Skäms, Sundsvalls kommun!
Allt emellanåt får man en nyhetsartikel i sin hand som man måste läsa om och om igen, helt enkelt för att den är så otrolig!
Det hände mig häromdagen, när jag fick ögonen på ett reportage i Sundsvalls tidning som handlar om hur kommunen värderar sina chefer. Kvinnor som är chefer tjänar nämligen i genomsnitt 5.228 kronor mindre i månaden än sina manliga kollegor.
Femtusen kronor! Under ett drygt trettioårigt yrkesliv som chef – inte alls ovanligt bland offentligt anställda – blir det närmare två miljoner. Ovanpå det ska vi lägga effekten på pensionerna, som innebär ytterligare trettio år av låg ersättning.
Kommunledningen skyller på att kvinnorna jobbar i sektorer med lägre lön generellt, som vård och omsorg. Men vid en närmare granskning stämmer inte det heller, kvinnor som är chefer tjänar mindre än sina manliga kollegor på sju av tio förvaltningar inom Sundsvalls kommun. Dessutom anställer man generellt fler män på högre chefstjänster och kvinnor på lägre tjänster, vilket ytterligare bidrar till att snedvrida lönestatistiken.
Men hur kan det bli så här?
De allra flesta kommuner ser idag mycket pessimistiskt på sin framtida kompetensförsörjning. Rekryteringsbehovet är enormt och kommunens arbetsgivarvarumärke inte särskilt starkt. Man är beroende av att locka kompetenta och engagerade chefer som kan skapa en god och stimulerande arbetsplats för de många krävande uppdrag som finns i välfärdssektorn.
Att i den situationen tydligt signalera att mäns ledarskap värderas högre än kvinnors, att man inte tittar på chefsuppdragets storlek och omfattning och på den individuella prestationen utan nöjer sig med att slappt hänvisa till ”samhällsstrukturen” är inget som ger bilden av en modern och attraktiv arbetsgivare. Sundsvalls kommunledning ger exempel på ett ledarskap som är passivt och omedvetet och i förlängningen kommer skada kommunens möjligheter att locka till sig de bästa medarbetarna.
Jag tror inte att det finns någon sexistisk agenda eller allmän ondskefullhet bakom Sundsvalls agerande. Men jag är däremot övertygad om att kommunens agerande är kortsiktigt, trångsynt och omodernt.
Den intressantaste frågan torde vara hur löneförhandlingarna har genomförts och vilka löneanspråk som angivits av de sökande. Jag anställde nyligen 2st underchefer, en man och en kvinna och lönanspråken var rejält olika (men inom det tänkbara spannet). Jag har sett samma fenomen tidigare vid anställningar och frågan blir ju då, varför ska jag som arbetsgivare betala mer i lön än vad jag behöver bara för att den anställde inte begär ”mycket nog”.
Hej Claes,
Så kan man naturligtvis resonera, om man inte tänker på konsekvensen på lite längre sikt. Att rekrytera nya chefer är förenat med stora kostnader, och man vill gärna att en bra chef stannar länge. Men en person som upptäcker att hen har lägre lön än sina kollegor för motsvarande uppdrag ,och inte får någon bra förklaring till det, kommer sannolikt inte bli långvarig i tjänsten.
Lönen ska sättas i förhållande till uppdrag och prestation, inget annat!