Hållbara chefer
Jag har gått på många ledarskapsutbildningar under mitt chefsliv. I de flesta fall har jag plockat upp ett och annat tips men en hel del har gått spårlöst förbi. Många mer eller mindre kompetenta konsulter har passerat med välmenta, men ganska ytliga råd.
Men så finns det en som faktiskt förändrat mitt sätt att se på chefsuppdraget och som haft en avgörande inflytande på min möjlighet att fortsätta arbeta i den utsatta positionen som ledarskapet utgör.
Han gav mig mitt motto: ”Det som av mig beror”.Jag hade det länge uppsatt på väggen i mitt rum och flyttade det med mig som en påminnelse mellan jobben.
Innebörden av det, är att en chef bara ska ta ansvar för det som ligger inom ramarna för sitt eget uppdrag, och inte för hela företaget eller förvaltningen. Som chef har du rätt att få reda på gränserna för ditt uppdrag, de förutsättningar som finns och det resultat som förväntas. Inom ramarna för det ska du gör ditt bästa.
Men du ska inte ta ansvar för beslut som fattas ovanför ditt huvud, vare sig det är av politiker eller av företagsledningen. Och inte heller för dina medarbetares privata liv eller för samhällets förändring.
Alltför ofta har jag mött chefer som slits itu för att försöka vara alla till lags och lösa allas problem. Chefer inom vården med otillräckliga resurser som bär sina patienters öden på sina axlar, chefer som blir biktmödrar och fäder till medarbetare med personliga svårigheter och chefer som drabbas av ångest då man måste förmedla en uppsägning.
Men en chef som vill vara uthållig i sitt yrke och som vill ha ett liv som innehåller mer än bara jobb, måste själv sätta gränser. Att vara chef är ett förtroendeuppdrag som fordrar lyhördhet och engagemang. Men ingen vinner på att chefen tar på sig ett omöjligt uppdrag och försöker göra mer än ”vad som av mig beror”.
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Innehållet i det du skriver sammanfattar det jag uppfattar att många chefer idag brottas med. Att förtydliga gränserna i det egna ansvaret och delegera ansvar till medarbeterna på ett sätt som gör att de växer och levererar bättre, ligger högt på min prioriteringslista.
"Efter huvudet dansar lemmarna"
Har du tid? Vad har vi för tid?
Om en chef inte har respekt för sin egen tid kan han knappast begära att arbetstagarena gör det. En anställ som säljer ut sin tid till arbetsgiveren bör ju respektera och vara på plats under den övereskomna tiden. Därutöver skall man ha respekt för den tid som kan tillbringas med familjen, vänner och förening.
Alltså: ansvaret sträcker sig så lång som avtalet säger..och avtal skall hållas.
Jag håller med dig i mycket – men det tycks som om många anser att chefer alltid måste ta ett större ansvar än "vanliga" anställda. Att vara chef är ju delvis att ta ansvar för de beslut som fattas, men inte på bekostnad av sin hälsa och heder/trygghet. Är jag trygg som chef i min roll är ofta personalen jag arbetsleder också trygg. Ett bra motto en fd chef givit mig och som jag ofta tänker på är:
Tag hand om dig själv och din hälsa, därefter familjen och nära vänner och sedan ditt arbete – för fungerar de inte (och i den ordningen!) fungerar troligen inte heller du på arbetet som du skall….