång i äldreomsorgen mellan å ena sidan medarbetarnas arbetsmiljö och å andra sidan brukarnas behov av vård och omsorg. De senaste dagarna har vi fått rapporter om att alltfler covid 19-patienter upptäcks inom äldreomsorgen, främst i Stockholmsområdet. Äldreboenden och hemtjänst är normalt inte utrustade med den medicinska skyddsutrustning som finns på ett sjukhus. Råd och riktlinjer om hur vårdpersonal bäst skyddar sig kommer från många experter och ibland är dessa inte helt överens. Kort- eller långärmat förkläde, munskydd och visir eller bara munskydd… Ansvariga chefer är många gånger lika villrådiga som sina medarbetare.

Chefer inom äldreomsorgen har ansvar för att verksamheten fungerar, att brukare får den vård och omsorg de behöver. Men de har också ansvar för att se till att medarbetarna har en trygg och säker arbetsmiljö och är skyldiga att sätta in åtgärder för att förebygga risk för ohälsa. Ytterst vilar arbetsmiljöansvaret på arbetsgivaren, det vill säga högsta ledningen. Men uppgifterna delegeras som regel till chefer i den operativa verksamheten.

I gårdagens Aktuellt uttalade sig Tommy Iseskog på just detta tema och menar att brist på skyddsutrustning kan vara arbetsmiljöbrott. I inslaget säger Iseskog att ”jag tror vi kommer att få se att arbetsgivare hamnar inför domstol, chefer och kanske till och med politiker som blir åtalade”.

Ledarna har i ett remissvar (SOU 2017:24) tidigare pekat på vikten av tydlighet när det gäller arbetsmiljöansvarets omfattning och fördelning av arbetsmiljöuppgifter mot bakgrund av det individuella straffansvaret som innebär att en enskild chef kan åtalas vid oaktsamhet. Det här kan vara problematiskt redan under normala förhållanden. Chefer som upplever att det inte finns förutsättningar att uppfylla kraven i arbetsmiljölagen bör påpeka detta till överordnad chef. Frågan är vilka konsekvenserna blir med rådande omständigheter.

Detta är utmaningar som Jenny Wibacke, områdeschef på Skånes universitetssjukhus, också pekar på i samtalsserien Andreas Miller möter ledare i pandemikrisen.

Så hur ska ansvarig chef resonera om det är brist på skyddsutrustning för att undvika smitta samtidigt som fler brukare drabbas och behöver fortsatt omsorg?

Jag har inget svar på frågan. Att skydda anställda från risker i arbetet är självklart, men lika självklart är rätten till omsorg och omvårdnad av våra gamla.

Hur hanterar du som omvårdnadschef denna avvägning mellan god omsorg och dina medarbetares hälsa?

Chefer är inte förskonade från ohälsa

/0 Kommentarer/i , /av

Chefer är inte förskonade från den psykiska ohälsa som bara tycks växa, trots mängder av utredningar, forskning, förordningar och andra förslag till åtgärder. Vi har så mycket kunskap och insikter, men ändå händer så lite.

I den bästa av världar ska naturligtvis inte någon drabbas av arbetsrelaterad ohälsa på grund av orimliga krav i arbetet. Men när chefen dukar under får det ofta negativa konsekvenser även för medarbetarna. Chefen som över lång tid tvingas hantera en kraftig obalans mellan krav och resurser blir på sikt själv obalanserad. Förutsättningarna för att utöva ett ledarskap som är till gagn för verksamheten och för att skapa en god arbetsmiljö för sina medarbetare påverkas negativt.

Ett i raden av exempel är chefer inom äldreomsorgen. Redan 2013, vid Arbetsmiljöverkets inspektioner, flaggades för stora risker för att enhetschefer skulle drabbas av psykisk ohälsa. Under hösten 2017 inleddes en nationell tillsyn av äldreomsorgen. I en intervju med Peter Burman, ansvarig för inspektionsinsatsen på Arbetsmiljöverket, visade det sig att situationen för cheferna är lika alarmerade nu som då. Främst handlar det om en ohälsosam arbetsbelastning.

Enligt Arbetsmiljöverkets rapport har sammanlagt 1 260 besök genomförts.  På 87 procent av de inspekterade arbetsställena har verket ställt krav på åtgärder inom arbetsmiljön.

Och fler dystra nyheter dyker upp på samma tema. Statistik från Previa som omfattar 12 300 chefer visar att chefers frånvaro på grund av psykisk ohälsa ökat med hela 500 (!) procent under perioden 2014–2018. Det är främst långtidsfrånvaron som ökat. Det tolkar i alla fall jag som att cheferna jobbat på under lång tid med orimliga förutsättningar. Du blir sällan långtidssjuk från en dag till en annan.  Att kvinnor är mer drabbade än män är inte särskilt förvånande. Det är i de kvinnodominerande arbetsområdena, såsom äldreomsorgen, som flest kvinnor arbetar och där förutsättningarna är som sämst. En fördjupad rapport kring omständigheter och förutsättningar i kvinnodominerade arbetsområden släpps i maj av Ledarna.

De senaste tio åren har jag arbetat med chefers organisatoriska förutsättningar för att hantera sina chefsuppdrag, det vi på Ledarna kallar Hållbara chefer. Men när jag tar del av dessa rapporter, så är det lätt att tappa sugen för en stund. Trots många aktörers gemensamma arbete, erfarenhet och kunskap händer det alltför lite.

Vad tror du krävs för att vända trenden?