Och så kommer det en gubbe…….

…..med en byxa som är rakknivsvass. Nej vänta, det är något fel? Gosse skulle det väl vara ?

Men det är inga gossar utan tre bättre begagnade ”gubbar” som tittar på oss från SvDs första sida idag. Leif Johansson, Göran Persson och Hans Dalborg är alla mogna män med en hel del erfarenhet. Både av lyckade insatser men också med en del misslyckanden. Och i varje fall definitivt past their prime.

Så vad är det då som gör att dessa tre nämns som aktuella kandidater till den heta ordförandestolen i Vattenfall? Ett företag som behöver kraft, kunskap och nytänkande för att rädda sitt solkiga rykte och förtjäna sin plats som ett flaggskepp i Sverige.

Under lång tid har vi kunnat följa Vattenfalls affärer med viss förskräckelse. Smussel och girighet, okänslighet inför viktiga miljöfrågor och otydlig ledning har präglat bolaget. Styrelseordföranden och VDar har visat sig ha en gemensam agenda: Egennytta före bolagets intresse.

I detta läge vore det naturligt för mig att leta efter en ny styrelseorförande lite utanför de vanliga kretsarna. En person som kan stå fri från påverkan och tillföra nytt blod och ny kunskap. En yngre person, eller kanske till och med en kvinna?

Men istället slår ryggmärgsreflexen hos näringslivet till och man börjar freenistkt leta i sitt ”old boys network” efter mer av samma sak. För hur kan man känna igen ledarskap och chefskompetens om det inte har blå ögon, grå tinningar, vit skjorta och slips?

Det är något som är ruttet i Sveriges land.