Semesterstängt ledarskap?
En blond norsk terrorist har vållat mänskligheten något av det mest vidriga som går att föreställa sig. Det norska ledarskapet med Stoltenberg i spetsen hyllas för sitt agerande medan vår egen statsministers ledarförmåga får kritik.
Det kan kännas futtigt och mycket tidigt att diskutera ledarskap kopplat till detta ofattbara. Men det är samtidigt just i krisen som allt ledarskap ställs på sin spets och dess betydelse blir som mest tydlig. Det gäller såväl företagsspecifika kriser som lokala och nationella.
Därför är den mediedebatt om politiskt ledarskap som pågår i både DN och Sveriges Radio angelägen och viktig.
Peter Wolodarski är chef på DN:s ledarredaktion och skriver initierat om vårt behov av ledarskap i tider av kris. Han menar att statsminister Reinfeldt varit alltför frånvarande i en situation då ett nationellt ledarskap behövs för att visa att demokratin lever och inte på något sätt slagits ned av onda krafter. För att dämpa den oro, rädsla och chock som finns även i Sverige.
Han får mothugg från Timbro-ledaren Roland Poirier Martinsson som förstår om Reinfeldt valt en låg profil för att inte framstå som någon som plockar poäng för egen vinning. Poirier Martinsson menar att vi i Sverige ändå klarat av att sluta upp bakom norrmännen och ge dem vårt stöd.
Personligen tror jag mer på Wolodarskis linje. Det symboliska värdet av den högste chefens närvaro i stunder av allvar är något ingen ledare har råd att abdikera från. Ett skickligt ledarskap har byggt många av det svenska näringslivets stora internationella framgångar men det tas alltför ofta för givet eller viftas bort som nån form av ”mjukt” ämne.
Statsministrars och andra offentliga ledares agerande är normerande för allt annat ledarskap. Vilken linje man tror på är inte det viktigaste. Det är diskussionen om vad bra chefer och ett gott ledarskap kan göra för skillnad som det behövs mer av.
Monica Berling
Jag kommer ihåg när Fredrik Reinfeldt med svettig panna och flackande blick inför TV-kamerorna för några år sedan stod och svamlade något om ”glad i hatten” när hans stabschef ertappats drängfull på krogen på tjänstetid. Han såg livrädd ut.
Jag tänkte redan då att den mannen kan man inte släppa i närheten av en krissituation och förmodligen så delas den uppfattningen av hans rådgivare/hanterare. Risken för att han klantar till det är för hög, bättre då att ta lite stryk i media genom att inte synas alls.
Peter Wolodarski är ute och cyklar, statsmininstern uttalade sig tre (3) timmar efter dådet. Statsmininstern och kungafamiljen erbjöd sig att åka till Norge för att delta i den här gudstjänsten men fick beskedet att det var en norsk angelägenhet. Så nu undrar jag vad du och alla andra som gnäller på Reinfeldt egentligen vill ha för ”ledare” och inte minst funderar på var detta behov av någon skall komma och hålla er i handen så fort det smäller någonstans i världen kommer ifrån.
Hej vadeva!
Diskussionen här sätter fingret på frågans komplexitet. På just hur utmanande och krävande jobbet som chef är. Inte minst att vara toppledare. Fredrik Reinfeldt har självklart många goda ledaregenskaper också. Annars skulle han inte vara där han är. Jag tror inget ledarskap syftar till att hålla någon i handen. Snarare att staka ut en riktning. Ett bra ledarskap kräver ett bra medarbetarskap, eller i det här fallet kanske man ska prata om medborgarskap. Det är knappast så att någon lidit av Reinfeldts ledarstil. Men kanske missar han möjligheter. Det är dessa möjligheter kritiken handlar om.
Monica
Skönt att ha en statsminister som inte, i likhet med t ex Mona Sahlin, försöker ”casha in” på denna tragedi. Den genomkommersiella hysterin från inte bara kvällstidningarna (som ändå ser som sin främsta uppgift att piska upp hysteri) utan även från i vanliga fall seriösa och sansade medier som SvD och DN beklämmande. Dessutom är det verkligen rasism i all sin vidrighet de visar, som tycker att norska liv är så mycket mer värda än syriska, indiska eller pakistanska. Undrar om det hade varit 100 muslimer i Norge som hade mördats – säkert hade det inte ens fått tiondelen så mycket uppmärksamhet?
Støtten fra det svenske folk har vært enorm. Tack.
Exakt vad är det alla kritiker av Reinfeldt tycker att han skulle ha gjort istället? På vilket sätt hade han utövat ett gott ledarskap? Vilket behov av ledarskap har Ledarna uppmärksammat i den här situationen?
Intressant att chefernas organisation är med i opinionen och kritiserar landets stadsminister utan att själva komma med något som ens liknar konkret kritik eller tips på hur det skulle hanteras annorlunda. Opportunistiskt och larvigt som vanligt.
Hej King Louie!
Den högste chefens ledarskap är alltid normgivande för allt annat ledarskap. Oavsett det gäller ett enskilt företag eller någon form av nationellt ledarskap. Därför tycker vi på Ledarna att vi har anledning att som representanter för Sveriges chefer delta i diskussionen om vad ett gott ledarskap är och vilken betydelse det har.
Med mitt blogginlägg har jag velat lyfta fram en viktig debatt som fördes om statsministerns krisledarskap i samband med de norska attentaten. Jag lyfter fram såväl Wolodarskis som Poirier Martinssons olika konkreta argument i debatten men lutar personligen mer åt Wolodarskis argument. Det konkreta i mitt budskap hittar du alltså genom att läsa Wolodarskis krönika (se länken i mitt blogginlägg).
Monica
Min invändning är inte mot Wolodarskis eller Martinssons respektive argument, utan mot dina. Är det korrekt uppfattat att dina argument är en del av Wolodarskis som ”du personligen lutar mer mot”?
Det är inte, enligt min mening och för att vara konkret, varken ett gott ledarskap eller gott sätt att kritisera genom att föra fram/repetera andras argument. Min fråga är; vad tycker Ledarna? Ditt svar uppfattar jag som att Ledarnas kritik mot Reinfeldt är i stort vad Wolodarski har anfört, men inte allt, och dessvärre har ni inte möjlighet att uppge exakt vad det är som ni stödjer i hans argumentation.
Det är långt ifrån tydlig och konstruktiv kritik utan liknar mest ryktesspridning.
Ett tips going forward; Nästa gång du ska kritisera, tala om vad DU tycker är fel, vad och hur DU tycker kunde gjorts annorlunda samt DIN ståndpunkt.
Så agerar en god ledare men inte nödvändigtvis en chef. Så fortsätt du och vara talesperson för cheferna, Sveriges ledare behöver nämligen inga talespersoner.