Färgstarka chefer ger mod åt organisationen!
Presschefernas makt ställs i motsats till mediernas frihet och arbetsutrymme i Carolina Neuraths krönika i dagens SvD. Alltfler toppchefer i bolagen får inte förtroendet från företagen att uttala sig på egen hand utan styrs och kontrolleras av företagets presschefer.
Beklagligt javisst, men det säger kanske mer om medias makt över börskurserna, där ett felaktigt valt ord eller en oförsiktig formulering som publiceras på morgonen kan sänka värdet på företagets aktier med flera pinnhål.
Men krönikan sätter också fingret på ett kulturproblem i näringsliv och offentlig förvaltning, att vi har allt svårare att fördra färgstarka personligheter på toppchefsnivå. Försiktighet och anpassning till normen belönas, frispråkighet och personligt mod straffas.
Endast en av tio svenska chefer beskriver sin företagskultur som innovativ, trots att det är det mest hyllade begreppet för stunden. Men innovationer och kreativitet frodas i öppna och spännande miljöer, inte i försiktiga och välanpassade sammanhang.
Företagskultur är något som styrs uppifrån. Om den högsta ledningen tillåts att tänka och agera med större frihet kommer det att få positiva konsekvenser. Men om varje intervju och uttalande är stenhårt styrt och redigerat skapas en försiktig och avvaktande kultur där nya idéer och tankar sitter trångt.
Instämmer! Färgstark kan man vara på många olika sätt; via sitt sätt att vara engagerad, yttre attribut som smycken, frisyr, glasögonbågar, kläder (färg och form) men man kan också vara färgstark i sitt sätt att ifrågasätta och vara modig. Vi talar mycket idag oom kreativitet och entreprenörskap – ändå menar jag, att normen för chefer består i att många faller in i tystnad, håller sig för sig själv, klär sig mer och mer stelt och grått (inte minst alla kvinnor som efterhand uppträder i kostymliknande attribut med en avskalning av accesoirer som följd.
Nej, fram för chefer som vågar, som är modiga och tror på sig själva och det de gör. Som vägar säga ifrån, som vågar pröva och vill ha roligt. Förgyller världen med glada färger, härliga mönster och bullrande skratt. Frånvaro av seriositet kanske någon nu tänker – Å inte alls, däremot närvaro av vissheten att kunna se sig själv i spegeln, stå rakryggad och vara sann & äkta. Seriositet eller kompetens sitter inte i kläder, mönster, färgval, ifrågasättande eller mod. Det berikar organisationer däremot.
Flera av mina bästa rekryteringar har bestått av synnerligen utstickande personligheter. Dreads, märkliga kläder, mod att stå upp för sig själva och andra, annorlunda erfarenheter och livskunskaper, glittrande sjalar, make-up m m. Dessa personer har dessutom varit fantastiskt kompetenta medarbetare med stor yrkesskicklighet. Deras bidrag till organisationen har vid handen givit mervärde i form av framsläppt kreativitet, entreprenörskap, verksamhetsutveckling men framför allt tolerans och acceptans. Höjden till taket har ökat och glädjen att utvecklas tillsammans har skapat kvalitet – den verksamhet som inte tål ifrågasättande har mycket kvar av utveckling!
Är det Jante som spökar?
Det gör ont att sticka ut och det är väl där modet kommer in. Mod är inte avsaknad av smärta, det är att fortsätta trots smärta.
http://kommunchef.com/2010/11/mod/
ja, Jante finns säkert med, men också en rädsla för det vi inte känner igen i oss själva.
Ett öppet och kreativt klimat är för mig nära kopplat till mångfald i dess vidaste bemärkelse, och sådant är det ont om i de flesta företagsledningar.