Chefens chef är en man
För en liten stund sedan avslutades ett frukostseminarium på Ledarna där rapporten ”Chefens chef är en man” diskuterades. I rapporten belyser vi ur olika vinklar det faktum att svenska chefer tjänar mindre, jobbar på lägre nivå och tar större ansvar för familjelivet – om de är kvinnor. När man läser rapporten skapas en dyster bild med fakta och siffror som belyser att” världens mest jämställda land” har fått sig en ordentlig repa i lacken.
– 2000kr i månaden mindre för samma jobb blir jättemycket under en livstid.
– 2,4 % av stockholmsbörsens bolags VD är kvinnor.
– 9 av 10 chefer svarar att deras chef är en man.
– 10% av chefer som är kvinnor säger att de delar lika på föräldraledigheten.
Listan skulle kunna göras jättelång, men ändå är det inte det som fick mig att däcka en kort stund. Nej , det var när Lovisa Sterner från Nova Agentum berättade att unga kvinnor under universitetsstudier har lägre förväntningar på sin framtida lön än unga män i samma utbildning! Där befinner vi oss alltså efter snart 100 år av aktivt jämställdhetsarbete (med utgångspunkt i rösträttsreformen). Unga kvinnor i Sverige vet, redan vid inträdet på arbetsmarknaden, att man kommer värderas lägre och ha sämre förutsättningar att göra karriär.
I en debattartikel i SvD belyser Ledarna situationen och lyfter de förändringar som måste göras om vi inte ska fortsätta kasta välutbildade kvinnors kompetens och engagemang på sophögen.
– Lönen måste sättas helt individuellt baserat på kompetens och prestation. Såväl vid nylönesättning som vid lönerevision.
– Bolagstyrelserna måste kvoteras för att fler kvinnor ska rekryteras till toppositioner.
– Vi måste inse att förmågan ledarskap inte sitter i kroppen utan i knoppen
– Föräldraförsäkring och VAB dagar måste individualiseras i högre utsträckning.
Sverige är ett litet land och utsatt för hård konkurrens. Men vi har en naturtillgång vid sidan av skog, energi och järnmalm som vi inte ens har börjat exploatera . Det är tillgången till välutbildade och kunniga kvinnor som är beredda att bidra till utvecklingen av näringsliv och offentlig sektor i svåra och krävande positioner.
Intressant! Vad gäller unga kvinnors förväntningar på lön är en (av många välbehövliga) åtgärder att stärka oss/dem i att förhandla och därmed veta sitt eget värde. Jag var själv på en fantastisk föreläsning med Anna-Karin Glanberg som är biträdande kommunikationschef på fackförbundet ST i slutet av förra sommaren. Den viktigaste lärdomen jag tagit med mig från henne är att den viktigaste förhandlingen är den du gör med dig själv. Vad är mitt värde? Vilken lön är min drömlön? Vilken lön är jag nöjd med? Och vilken lön tar jag inte jobbet för? Och är du då kvinna så lägger du på ca 3000 kr på alla dessa summor så hamnar du på den nivån i förhandlingen där män generellt lägger sig.
Hej Martina,
du lyfter fram en jätteviktig fråga: att stärka unga kvinnor så att de vågar ta för sig och värdera sin egen kompetens. Många är självkritiska och osäkra på sin förmåga fast de i själva verket är mer lämpade för chefsuppdrag än en del av sina manliga kollegor.
En viktig faktor för att bli chef är att man vill bli chef. Er undersökning visar att fler kvinnor än män inte vill bli chefer. Det är orimligt att kvotera in personer som inte vill bli chefer före personer som vill bli chefer. Dessutom är det då uppenbar diskriminering. Ledarna verkar inte längre vara en fackförbund för alla medlemmar utan en kamporganisation som jobbar för att Annika Falkengren ska få fler styrelseuppdrag. Sysslar ni med några andra frågor än kvotering av styrelseposter? Man börjar undra….
Jag tror absolut att vi måste börjar dela mer på föräldraledighet och VAB. Det är det som gör att kvinnor halkar efter.
