Individuell lön kräver arbete!

Att få en välfungerade lönesättning i ett företag eller förvaltning kräver en del arbete. I en replik på Ledarnas debattartikel i DN från i söndags skriver Lars Cronstaaf  om de förutsättningar som måste finnas på plats för att det ska fungera.

På arbetsplatsen handlar det om fungerande och väl kända lönekriterier, pengar i löneutrymmet och mandat för chefen att sätta lön. På makronivå handlar det om att  löneutrymmet inte skall slukas upp av kollektivt förhandlade satsningar och procentsatser utan att det verkligen ska finnas något kvar att fördela på basis av den individuella prestationen.

Till det kan läggas välutbildade och kunniga chefer, för individuell lönesättning är en av chefens svåraste uppdrag.   Ledarna tar ansvar för att stödja och utveckla våra medlemmar, genom kurser i ”Att sätta lön” och individuell rådgivning. Men det kan bara vara ett komplement, och inte en ersättning för det ansvar som arbetsgivaren måste ta för en fungerande lönebildning hela vägen.

Varför ska man då göra sig all denna möda? Jo därför att, precis som Lars Cronstaaf skriver: ”människor  av idag är individualister och vill att lönesättningen sköts därefter”.

Den arbetsgivare som vill ha koll på lönekostnaderna och satsa pengarna på ett sådant sätt att man får maximalt tillbaka i form av ökade prestationer från medarbetarna, måste ta ansvar för en individuell lönesättning värd namnet. På köpet får man kompetenta, lojala och engagerade medarbetare. Är inte det varje arbetsgivares dröm?

7 Kommentarer
  1. Lars Cronstaaf
    Lars Cronstaaf says:

    Det finns ytterligare ett strukturellt problem inbyggd i dagens ordning, och det är att det inte är arbetsgivaren, utan arbetsgivarorganisationen, som förhandlar med facket. Detta åläggs sedan arbetsgivaren att genomföra, utan hänsyn taget till eventuella lokala lösningar som finns med medarbetarna. När sedan politiker (kommun och landsting/regioner) börjar blanda sig in, då är det inte lätt..

    Svara
  2. Annika Elias
    Annika Elias says:

    Du har helt rätt, det är inte bara de fackliga organisationerna som måste våga lämna från sig makten över lönen. Det samma gäller för arbetsgivarorganisationerna, som måste släppa taget om sina medlemmar, företagen eller komuner och landsting.

    Ledarna anser att lönen inte bara ska förhandlas individuellt, utan också lokalt. Det innebär att varje företag (eller varje kommun/landsting) förhandlar lön med sina medarbetare utifrån sin egen betalningsförmåga.

    Svara
  3. Lars Cronstaaf
    Lars Cronstaaf says:

    Det håller jag helt med om. Det som bekymrar mig är situationen när den anställde har uppfyllt alla kriterier för att öka sin lön med xx kr, men arbetsgivaren säger att pengar saknas eller för lite pengar finns (inte alls ovanligt inom offentlig sektor!). Innan detta är löst har jag svårt att se att vi helt kan undvika centrala avtal och procentsatser.

    Svara
  4. Annika Elias
    Annika Elias says:

    Hej Lars,
    Individuell och lokal lönebildning garanterar inte löneökningar och ger inte heller en generellt högre lönenivå.
    Men det innebär att du som anställd får en motivering och en förklaring till din lön och att du kan förhålla dig till det. Du kan välja att öka din egen ansträngning, acceptera lönen eller byta arbetsgivare till någon som är beredd att betala mer för ditt arbete.
    Det sista är skälet till att det är svårt att få individuell lönebildning att fungera fullt ut för medarbetare inom sjukvården. Konkurrensen mellan arbetsgivare är ännu svag, och många är mer eller mindre tvingade att jobba kvar.

    Svara
  5. Lars Cronstaaf
    Lars Cronstaaf says:

    Tack för ett bra svar!

    Tyvärr handlar det inte om att konkurrensen mellan arbetsgivare är svag, utan om att landstingen har lönekarteller där sjukhusen inom landstinget förbjuds att konkurrera om arbetskraften med hjälp av lön, tvärtom mot hur det är i det privata näringslivet där den individuella lönesättningen fungerar bättre.

    Jag blir lite förvånad när du säger att individuell och lokal lönebildning inte garanterar löneökningar. Lönekriterier ser jag som ett avtal mellan mig och min arbetsgivare. Uppfyller jag dessa lönekriterier och därmed bidrar till att verksamheten blir bättre, mer produktiv etc, så har jag uppfyllt min del av avtalet. Arbetsgivarens del av avtalet är att ge mig den löneförhöjning som är knuten till lönekriterierna. I annat fall ser jag inte hur den individuella och lokala lönebildningen skall fungera, eftersom arbetsgivaren kan ducka löneförhöjning hur länge som helst med ekonomin som ursäkt (när har någonsin ett sjukhus haft för mycket pengar över?), jag kan inte byta arbetsgivare och få upp min lön med annat än att jag byter landsting, och så är vi tillbaks till situationen vi har nu, att Vårdförbundet tvingas teckna centrala avtal med procentuella löneökningar, annars kommer medlemmarna inte att få någonting.

    Svara

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] har bloggat om min replik på chefsblogg.se. Vårdfokus har med en notis om […]

  2. […] This post was mentioned on Twitter by Freja Annamatz, Ledarna. Ledarna said: Individuell lön kräver arbete! http://dlvr.it/Gp8Qm […]

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *