#prataomdet på jobbet

För drygt en vecka sedan låg jag hemma på soffan och tittade på tv. Då och då gick jag in på Twitter via min mobiltelefon och kollade om det var någon som skrivit något intressant. Samtidigt, på en annan soffa, någonstans i stan, låg Johanna Koljonen och ”slötwittrade” som hon själv utryckte det, kring de senaste turerna i Assange-fallet. Jag följer Koljonen på Twitter och plötsligt hajjade jag till. Hon började nämligen skriva meddelanden, eller tweets som det kallas på Twitter, som handlade om hennes egna personliga upplevelser av att hamna i gråzonen vad gäller sexuell diskriminering.

Jag hajjade till eftersom det hon skrev var så privat och modigt och fullständigt gränsöverskridande för vad man normalt berättar om sig själv rakt ut i offentligheten. Flera personer följde Koljonens exempel och dagen efter var hashtagen #prataomdet igång. Det var tydligt att det fanns ett enormt uppdämt behov av att få dela med sig av berättelser kring sexuell diskriminering och sexuella övergrepp. Berättelserna handlade om svårigheten att sätta gränser, men kanske framförallt om svårigheten att känna både sina egna och andras gränser. Själv beskrev jag det som just då hände på Twitter för mina kompisar på Facebook som en feministisk revolution som pågick, helt stilla.

Jag är skakad av de berättelser som fortfarande väller fram i twitterflödet och som nu en vecka senare även tagit sig till morgonsoffor, tv-debatter och press såväl inom som utanför Sveriges gränser.

Men jag är också gripen av det som The Guardian kallar den andra sexuella revolutionen, där framstående kvinnliga (och ett par manliga) svenska journalister och aktivister försöker sig på att nyansera en komplex fråga som vi tidigare inte vågat prata om och därför har för få ord för.

Många, alltför många, av berättelserna handlar om övergrepp som skett på jobbet, i sammanhang som borde vara, men som alltför ofta inte är, professionella. Väldigt ofta handlar det om någon som utnyttjar sin makt eller status gentemot någon som är rädd för att karriären ska bli lidande om man säger nej.

När jag på fikat berättade för mina kollegor om #prataomdet så började vi direkt att dela med oss av våra personliga berättelser. Vi började helt enkelt att #prataomdet. Jag hoppas att den här revolutionen når även din arbetsplats.

Läs mer om #prataomdet:

Nu pratar hela världen om det i dagens Svd

Dags att prata om det  Johanna Koljonens egen berättelse

Prata om det har en egen webbplats med massor av länkar och berättelser