Pratar inte chefen med chefen?

Om jag ställer dig frågan ”I vilken utsträckning har du och din chef vid ett eller flera tillfällen följt upp det ni kom överens om i det senaste utvecklingssamtalet?” vad svarar du då? Om jag sedan följer upp med påståendet ”Jag upplever att min löneutveckling är kopplad till ansvar, kompetens och prestation” där jag vill att du reflekterar en stund. Reflekterat färdigt? Avslutningsvis rundar jag av med ytterligare ett påstående som kräver lite tid för eftertanke ”Jag upplever att min chef kan bedöma min arbetsprestation”.

Vi ställde dessa frågor till våra 93 000 chefsmedlemmar i höstas i samband med inhämtandet av Ledarnas lönestatistik för år 2019. Delar av de 29 000 svaren var förvånande och manar till rejäl eftertanke. Vad gäller uppföljningen av utvecklingssamtalet så svarade 60 procent av cheferna att deras chef i stort sett inte följde upp samtalet under året. Svaren rörande lönesamtalet, det vill säga om man upplevde att löneutvecklingen är kopplad till ansvar, kompetens och prestation samt om man upplever att ens chef kan bedöma arbetsprestationen så blev utfallet att 35-40 procent av cheferna säger att det stämmer till mindre del eller inte alls.

Med tanke på hur avgörande arbetskostnaderna, i kombination med produktivitetsutvecklingen, är för Sveriges organisationer och företag så blir jag överraskad av att man inte bättre tar tillvara den potential som det borde finnas i att fokusera och prioritera tillämpningen av sin lönebildningsprocess och i förlängningen ledarskapet kopplat till utveckling av medarbetare, chef och verksamhet. Att en så stor andel av cheferna anser att den årliga löneprocessen egentligen inte känns relevant för deras egen löneutveckling borde få ledningen att fundera över hur man använder sig utav sin lönestrategi för att få en effekt på sitt lönebildningsarbete. Att det ska vara så svårt att inse att arbetet med att belöna och lönesätta är starkt sammankopplat med verksamhetsutveckling och att det är en naturlig del i att driva framgångsrika verksamheter. Att belöna på rätt sätt är helt enkelt en viktig uppgift i ett modernt ledarskap för att skapa resultat.

Kan det vara så att centrala parter, företag och organisationer lägger för mycket fokus på kollektivavtalen inom industrin och dess lönenormering? Finns det en risk att de glömmer bort vad det är som genererar utveckling lokalt? Har näringslivet och välfärdssektorn svårt att omvandla de centrala kollektivavtalen, och som en konsekvens av dessa den centrala styrningen av kostnadsnivåer, till den vardag man verkar i?

Lokal lönebildning utan centralt angivna lönenivåer, så kallade sifferlösa processlöneavtal, ger utrymme för organisationerna och företagen, utifrån deras egna ekonomiska förutsättningar, att forma en mer verksamhetsnära lönebildning. Detta ger större möjligheter till att framgångsrikt sammankoppla lönebildningen med verksamhetsutveckling. Ska du skapa en legitimitet och förståelse för vad det är du vill belöna, hela vägen ut i verksamheternas vardag, så ska lönen bestämmas där kunskapen om det som påverkar lönesättningen finns. Dialog är det optimala verktyget för att nå effekt i detta arbete.

Chefen ska självklart ”prata” mer med chefen, både uppåt och neråt i organisationen. Att sätta fokus på ledarskapets betydelse är viktigt. Dialog, på alla nivåer i verksamheten, är en nyckel till utveckling, tillväxt, ökad lönsamhet och i slutändan en förstådd och relevant löneutveckling.

 

Här kan du läsa mer om Ledarnas syn på lön, lönesättning och jämföra din lön med vad andra chefer tjänar i Lönekollen. 

Långt kvar innan ”varannan damernas” i styrelserummen

I dag, den 7 oktober, är det 25 år sedan Ingvar Carlsson presenterade en regering efter modellen “varannan damernas” med lika många kvinnor som män. Dessvärre går fortfarande utvecklingen mot mer jämställda styrelserum i börsbolagen långsamt.

Regeringsbildningen 1994 var världens första numerärt jämställda och kom att förändra normerna för könssammansättningar i styrande församlingar. Numera ställs styrelser allt oftare till svars om de inte kan uppvisa rimlig könsbalans.

Men i näringslivet går det fortfarande trögt med jämställdheten. För några veckor sedan rapporterades att det blir färre kvinnor på ledande poster i svenska storbolag, vilket bryter en långvarig positiv – om än långsam – trend. Och tidigare i höst framkom att av Stockholmsbörsens 332 bolag hade endast 30 kvinnor som vd, det vill säga var knappt en av tio börsbolags-vd:ar kvinnor.

Mot den bakgrunden är det glädjande att en färsk rapport från Allbright visar att fastighetsbranschen nu är först i Sverige att nå 40 procent kvinnor i sina ledningsgrupper och 25 procent på VD-posterna. Detta efter år av uthålligt jämställdhetsarbete. Även inom industrin börjar det röra på sig åt rätt håll.

Dessa framgångar till trots ökar andelen kvinnor totalt bland börsbolagens styrelser med torftiga en procentenhet och är nu uppe i 24 procent. Som Allbrights VD Amanda Lundeteg kommenterar det: ”Mindre framsteg än en procentenhet går knappt att mäta”.

Och det samtidigt som, enligt den ansedda forskartidskriften Harvard Business Review, företagsledare världen över i 17 av 19 egenskapskategorier rankar kvinnor som chefer högre än män. Studier, bland annat från SNS, har också visat att effekten av principen om ”varannan damernas” i politiken höjde kompetensnivån bland männen medan kvinnornas kompetens antingen förblev oförändrad eller höjdes.

Det är mot den här bakgrunden Ledarna driver frågan om öppen och lagstiftad kvotering, i kontrast till den outtalade kvotering av män som nu sker, för jämnare könsfördelning bland ledamöterna i börsbolagens styrelser. Utan mer jämställda högsta ledningar riskerar chefsrekryteringar att fortsätta befästa strukturer där män väljer män till ledande poster efter potential – snarare än kvinnor utifrån prestation.

Rätten att bedömas utifrån sin kompetens är i grunden en rättvisefråga. Samtidigt är det en fråga om verksamheters effektivitet, produktivitet, innovationsförmåga och arbetsmiljö. Ska Sverige få världens bästa chefer så måste rekryteringsunderlaget breddas. Därför förespråkar vi kvotering som metod; för att öppna ögonen hos valberedningar och rekryterare, och för att ge kvinnor som aspirerar på chefsroller tydliga förebilder.

Klimat­­utmaningarna kräver ledarskap

Världen står inför en stor utmaning i att ställa om till en fossilfri värld. Greta Thunberg har på ett inspirerande och uppfodrande sätt satt ett helt nödvändigt fokus på klimatkrisen. Vi måste agera nu. Det kommer krävas ett innovativt och modigt ledarskap inom alla samhällssektorer för att lyckas.

Ledarna har blivit kontaktade av klimatengagerade skolungdomar som, inspirerade av Greta Thunberg, krävt och vädjat till vuxenvärlden att ta klimatforskningens varningar på allvar och behandla klimatkrisen som den kris det är.

Rörelsen, som kallas Fridays For Future, har uppmanat till en ”nationell arbetsnedläggelse” den 27 september. Denna uppmaning upprepas nu i Aftonbladet av en rad miljöorganisationer och andra. Syftet med arbetsnedläggelsen sägs vara att ”visa allvaret i den ödesstund som mänskligheten står inför”.

Att det är allvar råder det ingen tvekan om. Ledarna vill vara med och skapa de bästa förutsättningarna för Sveriges chefer att tillsammans med medarbetarna ta en aktiv roll i den omställning som måste ske. Framtiden kräver ett ledarskap som vågar se realiteterna, men som inte fastnar i sorgeberättelsen, utan jobbar för utveckling av hela samhället till en hållbar värld för kommande generationer. I detta kan chefer göra skillnad genom att se helheten, sätta upp mål, coacha, korrigera och våga fatta modiga beslut. Att driva på för förändring, inspirera och lyfta fram positiva exempel. Som vi ser det ligger det i det goda ledarskapet ett helhetsansvar för människa och miljö, och för verksamhetens påverkan på detsamma.

I det här arbetet handlar det om att öka samarbetet och se att vi alla olika parter, fack, företag, arbetsgivare och intresseorganisationer har ett gemensamt ansvar att värna vår gemensamma framtid. I Sveriges har vi en god tradition av att hitta gemensamma lösningar på samhällets utmaningar. Ledarna vill driva på i det här arbetet och vi vill göra det i dialog med andra. Som facklig organisation kan vi också göra skillnad genom de kollektivavtal som vi gemensamt med arbetsgivarrepresentanter förhandlar fram. Vi kan även göra det genom trepartslösningar mellan arbetsmarknadsparter och staten, samt genom att som opinionsbildare vara pådrivande för ny och förändrad lagstiftning.

