Det fantastiska ordet tack har försvunnit från arbetslivet
Ja, så skriver Sveriges vett och etikettguru Magdalena Ribbing i sin senaste bok Etikett på jobbet – bra att veta på kontoret. Jag blev väldigt nyfiken när jag fick nys om boken och såg till att skaffa den.
Behöver vi över huvud taget en bok om vett och etikett i arbetslivet? Ja, varför inte? Vi tillbringar en stor del av vår vakna tid på arbetet och flera undersökningar visar att en av de viktigaste faktorerna för att trivas på jobbet är arbetskamraterna. Och visst är det väldigt mycket trevligare om vi möter varandra med visst hyfs.
Oavsett vad man tycker om vett och etikett så är boken underhållande. Ribbing förmedlar en hel del klokheter som borde vara självklara, men som vi tycks ha glömt. Det handlar om så enkla saker som att säga tack eller ett hej när vi passerar varandra.
Boken tar upp ett brett spektra av situationer där vett och etikett har sin plats, som till exempel personalfester, användning av sociala medier, avtackningar och mycket annat.
Många chefer arbetar i företag med globala verksamheter. För den ännu ovane värden eller värdinnan vid utländska besök avslutas boken med ett kapitel om vad som gäller för olika nationaliteter vid mottagande. Visste du till exempel att ”tecknet för tummen upp för det man tycker är bra betyder i Australien ungefär ’ta dig i rumpan’.”
Har ni vett och etikett på jobbet?
Hej!
Jag är ofta i Schweiz efter jag är ingift i en schweizisk familj och blir häpen över att när du är ute och går i skogen och möter folk eller kliver in i en restaurang så säger du ”Grüezi mitenand!” eller ”Buon Giorno!” eller ”Bonjour! eller ”Bon die!” beroende på vilken del av landet du befinner dig.
Jag ser skillnad i att i Schweiz är min erfarenhet att man hälsar och tackar i större utsträckning även till människor man inte känner i jämförelse med Sverige. Jag vet många som inte hälsar på chauffören när man kliver på bussen, vilket jag tycker är en självklarhet.
När det gäller jobbet har jag märkt att man slutar hälsa på människor man ser dagligen och det känns egentligen fel. Att hälsa är att känna sig sedd och bekräftad och är viktig för trivseln och en god arbetsmiljö. Och att gärna säga ”God morgon, Yvonne! Hur är det?”. Jag brukar alltid hälsa god morgon när jag kommer till jobbet och om jag råkar missa det något gång beror det på att jag är disträ eller morgontrött.
Om man går ensam i en skog i Sverige hälsar också folk på varandra. Om man hälsar eller inte beror på omständigheterna. I ett sammanhang med mycket folk hälsar man av naturliga skäl inte. Man ska inte dra för stora slutsatser av enstaka observationer.
Det Ribbing möjligen bidrar med är att konservera gamla sedvänjor som ansetts fina. Genomborgerligt och konservativt!
Intressant – och viktigt tror jag. De små orden tack och hej ger och gör så mycket. Många jag coachar i min ledarskapscoachning berättar att de inte känner sig sedda och bekräftade. Här skulle små ord göra stor skillnad, det är min starka övertygelse. Liksom de små gesterna; ett leende, en nick, ögonkantakt – i alla fall i vår kultur.
Har också en annan kommentar till dig Anki:
Jag läste artikeln om dig i SvD 25/9. Dina tankegångar stämmer väl med mina. Jag önskar kontakt med dig för ett projekt jag håller på att starta upp. Hoppas vi kan resonera kring det, kanske via mejl till att börja med?
Vänliga hälsningar
– Anneli Ekstrom
VD, certifierad coach och mindfulnessinstruktör
Jagstyrka, för hållbara människor & organisationer
http://www.jagstyrka.se
anneli@jagstyrka.se