Chefer gör skillnad för Sverigebilden

/0 Kommentarer/i , , /av

I förra veckan gick årets konferens med Fossilfritt Sverige av stapeln. Jag tror nog att de flesta som närvarade inte kunde låta bli att förvånas över hur långt många aktörer i näringslivet ligger före politiken i termer av omställningsplaner. Totalt kan Fossilfritt Sverige stoltsera med 23 färdplaner (från Sveriges största utsläppande företag och industrier) som i flera fall innehåller löften om netto-noll-utsläpp långt före Sveriges nationella mål om 2045.

Samtidigt är omställningen av Sveriges näringsliv i mångt och mycket beroende av politikens agerande; framförallt när det gäller tillstånd, regelverk och inte minst energitillförsel. Vad som står tydligt är att politiken måste börja handla nu, inte sen, och detta snabbare samt mer kraftfullt. Om detta inte sker finns risk att vi förlora det momentum och initiativ som finns inom svenskt näringsliv när det kommer till att ställa om sin verksamhet.

Trots att ovan nämnda konflikt är av största relevans var det något annat från konferensen som hade större påverkan på mig. Det var när Svante Axelsson (samordnare på Fossilfritt Sverige) talade om den i många fall negativa bild som presenteras kring Sveriges väg mot att minska sina utsläpp och att vi har svårt att förstå hur stora insatser som görs och hur mycket pengar som investeras i denna resa.

Tesen kring narrativet eller hur verkligheten beskrivs var även forum för diskussion när Björn Wiman (kulturchef på DN) och Per Schlingmann (politiker och författare) stod på scenen. De efterlyste (tämligen samstämmigt trots att de ofta tillhör olika sidor av det politiska spektret) en mer positiv men också mer korrekt bild när det kommer till samhällets omställning till fossilfrihet. I dag talas det mycket om hur svårt och dyrt och hur många som kommer bli av med jobbet när vi tvingas ställa om. Istället bör vi förmedla en bild kring möjligheter och att det faktiskt är på andra sidan myntet de verkligt stora riskerna och kostnaderna finns.

Genom att tillsammans skapa en mer positiv och korrekt bild av Sveriges framtida arbetsmarknad kan vi också ge oss själva en målbild att se fram emot och planera för. Vi skapar helt enkelt en framtidstro genom en tydlighet kring var och vilka arbeten som kommer efterfrågas. Att tillsammans skapa en mer positiv och korrekt bild är också något som tydligt saknas i en allt mer polariserad och osäker värld.

Slutligen är cheferna i Sverige av största vikt i detta sammanhang. Det gäller dels när det kommer till att kompetensutveckla sig och driva igenom en omställning till ett fossilfritt samhälle, samt dels att förmedla arbetet med omställning genom att cheferna har ett översiktsperspektiv och förstår hur processen fungerar och vad den leder till. Cheferna blir därmed en avgörande aktör i att skapa en mer positiv och korrekt bild av hur Sveriges näringsliv skapar tillväxt och välfärd genom att ställa om till en fossilfri framtid.

 

 

Fossilfritt Sverige startades på initiativ av regeringen 2015 inför FN:s klimatmöte i Paris och samlar aktörer i form av företag, kommuner, regioner och organisationer som ställer sig bakom deklarationen om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

Upp på barrikaderna för demokratin

/0 Kommentarer/i , /av

Det råder ingen brist på konflikter i världen. Kriget mullrar på allt fler platser. Konfliktnivån stiger för var dag som går. Politiska ledare hetsar och exploaterar människors rädsla och oro, uppviglar människor att tänka i termer att det finns ett ”vi” som står mot ett fientligt ”dom”. Under pandemin bekämpade vi det snabbt spridande coronaviruset. På samma sätt måste vi nu bekämpa och vaccinera oss mot det virus i form av ”vi mot dem”-tänkande som sprider sig i samhällskroppen, även här i Sverige.

De allvarliga konflikterna i vår värld handlar om geopolitiska maktanspråk och ekonomiska intressen. Konflikterna står egentligen inte främst mellan människor. Nästan alla vill bara få leva sina liv i fred och frihet. Men politiska ledare utnyttjar kulturella, religiösa och etniska identiteter som verktyg för att eskalera konfliktnivån. De underblåser missnöje för att mobilisera människor mot en yttre fiende som bär skulden för allt ont. De har ett intresse av att reducera den enskilda individen till att bara vara en representant för ett större kollektiv.

Denna idé kan bäras fram av mer eller mindre hårdfört auktoritära politiska rörelser. Oavsett om det är i formen av nationalistisk populism, islamism, fascism eller ren nazism så är det alltid en idé som undergräver demokratin eftersom den inte värnar varje enskild människas värdighet och likhet inför lagen.

Den liberala demokratin bygger på en humanistisk idé om människan, att alla människor är födda fria lika i värde. Vi tillhör olika gemenskaper och kollektiv, vi har olika identitet kopplade våra olika tillhörigheter – men vi är alltid först och främst människor. En konsekvens av denna människosyn är att samhället ska organiseras så att varje människas värdighet respekteras. Det handlar om att visa respekt, tolerans och bejaka mångfald inom ramen för det öppna och fria samhällets lagar och regler. Alla ska behandlas lika under lagen.

Att stå upp för denna syn på människan innebär ingen undfallenhet. Tvärtom. Alla vi som tror på demokratin behöver samlas på barrikaderna. Det innebär en hård kamp, men inte en kamp mot ett löst definierat ”dem” utan en kamp för våra grundläggande idéer och värderingar. Och i den kampen behövs nu alla goda krafter som tror på det demokratiska och öppna samhället. Här behövs muslimer, judar och kristna och sekulära. Det behövs politisk samling från höger till vänster. Och det behövs ett politiskt ledarskap som förstår att vara samlande, inte splittrande.

Därför blir jag så bekymrad när jag ser hur ”vi mot dem”-tänkandet får allt mer fäste och kommer till uttryck i allt fler partier i Sverige. Även i de partier som säger sig stå upp för demokratin. Det är polariserande och splittrande retorik som går ut på att ”de andra” har gjort allt fel och bär all skuld för de problem vi nu står inför.

Som chef och ledare är det viktigt att vara medveten om sin särskilda ställning och den påverkan denna position har. Det innebär en maktställning som man behöver förhålla sig till och ta ansvar för. Och ju högre upp i hierarkin man befinner sig, desto större ansvar. Alla som är bärare av samhällets demokratiska värderingar behöver nu visa prov på det goda ledarskapet. I det ligger potentialen att vara brobyggare och samhällsbärare med förmågan att genom hållbart ledarskap överbrygga motsättningar och få människor att sträva åt samma håll.

Jag tror att vi alla måste förstå vilka krafter som är i rörelse och fundera på vårt eget ansvar för att samla till den kamp för demokratin som vi gemensamt måste vinna.

 

 

Har du blivit visselblåst chefen?

/2 Kommentarer/i , , , /av

Hela idén med införandet av Lagen om skydd för visselblåsare, som trädde i kraft i december 2021, är i grunden mycket vällovlig. Den syftar nämligen till att skydda personer i arbetslivet från repressalier som anmäler nuvarande eller förväntade missförhållanden av allmänt intresse. Anmälan är också möjlig att göra anonymt och ska mottas av en oberoende aktör för vidare utredning.

Men på Ledarna möter vi allt fler chefer som kommer i kläm när intentionen i lagstiftningen missbrukas eller i bästa fall misstolkas. Chefer som genomför åtgärder eller beslut, som ibland kan orsaka missnöje hos någon medarbetare. Personer som i sin tur nyttjar visselblåsning för personliga klagomål. Den här problematiken lyfte vi i en debattartikel i SvD (5 oktober).

Trots att detta aldrig var avsikten med lagstiftningen, accepterar en del arbetsgivare att en stor variation av ärenden gå via en visselblåsarfunktion. En funktion som ska bestå av oberoende aktörer. Det kan handla om allmänt missnöje med chefen, irritation över att ha blivit tillrättavisad, ilska över förändrade arbetssätt eller konflikter på arbetsplatsen. Saker som är naturliga att de uppkommer i arbetslivet och som bör hanteras i dialog med berörda parter och vid behov av stöd från exempelvis HR eller företagshälsovård. Det här är vanliga situationer som knappast kan anses vara av allmänt intresse.

I stället får berörd chef information att hen är anmäld via visselblåsning, utan att få reda på vad hen är anmäld för. I vissa fall leder det också till att chefen blir avstängt från arbetet under tiden utredning pågår och i värsta fall går det så långt som till en omplacering eller ett erbjudande att lämna organisationen. För chefen är detta naturligtvis en oerhört påfrestande situation.

Det här visar på behovet av att organisationer skapar en tydlighet kring vad visselblåsarfunktionen ska användas för. Och lika viktigt, vilken typ av situationer som inte ska anmälas den vägen. Helst bör detta också ske i samverkan mellan arbetsgivare och fackliga parter på arbetsplatsen.

Har du råkat ut för visselblåsning och hur upplevde du i så fall den situationen?

Nobel och nya normer: Vad professor Claudia Goldins forskning betyder för framtidens ledare

/0 Kommentarer/i , , /av

Med anledning av dagens nyhet att Harvard-professorn Claudia Goldin tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne känner jag att det är viktigt att åter reflektera över jämställdhet och ledarskap.

Hennes banbrytande forskning belyser varför löneskillnader mellan könen består. Trots att kvinnor i många länder har uppnått högre utbildningsnivåer än män, är de fortfarande underrepresenterade i ledande befattningar. Hennes forskning pekar på både kulturella och strukturella hinder för en jämställd arbetsmarknad. Det påminner oss om att det fortfarande finns mycket kvar att göra när det gäller jämställdhet på arbetsplatsen.

En händelse som ser ut som en tanke är nomineringsprocessen för Ledarnas utmärkelse Framtidens kvinnliga ledare öppnar just idag. Sedan 2007 har vi årligen rankat de 75 kvinnor som är chefer, upp till 35 år, som utmärker sig för sitt goda ledarskap.

Jag vill uppmana dig att fundera på om du känner eller känner till någon som du vill nominera till Framtidens kvinnliga ledare 2024.

Ledarskap borde inte ha ett kön. Med Framtidens kvinnliga ledare vill vi ändra på bilden av ledarskap som en manlig arena. På Ledarna tror vi att alla vinner på bra ledarskap. Genom att lyfta chefer som är kvinnor bidrar vi till en mer inkluderande och jämställd arbetsmarknad. Jag debatterade nyligen i Dagens industri om att det inte längre duger att fortsätta tappa kompetens och potential. Det är dags att agera för mer inkludering och jämställdhet i svenska börsbolag.

Om vi låter professor Claudia Goldins forskning slå igenom fullt ut kommer Sverige ha världens bästa chefer, oavsett kön.

Trygghetsöverenskommelsen – en dörr till livslångt lärande?

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Trots att jag har ett relativt långt yrkesliv bakom mig är jag fortfarande nyfiken och med lust att lära nytt. Liksom många andra chefer tycker jag att det är svårt att ta mig tid till kompetensutveckling under arbetstid. Och då menar jag inte den som är nödvändig för att jag ska göra ett bra jobb, utan den som får min hjärna att utvecklas, som leder till nya insikter och får mig att se nya sammanhang.

Därför är jag stolt över att ha medverkat till Trygghetsöverenskommelsen, som nu firar ett år, och som ger anställda ekonomisk möjlighet att studera. Med omställningsstudiestöd från CSN och TRR:s kompletterande studiestöd, betyder det att jag kan få upp till 80 procent av min lön när jag pluggar. En fantastisk möjlighet till både kompetensväxling- och utveckling. Kraven för att man ska få ta del av stödet är ett nålsöga som är tillräckligt stort för att jag ska ta mig igenom det eftersom det bland annat innebär att man ska ha arbetat mer än 8 av de senaste 14 åren i viss omfattning och minst 12 av de senaste 24 månaderna. Är man över 62 omfattas man dock inte.

Visserligen har Trygghetsöverenskommelsen första tid kantats av problem som förhandlings- och samverkansrådet PTK, som är förhandlande part för 975 000 privatanställda tjänstemän, skriver om. Få har kunnat ta del av omställningsstudiedstödet och utbildningsutbudet speglar inte arbetsmarknadens behov. I det nya ekonomiska läget behövs överenskommelsen mer än någonsin. Därför är det också bra att Regeringen avsätter ytterligare 110 miljoner kronor till CSN, med start redan i höst för att korta handläggstiderna under de kommande åren för att hantera de långa väntetiderna.

Personligen kan jag tänka mig att förstärka min kompetens med mer ekonomi, kanske kommunikation och pedagogik för att göra mig ännu mer anställningsbar men också mer kompetent som chef. Det är också den typen av studier som många andra chefer har ansökt till.

Ur ett arbetsgivarperspektiv kan det naturligtvis i det korta perspektivet upplevas som besvärligt om uppskattade medarbetare vill vara lediga för studier, särskilt om de inte direkt har relevans i befintlig anställning. Men jag tänker att vi då behöver lyfta blicken och se till samhället i stort.

Många arbetsgivare brottas med kompetensbrist och svårigheter att rekrytera nödvändig kompetens. Genom att underlätta för anställda att studera ökar vi möjligheten att rekrytera rätt kompetens i framtiden. Och en anställds nyvunna kompetens kan också skapa nya möjligheter hos arbetsgivaren.

Själv har jag inte bestämt mig för vad jag vill plugga. Men jag fortsätter fundera och ta reda på vilka utbildningar som finns. För jag har fortfarande lust att lära nytt.

 

 

Tröttsamt när chefer utmålas som att de skor sig på andras bekostnad

/1 Kommentar/i , , , , /av

Under rubriken ”Din chef lever längre när du jobbar ihjäl dig” skriver Zina Al-Dewany en ledare i Aftonbladet (28 september). Hennes text grundar sig på statistik från SCB som jämfört dödligheten hos befolkningen efter yrken. Chefsyrken har totalt sett lägst dödlighet i jämförelse med andra yrkesgrupper, oavsett dödsorsak. Enligt SCB är dödligheten högre hos personer utan eftergymnasial utbildning, med lägre årsinkomst och som inte bor tillsammans med en partner.

Utifrån detta ställer Al-Dewany chefer mot de arbetstagare som tragiskt har förlorat sina liv i arbetsolyckor och pekar på klasskillnader med orättfärdiga villkor. Hon ifrågasätter om chefsyrket är särskilt ansträngande och hävdar att det bara är en fasad att chefer verkar stressade och har mycket att tänka på. Ytterligare en skribent som bidrar till ett negativt narrativ om chefsyrket.

Al-Dewanys ilska och upprördhet över att arbetstagare mister sina liv i arbetsplatsolyckor delar jag till fullo. Ingen ska behöva oroa sig över om de kommer att få komma hem helskinnade efter en arbetsdag.

Av arbetsmiljöverkets statistik (2016–2022) framgår att flest antal dödsfall i arbetsolyckor sker inom bygg- och transportsektorn. Det finns dessvärre aktörer som inte är seriösa och tar sitt arbetsgivaransvar på allvar. Kriminella aktörer som rundar regler och lagstiftning och utnyttjar människor för att skapa en osund konkurrens för egen vinning. Detta ska självklart motarbetas.

Sådana initiativ finns inom byggsektorn där Byggnads och Byggföretagen inrättat en gemensam åtgärdskommission för att bekämpa fusk och arbetslivskriminalitet inom branschen. Byggmarknadskommissionen, som tillsattes år 2020, är ytterligare ett sådant exempel som syftade till att främja en sund byggbransch där Ledarna och Ledarnas branschförening Byggcheferna var delfinansiärer. Ledarna fortsätter att arbeta för sund konkurrens och schyssta byggen tillsammans med arbetsmarknadens parter i byggbranschen.