Jag tror att det här är arbetssätt som har större potential att göra reell skillnad – än att strejka.

Som ordförande för Sveriges chefsorganisation Ledarna vill jag sträcka ut en hand till Fridays for Future och inbjuda till samtal om hur vi gemensamt kan inspirera Sveriges chefer att i än högre grad bli ambassadörer för en hållbar miljö för alla. Tillsammans kan vi förändra framtiden.

Lönlöst att ta ansvar?

Frågor om lön och arbetsvillkor engagerar, det vet vi sedan gammalt. I dag bevisades det igen när Ledarna arrangerade ett seminarium för att presentera rapporten ”Lönlöst att ta ansvar?” , om personalansvar och lön i kvinno- och mansdominerade arbetsområden.

Rubriken är naturligtvis provocerande. Ändå visar rapporten att det inte är lönemässigt gynnsamt för chefer inom starkt kvinnodominerade arbetsområden att ha många underställda och hög utbildning, jämfört med chefer i andra arbetsområden. Detta lyfter vi även fram i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Inom områden med över 80 procent kvinnor har varje chef i snitt 32 underställda medarbetare, medan där det är över 80 procent män har chefer knappt 18. Men det nästan dubbelt så stora personalansvaret för de kvinnor och män som arbetar inom starkt kvinnodominerade arbetsområden innebär inte högre löner jämfört med chefer i övriga grupper. Tvärtom.

Och skillnaden kan inte heller förklaras med att mansdominerade arbetsområden skulle ha högre utbildningskrav. I själva verket har över 60 procent av cheferna inom kvinnodominerade områden lång universitetsutbildning – längre än tre år. Det är mer än i de flesta övriga arbetsområden.

Detta redogjorde Ledarnas chefsekonom Anna Thoursie och utredare/ledarskapsutvecklare Anki Udd för på seminariet, och sedan diskuterade jag rapportens frågeställningar och slutsatser med Karin Strandås (statssekreterare hos jämställdhetsminister Åsa Lindhagen), Anders Knape (SKL:s ordförande), och Jenny Wibacke (ordförande Ledarna inom vård & omsorg).

Jenny Wibacke konstaterade att hon väl kände igen det statistiken i rapporten visade, från sin egen vardag och vad medlemmarna rapporterar. Och hon var tydlig: Hon blev arg över den diskriminering som drabbar inte bara kvinnor, utan alla som arbetar i starkt kvinnodominerade arbetsområden.

Även arbetsgivarrepresentanten Anders Knape var tydlig med att det var orimligt att vi i dag, 2019 inte nått längre med att få mer lika löner och villkor för kvinnor och män. Statssekreterare Karin Strandås välkomnade parternas ilska, och såg det som en god förutsättning att gemensamt hitta lösningar.

Jag tycker själv att det blev ett bra och klargörande samtal, som både visade på olika perspektiv på frågorna och gav oss på Ledarna viktig input rörande hur vi ska jobba vidare med att uppvärdera ledarskapets värde och betydelse inom kvinnodominerade arbetsområden på alla nivåer, såväl vad gäller löner som organisatoriska förutsättningar.

Kompetensutveckling och den svenska modellen

PTK, där Ledarna ingår, går nu in i förhandlingar med arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv om utökad anställningstrygghet i form av kompetensutveckling för privatanställda tjänstemän. Detta är något som Ledarna välkomnar.

När jag är ute och träffar medlemmar i Ledarna på deras arbetsplatser så finns det ett genomgående tema – behovet av kompetensutveckling. Teknikutvecklingen går snabbt och chefer och ledare behöver kunna kompetensutveckla sin personal och sig själva för att vara konkurrenskraftiga. Behovet av kompetensutveckling är ytterst påtagligt och parterna på svensk arbetsmarknad har ett gemensamt ansvar att skapa de bästa förutsättningarna för detta i de förhandlingar som nu startar.

Redan tidigare i år tecknades en överenskommelse mellan PTK och Svenskt Näringsliv som innebar att TRR Trygghetsrådet nu kan erbjuda ett ännu bättre omställningsavtal för privatanställda tjänstemän. Det betyder betalda studier, ersättning även för den som blivit uppsagd på grund av sjukdom och sänkta avgifter för företagen.

