Är alla på LO hinduer?
Trots att semestern har passerat och nu också sommaren lider mot sitt slut är det en sak från Almedalsveckan som dröjer sig kvar i mina tankar på ett alldeles särskilt sätt.
Jag var på LOs seminarium ”Det är dags att slakta heliga kor”. Av programmet framgick att det var dags att prata om ”fackföreningsrörelsens förhållande till en generation som många gånger väljer att stå utanför facket och vad LO gör och kan göra för att vända trenden”. Arrangören konstaterade att ”nya idéer behövs och konkreta förslag till förändringar är på gång. Det är dags att slakta heliga kor för att skapa framtidens fack.”
På scenen stod företrädare för det kraftigt krympande LO och samtalade med anställda på… LO. Redan under de första tio minuternas presentation lyckades LOs utredare komma fram till att det inte skulle blir någon slakt. Man kan tro att de är hinduer på LO hela bunten.
Samtalet kom framför allt att handla om att man bör erbjuda visstidsanställda medlemskap och ge ungdomar möjlighet till ett enda medlemskap inom LO oavsett bransch. Inte ett enda ord om de bakomliggande orsakerna till att unga inte vill bli medlemmar i LO. Tyvärr fick jag en känsla av att det var ett ganska symtomatiskt samtal. Att krafsa på ytan och på det sättet undvika att ta itu med de betydligt svårare men nödvändiga frågorna är ingenting ovanligt i förändringsarbete.
Varför LO tyckte att man behövde en extern publik till detta interna organisationssammanträde är minst sagt oklart. Vad som hade kunnat vara en spännande diskussion om ett nödvändigt utvecklingsarbete blev ett internt möte inför publik där enda slutsatsen verkade bli att rädda kossorna och stoppa ner dem i formalin. I den mån man överhuvudtaget pratade om dem. Eller så kom man fram till något revolutionerande under diskussionens sista minuter. För när en av ”kombatanterna” med fyra minuter kvar konstaterade att ”folk förväntar sig bättre trycksaker”, insåg jag att det inte skulle bli någon biff och gick ut i den friska luften.
Samma sak ser vi idag i Per Bardhs inlägg om den svenska löneförhandlingsmodellen på SvD Brännpunkt. ”Inget är fel. Inget behöver ändras”. Det är inte en hållbar attityd när man har en allt krympande medlemsskara och därmed ett minskat inflytande.
Tomas Oskarsson
Tomas
Som ganska nyanställd på LO har jag sämre koll på hur olika religiösa inriktningar är förankrade här i ”Borgen”. Men möjligen är det annat som är huvudtema i ditt blogginlägg där du säkert kan ha en eller annan poäng men där jag menar att du målar med alltför dystra färger. Visst, vi upplever alla seminarier på olika sätt, hör och lägger märke till olika saker. Och det fanns säkert punkter där ”Dags att slakta..”-seminariets samtal kunde ha haft annan inriktning.
Det pågår mycket framtidsinriktat i förbunden och på LO-central nivå när det gäller en modern facklig rörelse. Som alltid kan mer säkert göras. LO sätter sig inte bara ner och lugnt noterar att de senaste mätningarna av medlemsantalet visar att fler värvas i förbunden och att medlemstappet stannar av.
Saker måste ju göras för att stärka det fackliga arbetet, alldeles oavsett vad som är förklaring till den försvagning du talar om men som förstås är reell. Att faktorer som de chockhöjda a-kasseavgifterna, förändringar i arbetsmarknadens struktur och också förändringar i hur många, inte minst unga, ser på det fackliga medlemskapet, kräver förändring, förnyelse och ett arbetssätt som passar år 2011! Sen, därefter, är måhända saker som ”trycksaker”, sociala medier och kommunikationsstrategier områden att utveckla (ännu mer)
Just här noterar jag bara din lilla ”gliring” till Per Bardh efter dagens viktiga inlägg på SVD Brännpunkt. Det är ju som du vet en liten replik till arbetsgivarsidan och vad skälet är att Ledarbloggen vill ställa sig på de sistnämndas sida är väl att fundera på. Sen tror jag till och med att hälften av de arbetsgivarföreträdare som har undertecknat inlägget som Per svarar på, i Industriavtalet har satt sin egen signatur under ett avtal som bekräftas centrala förhandlingar.