Till skillnad från Al-Dewany, vet vi på Ledarna hur viktigt det är att chefer och arbetsledare får rätt förutsättningar för att ta sitt arbetsgivaransvar och skapa en god och säker arbetsmiljö, oavsett verksamhet. Chefer har en stor betydelse för säkerhetskulturen på arbetsplatser. Chefer kan dock inte lastas för de skillnader som finns i samhället avseende ekonomiska förutsättningar, utbildningsnivå eller huruvida medarbetare lever tillsammans med någon partner eller ej. Faktorer som enligt SCB har samband med just dödligheten.

Att utmåla chefer i de generella och negativa termer Al-Dewany gör är heller inte en rättvisande bild. Det är helt sant att chefer mycket sällan har ett hårt fysiskt arbete med risker för fysiska skador. Deras arbete ser annorlunda ut både avseende innehåll och ansvar. De utmaningar och den belastning chefer ställs inför tar sig helt enkelt andra uttryck.

Hur upplever du som chef bilden och narrativet om chefer i mediala sammanhang?

 

Klart vi behöver en gedigen ledarskapsutredning!

/0 Kommentarer/i , , /av

I vår samtid med en tydlig lågkonjunktur, företag som letar efter lönsamhet, offentlig sektor som ser sviktande skatteunderlag, en klimatkris som är påtaglig och en gängkriminalitet som sprängt alla moraliska gränser blir det tydligt att vi behöver ett modigt innovativ och lyhört ledarskap på alla nivåer. Vi behöver ge ledarskapet rätt förutsättningar för att klara dagens och morgondagens utmaningar.

Det gläder mig idag när jag läser en debattartikel i Dagens industri signerad Göran Johnsson, tidigare ordförande för IF Metall, och Leif Östling, tidigare koncernchef Scania, där de lyfter ledarskapets stora betydelse för att lyckas om det så är i privat eller offentlig sektor.

Skribenterna lyfter bland annat den resa som Volvo AB har gjort under Martin Lundstedts ledning. Deras omvandling, från svaga siffror till en industriledare, är en påminnelse om att rätt ledning och ledarskap är avgörande för att få en organisation att blomstra. De vänder sig mot att frågan om ledarskapets betydelse har en extremt marginaliserad roll i direktivet till regeringens produktivitetskommission. Skribenternas slutsats är att lägga ned kommissionen och i stället tillsätt en gedigen ledarskapsutredning.

Som ordförande för Sveriges chefsorganisation är jag den första att skriva under på betydelsen av ledarskapets värde. Redan 2018 konstaterade Ledarna i ett seminarium, tillsammans med Göran Johnsson, att cheferna i offentliga verksamheter har den svåra uppgiften att omsätta förslag i praktisk handling – ofta med färre resurser. Trots dess avgörande roll är ledarskapet påfallande frånvarande i den politiska diskussionen. Som Göran Johnsson, då nationell samordnare för kompetensförsörjning i vård och omsorg om äldre, sa: ”Inget parti har varit tillräckligt bra på att värdera ledarskapet”. Denna sanning kvarstår än idag.

Att vara chef i offentlig verksamhet är ett viktigt och komplext uppdrag. Vi menar att chefernas förutsättningar för att bedriva ett gott och effektivt ledarskap måste prioriteras. Tyvärr ser vi det alltför sällan.

Det är dags att vi alla – från regeringen till företagsledare – börjar förstå och agera utifrån det värde som ledarskapet har för framgångsrik utveckling. För i slutändan är det ledarskapet som formar vår framtid.

Backa inte in i framtiden!

/0 Kommentarer/i , , /av

Vad är det som händer i svensk politik när en högerregering går i otakt med stora delar av svenskt näringsliv?

I min roll om ordförande för Ledarna Sveriges chefsorganisation möter jag ständigt svenska företagsledare i vitt skilda verksamheter. I de här mötena blir det så tydligt att det finns väldigt många dedikerade företagsledare som vill vara en aktiv del av omställningen till ett hållbart samhälle. De efterlyser en politik som skärper miljömålen och ökar takten i omställningen. Eller som en vd uttryckte saken.