Det förhandlingarna handlar om nu är att skapa en helhet kring anställningstryggheten och ökade möjligheter till är kompetensutveckling, så att kunskap och kompetens kan hållas uppdaterad och relevant hela arbetslivet.

Många företag erbjuder redan i dag sina medarbetare kompetensutveckling, men formerna och kvaliteten varierar.

Ett avtal om detta har varit angeläget länge, men blev ännu mer akut efter det så kallade januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna – som bland annat slår fast att LAS ska reformeras 2021. Gör parterna inget så får vi lagstiftning. Om LAS ska reformeras vill vi att Ledarnas medlemmar ska få något istället. Därför måste vi gå in i en förhandling och se till att anställningstryggheten för privata tjänstemän stärks med särskilt fokus på kompetensutveckling. Om arbetsmarknadens parter kommer överens om ett förslag som ger ökad flexibilitet på arbetsmarknaden ska regeringen lägga ett förslag i linje med överenskommelsen.

Ledarna ser det som oerhört viktigt för Sveriges chefer, både i sina chefsroller och som anställda, att få bättre möjligheter till kompetensutveckling. Det ökar såväl den egna som verksamhetens konkurrenskraft. Kompetensutveckling bidrar till att göra chefer långsiktigt hållbara på arbetsmarknaden. Därför ligger det både i arbetsgivarens och i den enskildes intresse att man kan utföra och utveckla sitt arbete även framåt. Att utveckla den egna kompetensen kan även påverka löneutvecklingen.

Det är också viktigt att parterna löser detta inom ramen för förhandlingar och undviker lagstiftning. Som Sveriges chefsorganisation står Ledarna upp för den svenska modellen. Inte minst i tider av politiska ingrepp, från såväl regering och riksdag som från EU, krävs det av arbetsmarknadens parter att visa att vi klarar av att lösa även komplicerade frågor i dialog och förhandling.

Kvinnor på chefsposter visar vägen

Trots att det tas steg i rätt riktning krävs fortfarande attitydförändring för ett mer jämställt arbetsliv. Som Sveriges chefsorganisation är det för Ledarna viktigt att fler, och då inte minst fler kvinnor, får chansen att axla chefsroller. Annars kommer Sverige att halka efter när inom några år stora årskullar av chefer går i pension.

En färsk undersökning från rådgivnings- och finansieringsföretaget Almi visar att sedan förra året har antalet kvinnor på lednings- och styrelsepositioner i alla sektorer ökat med 1 procentenhet till 39 procent. Men bara en knapp femtedel, 19 procent, av styrelseledamöterna i de företag som ingår i undersökningen är kvinnor. En oförändrad siffra från året innan. Ännu färre av företagen, 13 procent, har en kvinnlig vd.

Analysbolaget Equalytics har granskat bolagen på Stockholmsbörsen, och av dessa totalt 330 är det bara 62 som har ledningsgrupper med minst 40 procent kvinnor. 66 börsbolag har inte en enda kvinna i ledningen.

Samtidigt menar Svenskt Näringsliv att andelen kvinnor i chefspositioner har fördubblats på 20 år. I fjol var det kvinnor på 37,5 procent av alla chefsbefattningar inom näringslivet, jämfört med 16,6 procent år 1998.

Det är dock uppenbart att något är skevt när kvinnor, som utgör drygt hälften av Sveriges befolkning, inte utgör närmare hälften av vd-, lednings-, chefs- och styrelsepositionerna än vad dessa siffror visar. Utan mer jämställda högsta ledningar så kommer chefsrekryteringarna att fortsätta reproducera den befintliga strukturen. Unga kvinnor med fallenhet för ledarskap och lust att ta på sig ett större ansvar behöver förebilder.

Det är mot den bakgrunden som Ledarna, för trettonde året i rad, stolt presenterar landets 75 främsta unga kvinnor som nått chefspositioner. Detta gör vi på galan Framtidens kvinnliga ledare den 16 maj. Gemensamt för dessa kvinnor är att de gör skillnad och visar på värdet av ett bra ledarskap.

Genom att lyfta fram goda exempel och inspiratörer, som också är unga och kvinnor, vänder vi upp och ned på förlegade föreställningar om vem som får vara chef. Det behövs om Sverige ska klara chefsförsörjningen och framtidens utmaningar.

