Centrala löneavtal på soptippen!
Svenskt näringsliv trummar ut sitt budskap i en välregisserad kampanj – inga centrala löneökningar i år!
I år? Inga centrala löneökningar någonsin!
Lön kopplat till prestation
Ledarna har i snart 20 år drivit den självklara frågan att en persons lön ska ha koppling till prestationen på jobbet. Varför är det nästan omöjligt att få acceptans för den tanken?
Bästa eleven får bästa betyg, skickligaste ishockeyspelaren kan tjäna storkovan i USA och artister som fyller Globen blir ganska rika. Men när det handlar om kopplingen mellan vanliga jobb och inkomsten då accepterar vi att någon annan, som aldrig varit på min arbetsplats och aldrig träffat mig fattar beslut om min lön och om min löneökning.
Och vi accepterar att chefer förlorar ett av sina viktigaste styrmedel för verksamheten, att kunna belöna och uppmuntra medarbetare som anstränger sig lite extra.
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Precis som Ledarna föredrar vi inom Saco individuell lönesättning utifrån prestation och kompetens. Våra erfarenheter från lokal lönebildning med helt sifferlösa avtal varierar dock starkt från område till område. Därför förespråkar vi numera lokal lönebildning med en stupstocksmodell. Läs gärna mer om saken på http://www.civilekonombloggen.se
Alla – såväl arbetsmarknadens parter som företagen själva – är i teorin överens om att lokal lönebildning är det bästa för Sverige. Men så länge som arbetsgivarsidan inte tar sitt ansvar för den modellen kommer inte fackförbunden att våga gå hela vägen, och då kan inte lokal lönebildning fungera. Vi riskerar ett moment 22 i en viktig framtidsfråga.
Den centrala frågan i avtalsrörelsen är lokal lönebildning. Arbetsgivarna vill driva utvecklingen hela vägen till sifferlösa avtal – de flesta fack är starkt emot eftersom de anser att modellen är ett misslyckande. Den 30 januari presenterade sex Saco-förbund ett nytt förslag som är dömt att misslyckas.
Det kan vi påstå eftersom våra medlemmar sedan snart 20 år har den modell som facken menar inte fungerar och arbetsgivarna vill ha. I kombination med att de flesta av våra 78 000 medlemmar är lönesättande chefer.
Den viktigaste faktorn som talar emot förslaget är att man måste våga välja modellen fullt ut eller inte alls . Alla hybrider av modellen är dömda att misslyckas.
När man blandar den lokala lönesättningen med centrala inslag, tar man udden av hela idén. För det leder till att chefen bara har några futtiga hundralappar att fördela. En stor del av löneutrymmet är redan intecknat via centralt avtalade procentsatser. Lönesamtalet blir istället en pinsam sak för chefen och ett hån mot anställda. Lönen har liten eller ingen koppling till individens prestation.
Dessutom krävs en betydligt mer aktiv insats från alla som är inblandade i löneprocessen , inte minst ledningen och arbetsgivarorganisationerna. Vi måste sluta se löneprocessen som ett nödvändigt ont som ska ta så lite tid som möjligt. Om lön ska vara ett styrmedel för verksamheten måste lönearbete få kräva eftertanke och strategisk höjd.
Slutligen måste den lokala lönesättningen fungera för de chefer som i sin tur ska sätta lokala löner på sina medarbetare. Så är det inte i tillräcklig utsträckning idag.
Det är hög tid för arbetsgivarorganisationer och företag att genom handling skapa förtroende för att lokal lönebildning kan fungera. Bara då kan fler fackliga organisationer våga ta steget hela vägen till sifferlösa avtal. Först då kan vi få en modern lönesättning som gynnar och sporrar individuella insatser.