”Jag är för avregleringar och en fri marknad men vad det gäller klimatomställningen behöver vi en tydlig och förutsägbar politik. Sätt hårda regler och vi kommer att sluta med delar av vår produktion och skapa nytt. Hela branschen tvingas då ställa om och vi kommer klara det. Men vacklar politiken då kommer inget hända”.

Vetenskapen är så extremt tydlig med att vi måste ställa om nu inte sen. Det är bråttom men inte kört för att citera, miljödebattören Stefan Edman. Vi vet att omställningen inte kommer att vara smärtfri och att jobb kommer att försvinna, förändras men också att nya jobb kommer komma till.

Vi behöver ledare i privat och offentlig verksamhet som kan peka på visionen om det fossilfria hållbara samhället och samtidigt möta den oro som alltid uppstår vid förändring. Omställningen kommer kräva ledarskap på alla nivåer och i alla samhällssektorer. Vi behöver ett politiskt ledarskap som klarar att hantera målkonflikter och inte hänfalla åt populism.

I september 2023 borde vi sett en budget som tydligt förstår både civilsamhällets och näringslivets stora vilja att ställa om och som skapar framtidstro hos kommande generationer och inte en budget som minskar sina satsningar på klimatet och ökade utsläpp! Det ger inte Sveriges chefer, verksamheter och företag rätt verktyg för än nödvändig omställning. Gör om, gör rätt.

Framtidens lönebildning i Sverige – behöver vi ifrågasätta det vi har idag?

/0 Kommentarer/i , , , /av

För några dagar sedan besökte jag webbledes idéinstitutet Katalys seminarium om Industriavtalets (IA) effekter på svensk ekonomi. Jag lyssnade på Lennart Erixon professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet när han presenterade sin rapport ”Luftslott eller riksintresse? Industriavtalets effekter på svensk ekonomi 1998-2019”. Lars Calmfors, Irene Wennemo och Erica Sjölander kommenterade och diskuterade rapportens slutsatser. De stora frågorna som behandlades var hur påverkas lönerna, inflationen, sysselsättningen och tillväxten i en marknadsekonomi av en sådan lönebildningsmodell?

Inför seminariet hade Erixon nämnt att ”utvärderingen mynnar ut i slutsatsen att Sveriges löneökningar, tillväxt och makroekonomiska stabilitet blivit ungefär desamma utan industriavtalets normering. Löneglidningens omfattning men även de centrala avtalen påverkades av den makroekonomiska utvecklingen.” Föga förvånande höll inte Wennemo och Sjölander med Erixon i hans slutsatser.

Det bör påpekas att Erixon även nämner i såväl sammanfattningen av rapporten som under seminariet att det inte är en enkel uppgift att utvärdera IA. Det är svårt att separera mellan IA:s och andra faktorers effekter på makroekonomin. Finanspolitiska regler och ett explicit inflationsmål började tillämpas i Sverige vid tiden för det första IA. Utvärderingen har också haft svårigheter att ange det centrala förhandlingssystemets självständiga betydelse för löneutvecklingen i relation till andra institutionella förhållanden på arbetsmarknaden (den fackliga organisationsgraden mm). I detta instämmer Lars Calmfors under den efterföljande diskussionen.

Naturligtvis är det intressant och viktigt att dra lärdomar av historien för att kunna forma framtidens lönebildning. Det är dock viktigt att arbetsmarknadens parter och övriga intressenter utgår från en nyanserad beskrivning av svensk lönebildningshistoria vilket Erixons rapport bidrar till.

För det är verkligen så att framtidens lönebildning i Sverige står inför en rad utmaningar. Det är flera aspekter som behöver tas i beaktande och som kommer att påverka den svenska arbetsmarknaden.

Exempel på dessa aspekter är den teknologiska utvecklingen, AI och automatiseringen som förändrar arbetsmarknaden genom att påverka efterfrågan på olika typer av kompetenser. Framtidens lönebildning måste vara känslig för dessa förändringar och säkerställa att arbetstagare med relevanta färdigheter och kompetenser kompenseras på ett klokt sätt.

