Nej – jag kan inte ta hänsyn till att du skaffat hund. Att jobba hemifrån är ingen rättighet!
Idag beslutade regeringen att restriktionerna kommer att släppa den 9 februari och därmed även uppmaningen att jobba hemifrån. Hur ska vi nu göra framåt, fortsätta på distans eller återvända till kontoret? Jag träffade en framgångsrik chef som var så innerligt trött på distansarbete och alla dess negativa konsekvenser. Hen sällade sig verkligen inte till hyllningskören för distansarbete.
– Visst vi har drivit verksamheten digitalt och det har rullat på, men innovationen och den kreativa processen har stannat av.
Inte nog med det. Hen upplever att de två åren på distans har börjat odla fram en ny norm att chefen ska visa hänsyn för alla tänkbara familjesituationer. Medarbetare har köpt hus långt från kontoret, andra har skaffat hund och andra tycker det är så skönt att slippa pendla.
– Stopp och belägg. Jag är chef för en verksamhet och vi måste tillsammans ha fullt fokus på verksamhetens utveckling. Jag tänker inte, och jag kan inte ta hänsyn till alla hundar och husköp, säger chefen som jag fikar tillsammans med.
Utgångläget för den här chefen framåt är att medarbetarna jobbar på kontoret med möjlighet till distansarbete. Men det är inget fritt val utan måste motiveras, stämmas av med chefen och vara för verksamhetens bästa och inte det bästa för valpens utveckling.
Många är de chefer som brottats med hybridledarskap under pandemin. De har en grupp medarbetare som inte kunnat jobba hemifrån och som i vissa delar fått täcka upp för andra som jobbat på distans. Det har skapat skav och friktion i verksamheten och stora utmaningar för många chefer. De längtar efter att detta ska vara över.
På DN Debatt kunde vi igår läsa att erfarenheterna av hemarbete under pandemin har varit mer positiva i Sverige än i de flesta andra länder. En förklaring som lyfts fram är att grundskolor och förskolor hållit öppet. Föräldrar i Sverige har i högre utsträckning kunnat jobba ostört hemma jämfört med andra länder. Men det är viktigt att poängtera att artikeln uteslutande baseras på undersökningar som fokuserar på medarbetarnas perspektiv. Författarna konstaterar också att det inte går att avläsa vad förlorade spontana och organiserade fysiska möten får för negativa effekter på kreativitet och innovation. Tidigare under pandemin kunde vi på Ledarna konstatera att coronakrisen gjorde chefer i Sverige mer digitalt innovativa. Men det handlade om de kortsiktiga effekterna av kraven på att snabbt ställa om. Frågan är vad som händer på längre sikt
Chefer och ledare måste under den här våren samla sina medarbetare och verkligen diskutera igenom vilka spelregler som ska gälla framåt. Utgångspunkten för den diskussionen måste vara företagets och verksamhetens bästa. Hur optimerar vi vår produktion? Var tydlig med dina behov som chef för verksamheten. Vill du ha teamet samlat bestämda dagar på kontoret för att skapa kreativa samtal och utveckling? Låt då det vara normen.
I hyllningskören av distansarbete handlar mycket om hur chefen ska anpassa sig och förstå alla fördelar. Visst finns det fördelar också, men det är dags att nyansera bilden och stå upp för chefens möjlighet att leda verksamheten.
Helt enig!
Självklart ska en bra chef ha empati och hjälpa teamet prestera. Men det är omöjligen chefers fel när medarbetare är så kortsiktiga. Tack för att du lyfter
Man trivs hemma, eller längtar ut till landet. Skaffa hund och köpa hus är långsiktigt. Att verksamheter fortsatt fungerat trots hemarbete borde ju få cheferna att haja till. Det funkar att jobba distans.
Men nej, restriktionerna lyfts och gubbarna vill tillbaka till kontoret. Varför kan man fråga sig? Är det så viktigt att cheferna ska få känna sig viktiga?
Att anställa någon är en långsiktig investering som förutsätter avkastning. Den lön och förmåner som utgår baseras på vad som produceras. Om man kan få en högre effektivitet i arbeta och utveckling av verksamheten genom distansarbete är det nog ytterst få som är negativa till det. Om den kreativiteten eller effektiviteten i organisationen sjunker på grund av anställds vilja att skapa en bättre individuella förutsättningar uppstår en konflikt som inte ensidigt kan lösas genom eftergifter från företaget.
Intressant ämne! Jag tror snarare tvärtom att de chefer/arbetsplatser som tror att de behöver gå tillbaka till hur arbetsplatser fungerade innan covid (och kanske då även till hur chefsrollen såg ut innan covid) är förlorarna i framtiden. Jag tror att flera moderna arbetsplatser kommer att välja att följa utvecklingen med mer frihet även efter covid och jag tror att de kommer att bli vinnare i längden och attrahera de ”hetaste” medarbetarna.
Tror att en av de största brister varit en viss ovilja hos chefer att digitalisera sig på riktigt. Alltså verkligen arbeta med kreativa och effektiva rum på Zoom/Teams, etc. Förvisso viss fysisk närvaro på arbetsplats – absolut! Men många möten blir otroligt Mer effektiva över en bra upplagd Teamsplattform. Varför belyser ingen effektiviteten. Då måste man ju bygga en systematik för det sett över veckan etc. Det finns också ett fint tillgänglighetsperspektiv i detta som jag kan utveckla senare.
Bjuder du?
Jag inväntar jobberbjudande som låter mig jobba hemifrån 100%. Inom IT är det inte helt omöjligt…å då vet jag nu vart jag åtminstone inte kommer börja jobba. Andreas Miller kanske ska bli kreativ hur man kan vara kreativ på distans, om distans är det jobbförhållandet som arbetstagaren önskar 😉
Ja den chefen och hans verksamhet kanske borde ha följt med den utveckling som så många andra tagit chansen att göra. Trams! Vakna upp och häng med i utvecklingen. Det handlar inte om husdjur och förhöjd levnadsstandard. Det är en fin bonus för många. Det handlar om att vi är mitt inne i en omställning där många nu ifrågasätter både samhällsnytta och företagsnytta med att ha människor på kontor. Jag jobbar själv i en högst innovativ och dynamisk verksamhet med kollegorna där vi har daglig digital kontakt från Kalifornien till Indien. Vi workshopar digitalt, vi inspelade möten om man missar, vi har våra anteckningar och Google redo när något behöver researchas under pågående möte. Hade vi jobbat bättre om vi satt på ett fysiskt kontor? Där vi hade begränsat rekrytering till lokal nivå, där vi trängs i ett konferensrum, där introverta inte kommer till tals, där anteckningar ska fotas av och renskrivas, där vi babblar i munnen på varandra i vårt ”fina” nya öppna kontorslandskap? ”Det var bättre förr” och ”internet är en fluga” låter som något den här chefen skulle kunna säga. Jag kan tipsa om att LinkedIn Learning svämmar över av utbildning i ledarskap på distans och tillitsbaserat ledarskap, om det skulle behövas för den här chefen.
Exakt så som du beskriver är det ju 😂👏🏻
Tack Richard för att du belyser möjligheter och fördelar med distansarbete! Du målar upp en väldigt tydlig och sanningsenlig bild, enligt mig.
Jag tycker det är intressant att så få svarar samstämt med artikeln. Att ensidigt se det som är bra med distansarbete och inte alls beröra nackdelarna är alldeles för enkelt. Vi som arbetsgivare har ansvar för det systematiska arbetsmiljöarbetet och verksamhetens resultat. Vi behöver värdera dessa mål utifrån både det korta och det långa perspektivet. Det krävs rejäla digitala insatser för att ersätta till exempel gruppdynamik som annars skett i det dagliga. Att stirra in i en skärm en hel dag är mycket tröttande för hjärnan och påverkar vårt välmående. För många bidrar hemmajobbet till och med till ohälsa.
Hej!
Självklart finns det två sidor på myntet men det nya normala bör ju ligga framåt och inte bakåt. Att lagstiftning och regelverk inte har hunnit ändras är väl inget argumentför att inte blicka framåt?
Läs Sirs Wikanders krönika i Chef från i höstas som funderar på många av dessa frågor.
https://chef.se/siri-wikander-sluta-toppstyra/
Det är väl med distansarbete som med det mesta i livet – lagom är bäst!
Chefer och medarbetare behöver helt enkelt prata ihop sig och hitta de gyllene medelvägarna.
Finns egentligen inget att bli upprörd om här. Företaget med sådana här chefer kommer på sikt ändå att bli marginaliserade på rekryteringsmarknaden. Vi arbetar 100% remote med medarbetare på tre kontinenter. Fungerar hur bra som helst.
Godag yxsakft vilken introvärt bakotsträvare ni hittat, den ledeare som tror på 100% återgång kan nog fundera på sin karriär och se den snabbt gå utför. Vårt bolag hade det bästa resultatet på 10 år, hybrid, låta medarbetaren bestämma över sin tid när arbete görs, delegera ut ansvaret, vara närvarande när det behövs. Några aspekter man kommer långt med. Sitta 8-17 vid ett skrivbord 5 dagar i veckan, glöm det, kommer aldrig hända, då säljer jag allt och flyttar till Thailand och lever på avkastningen.
Nej – jag kan inte ta hänsyn till att du vill hänga över mig, störa mig och känna dig viktig och anordna onödiga möten för att känna dig nyttig. Att ha sin arbetskraft instängda i en liten låda så man har pli på dem är ingen rättighet.
Jag jobbar för övrigt på ett företag med 100% flexibilitet/valfrihet kring var man jobbat, och som haft det sedan grundandet, och även gått med vinst varje år sedan grundandet, och slagit rekord efter rekord de senaste två åren. Go figure, det kanske hänger ihop med kompetent ledarskap som respekterar sina anställda?
Man får anta att det är frustrerande för vissa sorters chef att deras enda existensberättigande – att gå runt och glo på folk i ett kontorslandskap – tas ifrån dem. Att titta på folk i ett zoom-möte eller, gud förbjude, faktiskt utvärdera deras arbetsprestationer ger förstås inte alls samma maktkick. Eller vad annars handlar detta om?
För den som vill behålla kompetenta medarbetare i organisationen är linjen ”skjut hunden och sälj huset, det är faktiskt viktigt med ’spontant’ fika på kontoret” inte hållbar i längden.
Jag längtar till att få arbeta från kontoret igen, men inte 5 dagar i veckan. Att få jobba 2 dagar hemifrån underlättar livet med småbarn och får mig att prestera bättre på jobbet för jag slipper stressen hemifrån. Men ALDRIG att jag vill arbeta 5 dagar i veckan hemifrån igen.
Det blir vanligare och vanligare bland presumptiva anställda att ställa frågan om ”arbete hemifrån” som en självklar hygienfaktor. Jag har sett flera exempel på anställda som valt att avsluta sina anställningar för att man beslutar om återgång till kontorsarbete och minimalt med arbete hemifrån. Jag tror den moderna chefen måste vara lyhörd och förstående hellre än att tvinga folk att jobba från kontoret. Jag tror också det finns många mellanchefer som vill ha tillbaka sina anställda så de kan övervaka dem; de har inget att göra annars liksom…
Att erbjuda ’jobba hemifrån’ är och kommer i högre utsträckning bli en USP för arbetsgivare att kunna erbjuda som en del i rekryteringsprocess och för att säkerställa kompetens. Om du har bolag A och bolag B, den ene erbjuder hemmajobb när du vill och den andra inte, samt att allting annat är precis lika – vad väljer du?