Ledarlärdomar av regeringsbildningen

Drygt 130 dagar efter valet så har nu Sverige äntligen fått en regering. Utan att ta ställning i det politiska innehållet så är det en imponerande bedrift att pussla ihop de stridande viljorna i S, MP, C och L; att lägga hårda ord från valrörelsen bakom sig och komma överens om en gemensam politisk inriktning.

Frågan är om det finns något som chefer och ledare kan lära sig från detta.

Efter några misslyckade försök att få olika partiledare att presentera ett hållbart regeringsalternativ så valde riksdagens talman Andreas Norlén ett lite annat grepp. För att flytta fokus från person till sak så övergick sonderingarna till att handla om vilka utmaningar man såg framför sig i de olika partigrupperna, och om det fanns samsyn – eller åtminstone förutsättningar för fortsatta samtal – om tänkbara lösningar. Det var ett klokt grepp, även om det just då inte resulterade i en regering.

Förhandlingarna mellan partierna fortsatte, även efter den misslyckade sonderingsrundan. Också frågor som var känsliga – som arbetsrätt, hyresreglering och asylsökandes möjlighet till familjeåterförening – kom upp på bordet och diskuterades. Och till slut lyckades de fyra partierna enas om gemensamma ställningstaganden.

En annan viktig lärdom kan dras av Vänsterpartiets reaktion och initiala vägran att släppa fram Stefan Löfven som statsminister under de förutsättningar som S, MP, C och L enats om. V kände sig förnedrade av skrivelsen i överenskommelsen att de skulle ställas utanför politiskt inflytande. Och det är begripligt. Om en överenskommelse mellan fyra parter bygger på acceptans från en femte så måste rimligen även den kunna känna att det finns en vinst med att acceptera. Ingen gillar att tas för given eller att offentligt reduceras till en dörrmatta.

I alla händelser är det är en historisk bedrift att få fyra riksdagspartier från de traditionella två blocken i svensk politik att lägga motsättningar åt sidan och enas om en politisk inriktning inom så många områden. Kan trilskande politiker klara det så borde det vara möjligt att reda ut även konflikter och låsningar på andra arbetsplatser.

Så sticker du ut på LinkedIn

Det blir allt viktigare att tänka igenom hur du syns digitalt. Men nätet är en megafon på gott och ont. Det kan vara en plats där du kan bygga ditt personliga varumärke, samtidigt gäller det att se upp med vad du skriver då det kan få snabb spridning.

I Ledarnas senaste Novus-undersökning visade det sig att 39 procent av alla chefer kollar upp en potentiell ny medarbetare på LinkedIn. Vi har gjort denna undersökning under flera års tid och kan nu se en förändring. För första gången söker cheferna upp kandidater på LinkedIn i högre utsträckning än via Google. Så det digitala cv:t blir allt viktigare.

Att visa sin kompetens och synas i bruset kan vara en utmaning. Vikten av att bygga sitt personliga varumärke kan ha flera vinster. Genomslaget för ditt budskap ökar, jobben kan komma till dig istället för tvärtom och det kan vara lättare att till exempel byta bransch.

Tänk på målgruppen! Alltid

Genom att tänka igenom din målgrupp och matchar budskapet därefter så kan du tydligt visa hur din erfarenhet och kompetens kan bidra hos en framtida arbetsgivare.  Att sedan använda olika kanaler på nätet, som exempelvis LinkedIn, ökar det möjligheterna till kontakt.

När du hittat en intressant tjänst kommer vi till det personliga brevet. Det är vanligtvis ett brev, men varför inte förmedla dina budskap via en film? Arbetsgivare tittar efter hur din kompetens kan bidra och vill hitta en motivering varför du är den rätta. Ett vanligt fel i ansökningar som inte leder till intervju är att fokus ligger mer på vad den sökande vill. Ett tips är att göra en behovsanalys av företaget. Titta sedan på hur du kan matcha den och ge exempel på situationer där du visar hur du kan bidra med din erfarenhet, kompetens och motivation.

Det digitala motivationsbrevet

Hos oss på Ledarna har vi slopat personligt brev och ber istället kandidaten skicka in ett motivationsbrev. Det fokuserar mindre på det privata och mer på erfarenhet, kompetens och motivation och därmed fångar det varför kandidaten söker sig till oss. I motivationsbrevet ber vi alla sökande att svara på samma frågor som till exempel ”Vad gjorde dig intresserad av tjänsten?”. Kandidaterna fyller i det via vår webbplats.