Men om det är så som ni skriver att de redan när de pluggar har lägre förväntningar mm så är det ett problem som sitter mycket djupare och börjar mycket tidigare än så. Helt klart att vi som föräldrar måste fundera på hur vi uppfostrar våra barn och alla som jobbar med barn bör fundera på hur de behandlar pojkar resp. flickor.
Hej Cecilia,
Jag tror precis som du att man måste angripa det här problemet vid rötterna, och det handlar mycket om uppfostran skola och familj. Det är viktigt att medvetandegöra oss allesammans om hur attityder och förväntningar styr våra yrkes- och karriärsval.
Men genom att bara jobba med att förändra sammanhanget i skola och förskola skulle det ta väldigt lång tid att uppnå någon förändring i näringslivet och jag tror att man måste angripa problemet från många håll samtidigt. Genom att stödja kvinnor att ta höga chefspositioner och skapa bättre förutsättningar för mer jämställda styrelser så skapar vi förebilder och tydliga karriärvägar för unga kvinnor som ska välja yrke. Och visar dem att det faktiskt går att lyckas!
Hej Annika,
Jag tycker annars att du och Ledarna har många vettiga synpunkter, men kvotering är fel på väldigt många plan. Jag räknar med att själv bli chef en dag, men jag kommer aldrig att gå med i ert förbund så länge ni förespråkar kvotering.
Motargument:
1. Enligt studier av bl.a. de amerikanska forskarna Ahern och Ditmar så gör kvotering näringslivet mindre produktivt, främst för att företagen tvingas ta in mindre erfarna ledamöter till sina styrelser. Några studier som visar på motsatsen finns inte. De som framhåller Norges könskvotering som en succé brukar enbart hänvisa till truismen att kvoteringslagen faktiskt fått in fler kvinnor i styrelserna. Om något lär alltså kvotering minska vår produktivitet och ekonomiska tillväxt, vilket måste ses som negativt i sig.
2. Kvotering i privata bolag är en allvarlig inskränkning av äganderätten. Sånt ska man verkligen inte ta lätt på.
3. Kvotering utgår från ett socialistiskt rättvisebegrepp – lika utfall istället för lika möjlighet. Om du är det minsta liberal så måste du avstå kvotering.
4. Varför bara kvotera kvinnor? Invandrare, arbetarklass och sexuella minoriteter anses ju också som ”strukturellt missgynnade” grupper. Om en vit, straight överklasskvinna ska kvoteras förbi en svart, homosexuell arbetarklassman till en styrelsepost så fattar man hur bisarrt det kan bli när någon tyckarelit ska avgöra vilka grupper som är mest ”kränkta” och förtjänar trumf. Låt marknadskrafterna styra istället – även på arbetsmarknaden.
5. Kvotering sänker förtroendet för alla kvinnor, både de som kommit in på kvot och på meriter. För hur ska man veta vem som fått jobbet tack vare sin kompetens, och vem enbart på grund av sitt kön?
Hej Eric,
Tack för dina synpunkter. Jag vill gärna svara och förklara hur jag tänker. För det första är jag naturligtvis medveten om att inte alla Ledarnas medlemmar delar denna åsikt. Vi har ett enhälligt kongressbeslut på att vi ställer oss bakom lagstiftning till kvotering, men som i alla demokratiska oraganisationer så finns det andra åsikter, i denna frågan och även i andra.
1 Det finns studier som också visar att bolag med en blandad sammansättning i styrelserna är mer lönsamma, det finns forskning som visar att fler kvinnor i styrelserna ger fler kvinnor som chefer på toppnivå och det finns forskning som tyder på motsatsen.
Jag tror att vi får leva med att det är väldigt svårt att finna belägg som på allvar bevisar den ena eller andra ståndpunkten.
Styrelserna i Norge blev yngre och utbildningsnivån höjdes betydligt efter kvoteringen. Däremot fick man färre ledamöter med VD erfarenhet. Vilket är viktigast? Finns inget objektivt svar om du frågar mig.
2. Jag håller med dig om att det är en inskränkning i äganderätten och det är allvarligt. Om jag hade sett något tecken som tyder på att vi kommer lösa frågan utan kvotering hade det varit bättre, men jag anser att vi nu har kommit därhän att frivillighet inte fungerar.
