Kvotering till börsbolagens styrelser eller inte?
Ett tankeexperiment. Tänk dig att du ska tillsätta en styrelse för ett mäktigt börsbolag, men att du istället för att plocka in ledamöterna en efter en ska välja bort några ur en större grupp. Säg att du har en grupp på tjugo personer varav tio ska bli kvar till din styrelse. Tänk lite Robinsson. När du börjar titta närmare på gruppen inser du att alla har exakt samma erfarenhet och exakt samma utbildning och att gruppen består av tio män och tio kvinnor. Hur stor tror du sannolikheten är att du, när du är klar, har en styrelse bestående av tio män? Nä, just det. Ändå är det så det ser ut i de allra flesta fallen. Vad jag menar är att valet att inte ha kvotering till ledande befattningar i samhället är ett val som inte finns. Vi har redan kvotering. Annars skulle det inte se ut som det gör. Valet står alltså inte mellan kvotering eller ej, utan mellan ”Rotarykvotering” av män eller en regelstyrd demokratiskt beslutad kvotering av det underrepresenterade könet. Valet mellan dessa kvoteringsmetoder borde, av effektivitets- och lönsamhetsskäl, vara självklart. I framtiden kommer vi att förundras över den här diskussionen på samma sätt som vi idag förundras över flickskolor, parkbänkar för vita, allmän rösträtt endast för män och andra saker som hör historien till. Missa inte Ledarnas seminarium ”Jämställt ledarskap” imorgon kl 13.30 på Almedalens Hotell.
visst, och ska jag vara ärlig skulle jag prioritera kvinnnliga ansökningar före manliga om jag rekryterade eftersom jag känner mig mer bekväm och har en bättre dialog med kvinnor, jag upplever att vi förstår varandra bra, precis som män antagligen uppfattar att de har bättre kommunikation och förtroende för andra män.
Bättre förutsättningar för att kvinnor i 30-årsåldern ska kunna/våga starta företag med stora målbilder och ta högre tjänster är ett måste. Det är den ålder både män och kvinnor har samlat erfarenhet och ännu är heta och har mod och ork, men med barnafödandet framför sig måste man backa.
Frågan om kvotering till börsbolagsstyrelsen har av någon fullkomligt befängd anledning blivit en fråga om hur man utser den ”bästa” eller ”mest kompetenta” styrelsen.
Aktiebolaget är en juridisk konstruktion som syftar till att öka investeringsviljan i samhället genom att begränsa risktagandet hos den som investerar i en verksamhet som drivs i ett aktiebolag. En grundförutsättning för att investeringsviljan verkligen skall öka är att investeraren kan kontrollera hur det investerade kapitalet utnyttjas, dock med de begränsningar som följer av det skydd för främmande kapital, d v s lån och krediter, som lagstiftaren ställt upp för att begränsa risken för andra än investeraren.
Om investerarens möjligheter att fritt kontrollera hur kapitalet används begränsas, exempelvis genom inkvotering till styrelsen av någon för tillfället politiskt gynnad och definierad grupp, minskar också investeringsviljan i samhället med minskat välstånd som följd. Frågan handlar alltså om ägarens rätt att utse vem som helst, och att låta bli att utse vem som helst, till styrelseledamot i sitt aktiebolag. Det är alltså något långt mycket viktigare än omtanken om någon ”Rotarykvotering” som ligger bakom aktiebolagslagens regler som medger att ägaren, och ingen annan, utser styrelsen i ett aktiebolag.
P.S. Och då har jag inte ens nämnt äganderättsfrågan. D.S.
P.P.S. Ja, arbetstagarledamöter är också ett enfaldigt påhitt. D.D.S.
P.P.P.S. Skulle Ledarna i konsekvensens namn kunna tänka sig att kvotera in Sverigedemokrater i fullmäktige och i styrelsen? Jag misstänker att de är ganska få. D.D.D.S