Nya ledningsstrategier för dårhus och regeringar.
Den senaste tiden har det genom en rad händelser blivit tydligt att chefer och ledningar tvingas relatera till en ny faktor i sitt vardagliga arbete. En faktor som skär på tvären genom hierarkier och skapar nya former för informationsövertag. Som kräver nya strategier och nya ledningskulturer. Och som i sin spridningsförmåga och snabbhet överträffar all traditionell rapportering och skvaller. Jag pratar, som alla andra, om de nätbaserade sociala medierna.
Det första tydliga exempel jag tänker på är när twittraren och utrikesministern Carl Bildt twittrar att stockholmsbombningen var en terrorhandling. Han gör det tidigt. Han gör det före ett officiellt ställningstagande från regeringen. Inget fel i det. Det är en av Carl Bildts stora tillgångar – att han är närvarande och tillgänglig. Det som är förvånande är att regeringen inte verkar ha haft någon policy eller strategi när det gäller regeringsmedlemmarnas twittrande. Och att man inte verkar ha förstått att när Sveriges utrikesminister twittrar i sådana frågor så tolkas detta som att regeringen uttalar sig. Jag är säker på att man har sett över detta nu.
Det andra exemplet var när en anställd på ett bemanningsföretag skrev på sin Facebookstatus att Volvo var ett dårhus. Volvos reaktion och åtgärder må vara rätt eller fel, men fenomenet med offentlig kritik eller smutskastning som får snabb spridning har vi inte sett för sista gången. Vad har vi för beredskap?
En annan situation som vi får vara beredda på är vad man skulle kunna kalla den offentliga firmafesten. Med dagens nätkultur och teknik måste vi räkna med att det i varje läge finns en kamera, en uppkoppling och en bild- eller videodagbok som på ett mycket illustrerande sätt beskriver det som sker. Vilka krav ställer det på ledarskapet?
Jag tror i grunden att den öppenhet, närvaro och informationstillgänglighet som nätkulturen medför är positiv. Vi ska inte vara rädda för utvecklingen, men vi ska vara beredda. Dessa nya utmaningar måste aktivt hanteras av chefer och ledningar. I vissa fall kan det leda till att ledarskapet och kulturen måste utvecklas. Men utveckling och innovation är väl det Sveriges chefer är bäst på.
Man kan lära sig allt. Men grunden är att man förstår att man behöver lära sig. Jag tror att inte att ledarskapet och kulturen måste utvecklas i vissa fall – jag tror att det är en stor omställningsprocess för alla. Det är ett nytt sätt att tänka, det bryter mot hundraåriga invanda mönster och det tar tid att förändra.