Påve eller Kejsare? Om tondövhet på toppen.

I veckan har två intressanta skeenden i den absoluta toppen av Sveriges näringsliv utspelats inför öppen ridå.

Det ena var bolagsstämman i Telia som i en helt unik åtgärd vägrade att ge sin avsatta VD Lars Nyberg ansvarsfrihet för att ha blundat, och/eller varit medveten men inte gjort något, när det handlar om bolagets ruttna affärsmetoder i andra länder.

Det andra var bolagsstämman i Volvo, där en grupp storägare drev igenom extrema arvodesökningar till ordförande och styrelsemedlemmar i en tid av stora ekonomiska problem för företaget.

Det finns en sak som sammanför dessa händelser: Att delar av ledningen blivit okänslig för sin omgivning när de rör sig i den tunna luften högst upp på toppen.

Jag har inte hört någon säga att Lars Nyberg är en ohederlig person i största allmänhet, men uppenbarligen har han förlorat verklighetsförankringen och glömt det som heter affärsetik och moral, när han tillåtit företagets utvecklingsambitioner gå före anständighet och rätt. I frågan om Volvos arvoden handlar det mer om att man tar sig rätten att sätta sig över omvärldens uppfattning och anse sig spela i en egen liga med egna regler. Jag har aldrig något emot att duktiga chefer och ledare får bra betalt och jag inser också att när man konkurrerar om talangerna på en global marknad så måste man betala därefter. Men i Volvos fall handlar det om att företaget samtidigt genomgår stora omstruktureringar och inte tvekar att dra åt svångremmen så det känns ordentligt i organisationen. Att då samtidigt belöna de som redan har, och belöna med övermåtta, det tyder på ett svårt fall av tondövhet.

Chefer och ledare på alla nivåer måste inse att de är förebilder och ska föregå med gott exempel i alla lägen. När högsta ledningen i en verksamhet förlorar kontakten med botten och seglar iväg i en egen bubbla får det förr eller senare konsekvenser för varumärke, förtroende och lönsamhet.