Problemet är väl att allt annat inte kan vara precis lika. Om mina kolleger får samma erbjudande innebär det att jag inte kan räkna med att träffa dem (och därmed inte kunna vara lika sociala eller kreativa ihop) de dagar jag vill vara på kontoret.
Skönt att höra att våra stora chefer kan stöd hos varandra mot dessa jobbiga arbetare som har orimliga krav och vill ta sig rättigheter. Det var bättre förr!
Hej, Trist att höra att vi inte kommit längre i utvecklingen. Det som Andreas verkar framföra är för mig det traditionella/gamla chefskapet. Chefen bestämmer hur saker skall göras och på hens villkor. Cheferna har ansvaret att förmedla visioner och vad som är viktigt att skapa för organisationen, sen är det upp till medarbetarna att driva det framåt (huret) Då ligger ansvaret på cheferna att se till att medarbetarna har det dom behöver för att genomföra jobbet, stötta, hjälpa, röja hinder. Så att alla måste vara på en plats samtidigt är inte lösningen, ibland passar det men oftast inte
Vilket otroligt förlegat synsätt från organisationen ledarna. Skriver ni detta bara för att provocera?
Jag släppte precis ett poddavsnitt på ämnet ”Från distansarbete och digitala möten till hybridarbete och hybridmöten – vad ska jag tänka på?” där min kunniga gäst Peter belyser att det under pandemin så tydligt har märkts om man har en kass chef som inte kan leda på distans.
Ledarskap på distans är att verkligen kunna leda, tänka efter, kunna vara närvarande.
Så de som vill ha tillbaka det gamla är nog de ledare som faktiskt är de som DNs artikel pekar på: https://www.dn.se/ekonomi/var-tredje-svensk-uppger-sig-ha-en-destruktiv-chef/
De som är duktiga på att leda på distans kommer troligtvis också vara duktiga att leda på plats och utifrån både företagets och individens bästa. Hur skall du annars få tag på den kompetens du behöver i framtiden om du inte tänker nytt?
Självklart behövs även fysiska möten för kreativitet och innovation men låt oss balansera och se modernt på framtiden och #detnyanormala.
Hej Anna! Tack för din återkoppling på min blogg. En av poängerna med bloggen är att få i gång en diskussion och det bidrar du till. Jag tror nämligen att vi behöver diskutera hur vi ska leda i det nya normala. Det kommer inte vara som förut, inte som det varit de senaste två åren, utan det kommer komma något nytt. Min utgångspunkt är att varje chef måste initiera och leda ett samtal om hur man ska ha det framåt på arbetsplatsen eftersom chefen leder och fördelar arbetet. Den diskussionen ska börja i verksamhetens mål och uppdrag. Hur förverkligar vi det på bästa sätt? Hur får vi ut maximalt av oss tillsammans? Jag utesluter inte distansarbete i mitt blogginlägg överhuvudtaget. Vad jag säger är att det inte är en rättighet, utan något som ska synkas med arbetsplatsens behov i stort och stämmas av med chefen. Utifrån ett sådant samtal ser jag att många arbetsplatser kommer landa i distansarbete någon eller några dagar i veckan och några dagar på kontoret. Jag tycker också att vi måste kunna nyansera bilden av distansarbetet och både se dess för och nackdelar. Bästa Hälsningar Andreas Miller
Ja, du har verkligen lyckats skapa dialog. Och där tror jag valen av ord gör att blogginlägget uppfattas som bakåtsträvande och mossigt. Och det faller tillbaka på er som organisation.
Nej, var och hur man utför sitt arbete är ingen rättighet utan något i slutändan arbetsgivaren beslutar om. Det finns regelverk att förhålla sig till.
Så tillbaka till det viktiga.
Vilken arbetsgivare vill du vara?
Vilken ledarstil och vilka beslut kommer att vara de bästa för din organisation och för framtidens medarbetare?
och vad är möjligt utifrån den verksamhet företaget bedriver och inte vad ledaren är kapabel till.
