Innovera ledarskapet
”När jag kommer till kontoret har jag varit uppe sedan halv sex, fixat frukost till barnen, tagit konflikten (igen) om gröt eller filmjölk, klätt på oss alla, tagit konflikten (igen) om rosa glittertröjan, packat väskor, tagit konflikten (igen) kring vilken vante som ska sitta på vilken hand, dragit pulkan i snömodden, vinkat av ledset barn i skolan, sedan ledset barn på dagis och till sist blöt av svett sprungit till T-banan. Det känns som att jag har varit till Idre t.o.r. Mina kollegor i ledningsgruppen sitter och väntar på mig när jag stormar in, alla 50 + män i kostym. Deras morgon har bestått i att läsa tre tidningar över en god espresso. Man kan säga att våra förutsättningar att sitta oss igenom dagens möten är lite olika och det påverkar oss. Dessutom är deras förutsättningar att förstå min situation generellt minimala eftersom 99% av dem aldrig upplevt utmaningen i att kombinera ett ledningsjobb och dela ansvaret för barnen, som jag gör med min man.”
I Rapporten The Corporate Gender Gap uppger företagen som ingår att de största hindren för att kvinnor ska få tillträde till toppledarpositioner är ”General norms and Cultural practices in your country ” samt ”Masculine/patriarchal corporate culture”.
De normer, strukturer och system som våra organisationer består av idag skapades för länge sedan av och för män. Hur gör vi för att bryta de här normerna, strukturerna och systemen så att våra organisationer och vårt ledarskap bättre anpassas efter idésamhällets krav och utmaningar?
Läs den sista meningen i beskrivningen här ovan igen och byt ut sista ordet mot fru. Då blir det rätt tydligt att det här med att skapa jämställdhet på chefsmarknaden dessutom handlar om båda könen. Även män i den yngre generationen upplever att föreställningarna och förväntningarna på hur man ska vara som chef idag är ålderdomliga. Ska vi lyckas med vår chefsförsörjning och attrahera och behålla de talanger som behövs måste vi börja innovera vårt ledarskap och våra organisationer.
Herminia Ibarra, professor på INSEAD, som är en av författarna till Gender Gap-rapporten uttrycker det så här i en intervju: ”The issue is how do we design our organisations such as showing your commitment to an organisation and showing commitment to one’s career, isn’t dependent on ones ability to work 24/7 at age 35.”
PS. Berättelsen ovan är fiktiv och inspirerad av alla de hundratals berättelser jag fått berättad för mig genom åren av kvinnor och män på ledande positioner.
I brist på en för tillfället mer utvecklad kommentar vill jag bara säga – tack!
Även från mig, ett tack.
Bra skrivet. Jag känner de olika förutsättningarna som finns i mötesrummet i min egen kropp när jag läser texten. Hur kommer man tillrätta med sånt här – en utmaning för en modern ledare.
Tack fina ni för kommentarer! Det här är (tyvärr) den samlade bilden jag får av alla möten med unga chefer som jag möter i min vardag som ledarskapskonsult. Men vi jobbar på!
Ja, hur är det möjligt att vi inte kommit längre i företagsledningarna och styrleserummen?
I väntan på förändring har jag för egen del benhårt hävdat mitt behov av att få börja min arbetsdag först när familjens start på dagen är klar; med väckning, frukost, väskor, gympakläder, läxböcker och transport till skolorna. I gengäld har jag arbetat senare på dagen – och haft en man som gjort precis tvärtom; dvs börjat tidigt och istället tagit hämtning, handling, matlagning och skjuts till träningar. Det här har underlättat för oss båda att ha en chefskarriär utan att behöva offra familjen. Det tar naturligtvis inte bort hela skillnaden som beskrivs i artikeln, men det gör mig till en mindre sönderstressad mamma/kvinna/chef. Så länge.