Känner du några Moklofs?

Ni har kanske hört talas om målgruppen Dinks? Dinks står för ’double income no kids’ och är av naturliga skäl en för många varumärken attraktiv målgrupp. Mappies är en annan målgruppsbeteckning som med Amelia Adamos hjälp blivit etablerad på senare år och som många företag suktar efter att nå ut till.

På Ledarnas och IHM’s fullsmockade frukostseminarium i veckan där Emma Pihl presenterade sin nya bok om 80- och 90-talisterna fick jag lära mig en ny sådan här målgruppsbeteckning, Moklofs. Moklofs (mobile kids with lots of friends) kallas även Homo Zappiens, Generation Why, Pippi Långstrumps barnbarn, Digitala infödingar, MeWe’s och Mingelgenerationen. De är en målgrupp som många organisationer nu (sent omsider men dock) börjar inse att de behöver fånga för att kunna vara relevanta även om fem år.

Lika övertygande som en frikyrkopastor (minus medelålders och man) berättar Emma Pihl på frukostseminariet om hur man som organisation ska tänka och jobba för att attrahera och behålla denna nya, värdefulla resurs. En av huvudpoängerna är att ledarskapet måste generationsanpassas. Det gäller att delegera, coacha, feedbacka, kommunicera, motivera, visa på helheten, uppmuntra kreativiteten, skapa öppenhet och ha högt i tak. Det handlar om att vara transparent som chef för att på så sätt vinna den nya generationens lojalitet. Bland annat. Inga konstigheter och jag håller med Emma Pihl om allt.

Men så undrar jag över en sak. I nästan alla sammanhang där Generation Y diskuteras är tonen bekymrad och inte så lite huvudklappande. Vanliga frågor är ”Varför kan de inte bara göra som vi säger?” och ”Varför ska vi ändra oss?” följt av ett höjt pekfinger ”De förstår nog bättre hur saker och ting fungerar om några år.” Så även i denna föreläsningssal. Emma Pihl är proffsig och parerar vant när de här kommentarerna kommer som ett brev på posten.

De äldre generationerna verkar tycka att ”vi förstod vår plats och rättade in oss i ledet så det ska de unga också göra”. Och jag undrar om det inte är på tiden att sluta begränsa andra för att man begränsar sig själv och istället försöka omfamna det nya och se det som möjligheter för alla generationer på arbetsmarknaden.

Tänk om vi istället för att säga ”Oj, hjälp! Generation Y kräver ledarskap annars drar de. De är ju inte riktigt kloka! Vad skulle hända om alla gjorde som de?!” kunde säga ”Alla individer i en organisation behöver ledas, vi har bara inte haft vett att kräva ett moget och utvecklat ledarskap tidigare. Det är ju dessutom så att om vår organisation ska klara konkurrensen i det globala, komplexa snabbföränderliga idésamhället så måste vi alla börja innovera vårt ledarskap här och nu. Tack kompetenta Moklofs som kräver detta av oss, annars hade vi aldrig tagit oss samman!”

Det känns liksom som en sundare ingångsvinkel. Och smartare. Och roligare.

Emma Pihls bok heter Att leda nästa generation och går att beställa på Adlibris.

Klara Adolphson