Nepp. Att jobba hemifrån är ingen rättighet.
Att ni ska få behålla alla era nyckelpersoner är dock inte heller en rättighet.
Om duktiga och kunniga medarbetare lämnar er för att ni ställer orimliga krav om att arbeta på plats utan att kunna motivera varför så finns vi här för att plocka upp de medarbetarna istället.
Nu är ett perfekt läge att plocka upp ny talang som andra företag ”inte vill ha kvar” för att de tycker att deras ”livsförhållanden”, önskan att spendera mer tid med familjen, inte vill pendla osv är orimliga.
En gång sade en företrädare till mig på min dåvarande arbetsplats:
”God medarbetarpolicy och att vara en god arbetsgivare i all ära…det skall vi vara…men medbestämmandelagen är ändå en markering av att arbetsgivaren ytterst bestämmer….likaså grundläggande skrivningar i kollektivavtalen om att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet ytterst.
Ett företag är ingen demokrati!”.
Jag efterträdde hen som HR-chef i ett företag med cirka 10 000 medarbetare.
Jag har vid åtskilliga tillfällen reflekterat på dessa ord. Varit kluven till dem emellanåt men ytterst ibland fått agera utifrån dem. Även om jag månade om medarbetare och relationerna till våra fackliga organisationer.
Den perfekta balansen är hybrid arbetsvecka med eget kontor dagarna då man är på kontoret. Den största fördelen för mig med att jobba hemma är inte att jag kan lägga ”livspusslet” med små barn och osv. Fördelen är att jag får sitta ostört och inte känna stressen av alla andra i det öppna kontorslandskapet. Att slippa behöver justera stolen varje dag är underskattat.
Älskar hur inkompetent författaren är. Detta är ett tydligt tecken på gammalt ledarskap och omoderna metoder. Med en ledare likt författaren kommer företaget gå i graven med digitalisering och millenials. Lycka till men var medveten om att en gammal ledares tid utan innovation och nytänk är över.
Nej, jag kan inte ta hänsyn till att du har ett fragilt chefsego och tror att du är kungen på kontoret.
Jag har förmånen att jobba i en bransch där det är de anställdas marknad – systemutveckling inom tech-branschen. Vill man anställda erfarna specialister i min bransch så gör man det på specialisternas villkor, annars blir man utan specialister och då blir det inte mycket verksamhet att chefa över.
Gamla stolpiga ”chefer” som tror att det är de som bäst definierar vad som fungerar och inte fungerar kommer få det väldigt tufft med rekryteringen. Redan idag så poängterar 80-90% av alla rekryterare som hör av sig på Linkedin att tjänsten de söker folk till är 100% remote om man så vill.
Hybridkontor kommer vara det nya normala och jag förstår att det kan vara tufft för chefer av den gamla skolan, som ägnar sin dag åt att gå runt och ”chefa” lite här och där men ni får väl skola om er och skaffa ett riktigt jobb där ni faktiskt producerar något.
De som vill jobba hemma i hög utsträckning bör nog ta i beaktande att deras ambitionsnivå kommer att ifrågasättas (vare sig det är rättvist eller inte) och att de förmodligen inte kommer ses som nyckelpersoner om de inte är på plats för att lösa kortsiktiga och långsiktiga utmaningar som uppträder i den fysiska vardagen på arbetsplatsen.
Det kommer givetvis ha en påverkan med sämre löne- och karriärsutveckling. Vissa jobb blir man fförmodligen aldrig aktuell till. Det är troligtvis kostnaden man får vara beredd att ta för att få den smidigare vardag som kan upplevas med hemarbete.
Det företag som inte ens försöker se möjligheterna förlorar på det. Det som var ”omöjligt” på mitt gamla företag blev plötsligt problemfritt med ny chef. Byt ut chefen så löser sig väldigt många problem.