Kika gärna in på vår webbplats och få inspiration om hur du kan formulera ditt nästa personliga brev.

Julens mest efterfrågade chef

Vår just nu mest efterfrågade och efterlängtade chef torde vara tomten. Han har minst sagt hektiska dagar så här i december. Så hur ser Tomtens förutsättningar ut för att klara av sitt uppdrag?

Trots att tomtens sysselsättning spänner över många olika branscher; rennäring, transport och logistik, nöjesbranschen, produktionsindustrin, tjänstesektorn; så skulle jag tro att det är väldigt tydligt för tomten vilket uppdraget är. Att ta emot önskelistor och leverera paket över landet. Leveranserna ska ske på julafton i Sverige. Tomten är säkert också införstådd med vilka förväntningar som finns, inte minst från många barn. Han bör vara rundlagd, snäll, glad, vitskäggig och inte backa för att ta ingången via skorstenen. Begripligheten för uppdraget torde med andra ord vara ganska hög, trots oklarhet kring vilket kollektivavtal han omfattas av.

Men hur är det med uppdragets hanterbarhet? Till sin hjälp har tomten ett stort antal tomtenissar, vilket syns tydligt i Disneys Jultomtens verkstad från 1932. Frågan är hur han hinner leda dem alla? Men de ser ut att vara vid gott mod, även om arbetsmiljön kanske inte är den allra bästa. Egen erfarenhet och kunskap har han samlat på sig sedan 1800-talet så vi får nog anta att han är rätt man på rätt plats. För att lämna alla julklappar i tid har han en släde och ett renspann med åtta renar att tillgå. Nu börjar uppdraget onekligen kännas lite mer utmanande. Hur mycket kan tomten tillåta sig att pressa sina renar utan att riskera deras hälsa? Om tomten någon gång tvivlar på sig själv har han i alla fall socialt stöd i form av tomtemor. Här får tomten avlastning, styrka och kloka råd.

Tomten gör allt detta hektiska arbete av en enda orsak. Uppdraget känns nämligen oerhört meningsfullt eftersom tomten vet vilken glädje han sprider. Så trots de eventuella hinder och utmaningar tomten möter på vägen är det mödan värt. Det är det som är hans starkaste drivkraft.

Nu har tomten ett väldigt stressigt jobb, men det är säsongsbetonat. När julen är över kan han tillsammans med tomtemor, tomtenissar och sina åtta renar unna sig en välbehövlig och väl tilltagen återhämtningsperiod. Då laddar de om batterierna för att komma igen till nästa år.

Jag hoppas att du som är chef låter tomten jobba och att du själv unnar dig återhämtning under julhelgen. Se till att du är laddad inför nya utmaningar 2019!

God jul och gott nytt år tillönskar jag alla Sveriges chefer!

Chefen som skällde

Kritik i enrum och beröm i plenum, brukar det ju heta. Men ibland glöms det helt bort. För visst händer det att chefer tappar tålamodet. Kanske är de själva pressade, har svårt att hantera sin ilska eller så är de helt enkelt inte alltid rätt för uppdraget. Oavsett vad skälen är, så påverkas medarbetarnas hälsa negativt när chefen får känslomässiga utbrott enligt Susanne Tafvelin, docent i psykologi vid Umeå universitet. Hon har nu beviljats 3,2 miljoner för att studera vad det är som gör att chefer utvecklar beteenden med negativ inverkan på medarbetares hälsa och arbetsplatsen.

I mitt yrkesliv har jag haft förmånen att ha många väldigt bra chefer. Men visst har jag också stött på motsatsen. Ett exempel var den skällande chefen. På en av mina tidigare arbetsplatser satt vi i enorma kontorslandskap som var lika stora som våningsplanen. Här bevittnade jag vid flera tillfällen hur en chef gav kritik på ett väldigt onyanserat sätt till sina medarbetare. Han skällde och ryade så att det ekade i kontorslandskapet. Det är inte svårt att tänka sig hur utsatt berörda medarbetare kände sig.

Chefer är också människor och det är självklart att du får bli arg om det är befogat. Men du behöver tänka på hur du framför kritik. Skillnaden i din ilska i jämförelse med medarbetarens, är att du har en maktposition som chef, vilket i sig gör situationen mycket mer obehaglig och kanske till och med hotfull. Går det riktigt illa kan du provocera fram en uppsägning.

Hur gör du när du blir riktigt heligt förbannat på jobbet?