Kvotering är mer än en symbolfråga!
”Jag tänker aldrig låta mig kvoteras” utropar riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz stolt på SvD Opinion idag. Och ändå är det paradoxalt nog förmodligen det hon är. Inte alls på grund av bristande kompetens utan tvärtom för att hon med sin unika kompetens verkligen tillför något till politiken.
I politiken arbetar man nämligen sedan ganska många år tillbaka med kvotering. Några partier har uttalat det i form av det lite töntiga ”varannan damernas” , andra tillämpar det utan att prata så mycket om det. Och det ska vi vara väldigt glada för!
För i politiken, och i stor utsträckning i politiskt styrda verksamheter, har man insett att om man väljer bort halva befolkningen när man rekryterar styrelser, nämnder och chefer så kommer man missa en hel massa unik, individuell kompetens.
Just det har Sveriges näringsliv inte fattat. Där envisas man med att kvotera in mindre kompetenta män bara på grund av deras kön.
Kvotering till bolagsstyrelserna är en bara en liten symbolfråga som hotar att överskugga annat viktigt jämställdhetsarbete, säger Jessica Rosencrantz vidare. Jag har tidigare köpt det resonemanget och menar fortfarande inte att det löser alla problem. Jämställdhetsarbetet måste fortsätta på alla samhällets arenor till dess att män och kvinnor verkligen fullt ut betraktas som individer och inte som representanter för sitt kön.
Men om det bara är en liten symbolfråga, varför då detta envisa motstånd? Handlar det inte i själva verket om den yttersta makten över människors liv, makten över jobb och tillväxt?
Många andra länder har insett att konkurrenskraft och utveckling förutsätter att ett lands bästa och skarpaste personer engageras i ledning och styrning av näringslivet oavsett kön. Sverige är ohjälpligt på efterkälken och dagens inlägg från riksdagen ger inget hopp om förändring.
en fråga……vad är din utbildning? Jag själv har läst både medicin och filosofi. Och hittar väldigt bristande argumentation i din text. Tro mig erfarenhet är ej en utbildning, det är värdelöst om man ej har verktygen att förstå dem.
att rekommendera att läsa för dig förutom en grund kurs i medicin:
1. George Katebs ”Human Dignity”
2. Francis Bacon ”Advancement of Learning”
3. Platons ”The Republic”
Vidare i din text säger du att ”utveckling förutsätter att ett lands bästa och skarpaste personer engageras i ledning och styrning av näringslivet oavsett kön.” är inte det vad kvotering för hindrar då den avhumaniserar personer och endast ser dessa efter könstillhörighet??
Då jag i första hand verkar inom teknik och utbildning så lägger jag märke till vilka företag som står sig i konkurrensen lokalt och internationellt. De som bäst utnyttjar tillgängliga resurser av vilka personalen är viktigast.
Hos de framgångsrika arbetar starka chefer och ledare som belönar resultat och engagemang, oberoende av kön. Chefer som inte tillåter diskriminering och kränkning eller nepotism. Där arbetar Jessica, Göran, Guneyt och Nalin tillsammans för företagets bästa men aldrig hör man ”vi borde ta in en (valfri underrepresenterad grupp)”-argument som självändamål. Hos medelmåttorna och de mindre framgångsrika gäller motsatsen.
Annika Elias skriver ”Många andra länder har insett att konkurrenskraft och utveckling förutsätter att ett lands bästa och skarpaste personer engageras i ledning och styrning av näringslivet oavsett kön. Sverige är ohjälpligt på efterkälken och dagens inlägg från riksdagen ger inget hopp om förändring.” Vad har detta med kvotering att göra?
I sakfrågan bör du ang Jessica Rosencrantz eventuella inkvotering lära dig hur moderaterna arbetar. Kompetens, inte kön, ögonfärg, hårfärg eller andra ovidkommande egenskaper styr vem som skall leda och verka inom partiet och det är i slutändan medlemmarna som röstar. Moderaterna är Sveriges största parti…
Hej,
när jag raljerade över att Jessica Rosencrantz skulle tillhöra de kvoterade, var min poäng att inom nästan alla partier tillämpar man idag ett slags ”kvotering”, dvs man utgår från den bästa kompetensen och försöker därefter att finna en bra, blandad grupp.
Det innebär att ALLA (män, kvinnor, unga, gamla, människor med annat etniskt ursprung, svenskfödda osv.) som tar sig fram inom politiken i någon mån är ”kvoterade”.
Om näringslivet hade anammat det synsättet hade vi aldrig behövt föra denna debatten.