3,4 och 5. Kvotering är bara ett redskap. Ett verktyg för att rättställa något som inte fungerar. För Ledarna är det självklart att kompetens kommer först. Det får inte finnas någon tvekan om att den som får ett jobb eller ett uppdrag väljs i första hand på grund av sin kompetens.
Det vi menar sker idag, både till styrelseposter och höga chefsjobb, är att man bedriver en omedveten och outtalad könskvotering, genom att man rekryterar på slentrian och utan att ifrågasätta sina bedömningsgrunder.
Det är naturligt för oss alla att vi väljer att arbeta med personer som är lika oss själva och som vi känner igen oss i. Jag har själv som chef gjort mig skyldig till precis sådant slentianmässigt beteende.
Eftersom höga chefer och styrelsemedlemmar en lång tid varit äldre svenskfödda män, så fortsätter detta mönstret om man inte ser till att bryta det. Det vill säga man väljer idag inte efer kompetens utan låter kön spela in.
Kvotering kan upplevas som drastiskt, men om vi ser oss om i Europa så väljer alltfler länder det som verktyg för att snabbare uppnå jämställdhet i näringslivet.
Hej Annika,
Så trevligt att du tar dig tid att svara på mina synpunkter. Jag utvecklar gärna mina argument. Inte för att jag tror att det får dig att ändra åsikt, men du (och din organisation) kanske det finner det intressant.
Min punkt 1 handlar om samhällsekonomisk effektivitet. Jag tycker att vi med fördel bör lära av Norge eftersom man där tydligt kan studera effektiviteten före och efter kvoteringslagen. Den begränsade forskning som finns tyder på en negativ effekt. Vissa studier jämför ju istället olika företag i länder utan kvoteringslag. Men då kan vi inte veta vad som leder till vad. T ex är nog europeiska och amerikanska företag både mer jämlika och mer effektiva än i flertalet emerging markets. Men det betyder ju inte att jämlikheten i sig har ökat effektiviten. Forskningsläget idag ger alltså inget stöd för att kvotering gör näringslivet mer effektivt.
Mina punkter 2-5 handlar alla om värderingar. Dessa är subjektiva. Men jag tror att de flesta som tänker efter (om man inte är extremt konservativ alternativt väldigt vänster) håller med om följande:
– Äganderätten har ett egenvärde.
– Rättvisa handlar om lika spelregler för alla, inte att politiker ska gå in och fördela lika i efterhand.
– Människor är individer och ska betraktas som sådana, inte som representanter för någon statligt definierad grupp.
– Människor har en fri vilja och deras val ska respekteras, även om dom inte resulterar i politiskt korrekt statistik.
Av ditt svar antar jag att du tänker ungefär såhär: Vi måste kanske kompromissa med vissa kärnvärderingar (t ex respekt för äganderätten) om vi ska uppnå en jämn könsfördelning i bolagsstyrelser, men det är det värt. Men om du nu medger att vi inte vet huruvida kvotering leder till effektivitet (annars ett vanligt argument), vad är det i så fall som är så ohyggligt viktigt med just jämn könsfördelning i bolagsstyrelser?
Jag gissar att det finns en tredje faktor vid sidan av ekonomi och ideologi som jag inte tog upp: Praktisk realpolitik. Om ni tror att många potentiella medlemmar vill ha kvotering så kan ni arbeta för det trots att ni kanske inte är positiva egentligen? Ungefär som en politiker som vill maximera antalet väljare?
Jag tycker att det är helt legitimt, men jag undrar om ni har koll på fakta. Av debatten tror man ibland att Sverige består av å ena sidan feministiska hipsters och å andra sidan halvfascistiska näthatare. Men de flesta av oss (och således er största potentiella medlemsbas…) är faktiskt helt vanliga Svenssons. Och vi är i regel negativa till kvotering, av ungefär de skäl jag resonerat kring här ovan.
Beställ gärna en opinionsmätning på vad svenska folket, eller någon för er intressant fokusgrupp, tycker om kvotering. Så dyrt kan det inte vara, och jag misstänker att det kan ge er strategiskt användbar ”food for thought”.