Den syn som många förfäktar är förlegad. Åker ni häst och vagn till jobbet efter att butlern packat väskan också?
Vänd på det. Låt hunden komma med på arbetsplatsen, det går att arrangera precis som hotell och restuaranger klarar det. Hund på jobbet ger mer fokuserad arbetstagare, som tar sin raster och t o m rör på sig ute i frisk luft och får energi att klara en hel dag. Ingen stress på morgonen eller på kvällen, den anställde rastar hunden till jobbet och från jobbet. Tydliga regler var hunden får vara, hur den ska uppföra sig så klart. Vi har fler hundar på vårt jobb än anställda ibland och ju fler hundar ju bättre sköter hundarna sig och även medarbetaren :)…. win – win.
Sen var det även diskussion om andra djur, barn och annat som personal vill få med, men det kan istället ge möjlighet att få arbeta från hemmet ngn dag i veckan, men jag håller med ingen rättighet – det är en möjlighet.
Det förutsätter att det inte finns pälsdjursallergiker bland personalen. Men bortsett från det, hunddagis låter som en bra idé.
Är det för mycket att hoppas på ett paradigmskifte, där istället för att medarbetaren skall motivera varför hen skall få jobba på annan plats än det av chefen anvisade kontoret, så är det upp till chefen att motivera varför medarbetaren inte kan arbeta från annan plats än det av chefen anvisade kontoret? Jag förstår att det för en del chefer ter sig jobbigt och besvärligt att behöva utvecklas och anpassa sitt ledarskap till andra förutsättningar och kriterier än huruvida medarbetaren sitter vid sin arbetsplats på kontoret, men framtiden är redan här.
Jag vet flera företag, avdelningar och grupper som kommer att resa sig och gå den dagen deras företag begär att de till 100% skall återgå till kontoret. Fördelen för dem är att de har utbildning och erfarenhet inom yrken och fält som är oerhört attraktiva, så den chef som inte kan erbjuda (presumtiva) medarbetare det de efterfrågar kommer få svårt att hitta någon att vara chef över. Distans och remote kommer framgent att vara en förmån när man konkurrerar om personal.
Jag är dock oerhört nyfiken på hur uppfattningen om distansarbete skiljer sig mellan medarbetare och chefer, samt orsaken till dessa skillnader.
Den ringa erfarenhet jag har av detta är att de som generellt tar mindre ansvar på jobbet också har en större tendens att efterfråga hemarbete. Rätt eller fel, men det gör att jag känner skepsis när detta förs på tal.
När det börjar pratas om hunddagis (var det ironiskt?) så känns det som om arbetstagaren helt har tappat fokus på företagets kärnverksamhet och helt intar en egocentrisk hållning till arbetslivet.
Jag är beredd att instämma. Absolut för flexibilitet men de som verkligen månar om att kunna jobba hemifrån och har svårt att komma in till kontoret (ibland behövs det! Ett kreativt företag där man lär av varandra genom att lyssna och interagera) är faktiskt inte alltid ”de bästa” enligt min erfarenhet. Säkert ser det olika ut i olika branscher.
Det som ger lite dålig smak i den här debatten om vart vi ska arbeta är att personerna som förespråkar att vara till största delen på kontoret alltid ses som bakåtsträvare, man förlöjligar dom och tycker inta att dom är tillräckligt kreativa och duktiga ledare som den gruppen som förespråkar 100% flexibilitet. För det är visst den gruppen som är modern, kreativ och lite bättre på alla sätt och vis.
Väldigt sällan pratas det om hur exkluderande distansarbetet är. Bor du bra med mycket plats och ett eget kontor i huset då är förutsättningarna väldigt mycket bättre än om du bor i en liten lägenhet där möjlighet till ett eget kontorskrypin är obefintligt. Dessutom kanske du ska trängas med en partner som också arbetar där, helt plötsligt hittar du dig själv på en trästol på ett café bara för att få komma bort.