Demografin och vår åldrande befolkning kan påverka lönebildningen genom att skapa konkurrens om arbetskraften och kräva att arbetstagare erbjuds möjligheter till livslångt lärande och kompetensutveckling för att förbli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens strukturer förändras med ökad andel gig-ekonomi, egenföretagande och projektbaserade jobb. Även den politiska påverkan exemplifierat med EU:s direktiv kopplat till minimilöner och lönetransparens kommer att påverka lönebildningen.

Vad är det då för parametrar som behöver finnas i en hållbar och tillförlitlig lönebildningsmodell. Hur främjas konkurrenskraft, utvecklingskraft och kompetensförsörjning?

Lokal lönebildning med ej siffersatta centrala avtalskonstruktioner, vilket innefattar alla Ledarnas löneavtal s.k. Ledaravtal, innehåller många av de parametrar som efterfrågas ovan. Det har under de senaste 30 åren skett en förändring i synen på lönebildningen. Det har varit en tydlig trend mot ett ökat lokalt inflytande. Idag ges möjligheten att bestämma löneutrymmet helt på lokal nivå, utan central inblandning, för 1 miljon anställda på den svenska arbetsmarknaden.

En kvalitativ och väl förankrad lokal lönebildning skapar möjligheter till en ökad flexibilitet och en bättre hantering av komplexa regionala och lokala arbetsmarknadsförhållanden för våra företag och organisationer. Det ger också tydligare incitament till en ökad effektivitet, produktivitet och en utveckling av verksamheten.

Vi, arbetsmarknadens parter, behöver modet att ifrågasätta vad vi har gjort och vad vi gör idag för att kunna skapa en klok lönebildningsmodell för framtiden. Historien visar på att ingenting är statiskt utan förändring är en konstant. Utveckling och anpassning är en naturlig del av ett kvalitativt samarbete. Låt oss träffas framåt i denna anda!

 

Boktips  Den svenska modellens framtid

 

 

 

Sluta stampa på andras idéer – tillför dina egna

/0 Kommentarer/i , /av

För en tid sedan var jag i Bryssel för att besöka olika EU- institutioner.  Det var några fantastiska dagar då jag träffade otroligt engagerade företrädare för Sverige. I en tid av konflikt och osäkerhet behövs deras arbete mer än någonsin.

Jag har alltid varit positiv till den europeiska unionen. Den grundläggande freds- och demokratitanken tilltalar mig. Jag var en av få som läste kursen EG-rätt i Uppsala, i slutet av -80-talet. Kursen var inte särskilt populär eftersom Sverige tydligt deklarerat att det var uteslutet att vara med i EG på grund av Sveriges suveränitet. Men bara några år senare var det inte längre uteslutet.

Under åren som gått har jag, som jurist, mer än en gång ifrågasatt klåfingrigheten från EU som påverkat vårt svenska rättssystem. På arbetsrättens område har de flesta förändringarna i lagstiftningen under senare år föranletts av EU-författningar. Förändringar som inte alltid varit helt enkla att anpassa till våra svenska förhållanden.

Men efter några dagar bland EUs institutioner, kan jag känna mig mer förlåtande. Om vi ska skapa förutsättningar för fred och demokrati inom EU behövs förmodligen mer samarbete och mer lika förutsättningar, inte minst om det ska vara enkelt för varor, tjänster, personer och kapital att röra sig fritt mellan medlemsländerna.

En berättelse som fastnade efter Brysselbesöket är den om hur Sverige (och kanske även svenska arbetsmarknadsparter) agerat de senaste åren. Jag fick beskrivet hur vi istället för att tända eldar (idéer) om hur vi tillsammans inom EU kan skapa bättre förutsättningar, stampar på de eldar som andra länder tänder. Vi lägger kraft på att stampa på andras idéer istället för att tillföra nya idéer, tända nya eldar. Vem vill då bjuda in oss som samarbetspartner?

De engagerade företrädare jag träffade inger hopp. Nu ska jag fundera på vilka eldar jag vill vara med och tända!