När man abdikerar från ledarskapet
Vi är många som varit bedrövade, förvånade och arga de senaste veckorna. Förvånade över hur en så skamlös kultur kunnat bita sig fast, arga för att det drar något i grunden gott och bra i smutsen, och ledsna och bedrövade över det svek som ledningen i Kommunal utsatt sina medlemmar för.
Man kan hitta förklaringar och ursäkter på många håll, men för mig är det uppenbart att det som hänt, har hänt därför att ledarskap saknats.
Alla chefer och ledare, från den högsta till den lägsta nivån, har ett ansvar. Det är det som det innebär att vara chef. I det ansvaret ligger att arbeta i verksamhetens intresse och att säkerställa att man gör det på ett sådant sätt att man alltid kan se sina ägare/medlemmar i ögonen. Det finns alltid saker att ifrågasätta och i stora företag och organisationer inryms en mängd olika uppfattningar om vad som är det absolut bästa sättet. Men har du blivit vald eller anställd som chef, har du fått ett förtroende att ta ditt ansvar och vara en förebild i verksamheten.
I det läget duger det inte att luta sig tillbaka, acceptera läget och göra sig själv till en del av en rutten kultur.
I dagens supermediala samhälle finns det alltid en risk att vi till ledare väljer personer enbart på deras kommunikativa förmåga. Att få ut budskapet är jätteviktigt i alla intresseorganisationer, men det räcker inte som enda kvalitet. Du måste också vara beredd att ta ansvar för att organisationen är hel och ren och tål dagsljus, även om det innebär risken att skapa ovänner bland de som dragit nytta av oförtjänta privilegier.
Allt annat är att abdikera från sitt ledarskap.
Hej,
Jag undrar främst varför det är så att många drs till ledarskapsrollen men egentligen inte ärckapabla att utföra det som krävs för att utföra sitt ledarskap på ett effektivt och ansvarsfullt sätt.
Hej Marijana,
Ja, det kan man verkligen fundera över. Tyvärr är det nog så att de lite bättre villkor som följer med chefsskapet, större frihet, högre lön m.m. lockar en del mindre lämpade personer att söka sig till ledaruppdrag.
Men man skulle önska att arbetsgivaren ibland tog större ansvar för att se till att chefen verkligen fungerar i sitt uppdrag. Alla förlorar på en att ha en chef som inte passar – även chefen själv!
Min upplevelse är att alldeles för få vet skillnaden mellan chef och ledare. En sanslös nonchalans mot chefsyrket. Den klassiska åkomman att lång tid på arbetsplatsen ger en fribiljett till en chefspost.
Man blir inte snickare av att ha ägt en hammare länge..
Klokt! Jag brukar säga att visst kan du vara chef utan att vara ledare – men du är ingen bra chef. Utrymmet och förutsättningarna för ledarskapet måste bli mycket bättre!