Det psykiska måendet är också mycket relevant. Jag förstår att alla moderna och nytänkande personer mår som fisken i vattnet av att arbeta hemma, för debatten är så polariserad att för den gruppen finns inga nackdelar, men för många av oss andra människor så dör vi lite själsligen varje dag (överdriver för mer effekt) av att sitta ensamma hemma med skärmen som sällskap hela dagen. Ingen fysisk kontakt, inga skämt vid kaffemaskinen eller möjlighet att rulla bak på stolen och prata med en kollega om vad som hände igår.
Själv har jag alla möjligheter att arbeta precis varifrån som helst, men då jag är en av dom som blir en blek kopia av mig själv efter ett par år av ”flexibelt” arbetssätt så får jag finna mig i att tillhöra gruppen av gamla stofiler och bakåtsträvare då jag tar min dator och hojar in till kontoret. Trots att jag varken är speciellt gammal eller reaktionär, tvärt om faktiskt.
Jag instämmer väldigt mycket i det du skriver. Ogillar skarpt tonen av att den som ser fördelar med ett fysiskt kontor är bakåtsträvande. Jag ser inte att det måste vara svart eller vitt heller och håller med Miller om att det ju är verksamheten som är i fokus. Därtill är det alldeles för lite fokus på verksamheter som måste rulla på med människor fysiskt på plats: skolor, omsorg, sjukvård… ska dessa arbeten nu bli ännu mer stämplade som ”gammalmodiga” och få ännu lägre status i och med att du inte heller kan jobba när du känner för det? Tänk er för, det finns en stor risk att välfärden blir allvarligt hotad med detta sätt att tänka, när ingen längre vill ta de obekväma, gammalmodiga arbetena i offentlig sektor.
Egentligen är detta väldigt enkelt och har inget med covid att göra. Hur får du engagerade medarbetare? Jag tror vi blandar ihop två olika frågor och försöker komma åt dom medarbetare som inte presterar men dom kan även sitta på ett kontor och inte göra nåt också. Så har du oengagerade medarbetare behöver du nog se över ditt ledarskap och inte tro att om du bara tvingar in alla till kontoret så löser sig allt. Se vad som händer i USA nu, tydligen massflykt från oflexibla arbetsgivare.
Jag är anställd och har jobbat hemmifrån under hela pandemin.
Har skött mina uppgifter och arbetssättet passar mig.
Överväger att avsluta min tjänst om jag blir kallad tillbaka till kontoret.
Varför skall jag arbeta för ett osmidigt företag om andra företag kan erbjuda mig det jag vill ha?
Lönen är inte bara pengar utan även trivsel och mjuka värden.
Inser inte företagen det så får dom vara beredda att mista delar av personalen och stå där.
Blev lite deppig när jag läste den här texten – har vi inte kommit längre…..
Det viktigaste man ska göra som chef är att inte skylla på medarbetarna. Det är chefens jobb att se till att arbetet fungerar, även på distans. Byt ut chefen om inte inte fungerar istället för att skylla ifrån sig.
Gammal artikel men måste bara kommentera.
Flexibilitet, något som efterfrågas vid rekryteringar, kan inte bara gå åt ett håll. Ställer man upp och är flexibel som arbetstagare så väntar man sig detsamma tillbaka. Är man rigid och inte tillåter hemarbete får man räkna med att medarbetarna släpper allt kl. 17 och inte gör någon knop extra då det behövs.
Och framför allt. Topptalangerna slutar förstås. Man vill inte lägga sin kraft, energi och kunskap på ett ställe där flexibilitet bara går åt ena hållet. Varför skulle man? En text som den i artikeln är en påminnelse om varför man inte ska ”gifta sig” med sin arbetsplats utan se till att hålla sin kunskap aktuell, byta jobb med jämna mellanrum och vara högpresterande så att man har möjlighet att säga upp sig samma dag en dålig chef gruffar om att man jobbar för mycket hemifrån.