Annika,
Ursäkta långrandigheten, men jag läste just ditt svar en gång till och tror att jag förstår ungefär hur du menar.
Du säger att i dagsläget så är de flesta näringslivstoppar män, och då rekryterar de andra män från sina personliga nätverk istället för att välja en kompetent kvinna. Detta är både orättvist och oekonomiskt, och därför blir kvotering ett nödvändigt ont.
Men vad har du för belägg för det?
Vi har redan etablerat att kvotering inte verkar göra näringslivet mer produktivt. Men så borde ha blivit fallet i t ex Norge om inkvoterade kvinnor hade varit bättre val än ”kompiskvoterade” män. Dessutom borde det i en fungerande marknadsekonomi poppa upp mängder av nya företag med duktiga kvinnor på ledande befattningar som konkurrerar ut ”gubbföretagen”. Men så har inte skett.
Du skriver själv i SvD att unga kvinnor inte vill bli chefer, och det är väl egentligen där problemet ligger? Om färre kvinnor än män är beredda att prioritera karriären framför familj och/eller fritid så kommer per definition poolen av möjliga kvinnliga styrelseledamöter att vara mindre än för män. Och det är sannolikt därför som antalet kvinnliga styrelseledamöter är förhållandevis lågt – inte för att gubbiga chefer prioriterar kamratandan i bastuklubben framför sitt företags lönsamhet.
Om det gläder dig så tror jag att könsfördelningen fixar sig själv. Redan idag pluggar många fler unga kvinnor t ex finans och teknisk fysik (vilket är attraktivt för näringslivet), och allt fler sätter karriären framför att bilda familj. Jag säger inte att detta per definition är bra. Men det lär åtminstone hyfsa statistiken – helt utan könskvotering.
Hej Eric,
Ja detta är en fråga som man kan vrida och vända på länge.
Ledarna anser att det finns en hel del företeelser på den svenska arbetsmarknaden som måste utvecklas för att vi skall fortsätta att vara ett framgångsrikt land. Dit hör lönebildningen, kollektivavtalen, regelverk kring anställningstrygghet och arbetsorganisation. En av frågorna är också jämställdhet och mångfald.
Du skriver om värderingar, och för mig är det precis det det handlar om. Jag tror att kompetens är ungefär jämt födelad mellan könen och att alla individer, om de får rätt förutsättningar, vill bidra och prestera sitt bästa. Det resursslöeri jag hänvisar till grundar sig i denna övertygelse. Om vi bara väljer bland hälften av befolkningen kommer vi missa många duktiga personer.
Du har helt rätt i att kvotering till bolagsstyrelser bara är en marginell fråga, och av vår artikel i SvD framgår att det egentligen är andra faktorer som vi tycker är viktigare. Men bolagsstyrelserna har betydelse som symbol, ingen vill satsa och anstränga sig för att sedan upptäcka att hur bra du än presterar så är dörren till översta avsatsen ändå stängd!
Tack för ditt engagemang, det är den här sortens diskussion som gör det roligt att fortsätta att blogga och debattera!
Tack själv. Det är föredömligt med organistationsföreträdare som håller sig så här tillgänliga för debatt med medborgarna.
I det här fallet kan vi ju enas om att vara oense.
Däremot tycker jag helt uppriktigt att ni borde göra en opinionspejling på vad svenska folket tycker om kvotering. Även om ni agerar utifrån ideologisk övertygelse så måste det ju vara en trevlig bieffekt om er positionering lockar fler medlemmar och sympatisörer till organisationen?
Kvotering till bolagsstyrelser är kanske marginellt för den vidare samhällsekonomin. Men för både förespråkare och motståndare så har det blivit en otroligt viktig symbolfråga. Du följer säkert debatten på Twitter, tidningarnas debattsidor etc, och där är känslorna väldigt heta, både för och mot.
Minns också klyschan från grundkursen i marknadsföring: För varje person som hör av sig och har synpunkter så brukar det finnas hundratals som tycker exakt likadant men håller tyst och väljer en annan leverantör.