Sveriges näringsliv i bakvattnet
Just nu kom nyheten att Frankrike ansluter sig till de länder som ser värdet av att använda den bästa tillgängliga kompetensen när det gäller att leda och styra landets företag. Man inför därför en lag som ska göra bolagsstyrelserna jämställda genom kvotering.
Diskussioner om lagar och regelverk i den riktningen förs just nu i många andra länder, däribland Tyskland, Belgien och Holland. På alltfler håll inser man att om vi vill ha ett innovativt, expansivt och konkurrenskraftigt näringsliv, så måste politikerna ta ansvar där inte näringslivet klarar det på egen hand.
Jag rör mig ofta i näringslivssammanhang och bland beslutsfattare. Inte sällan är jag helt ensam kvinna eller i stark minoritet. Och inte nog med det, det finns heller inga unga , inga invandrare, och ingen som sitter i rullstol. Sverige framstår alltmer som en gubbighetens högborg där alla i näringslivet är stöpta i samma form.
Hur blev det så? Vi som så desperat vill framstå som moderna och framtidsinriktade? Som haft ett modernt och jämlikt utbildningssystem, varit först med att få alla att använda IT-teknik och skapat möjligheter att resa och komma hem med nya intryck. Och här sitter vi nu och blir omsprungna av det ena konservativa landet efter det andra.
För mig är det obegripligt att inte ägarna på egen hand ser de möjligheter som ligger i att få tillgång till ny och spännande kompetens i sina företags styrelser. Men det är ännu mer obegripligt att inte Sveriges riksdag i just denna frågan sätter ner foten. Hur länge ska vi vänta på ett jämställt näringsliv?
Det känns som denna fråga fortfarande är känslig för många företag och organisationer.
När det kommer till att förnya för att få en mer jämlik och därmed mer modern ledning av företag, organisationer, styrelser och kommuner mm så finns det fortfarande stor tröghet i att få bort ”gubbaväldet”
Det är väl inte så att ”gubbarna” är rädda för att stiga åt sidan för kompetens och duglighet?
Låt oss inte vila förrän styrelser och ledningars uppbyggnad speglar det samhälle vi lever i dvs inte bara ”gubbar”.
På så sätt anser jag att vi får fram kompetens och kan bygga vidare.
Tyvärr så inser jag att det inte räcker med att bara ha goda argument och arbeta med dessa utan måste medge att det saknas tydliga direktiv från högsta politiska organ i landet.
Är det så att ”gubbarna” har bra lobbyister i riksdagshuset eller inser inte riksdagen att vi snart blir rejält akterseglade av de länder som tar i med hårdhandskarna i frågan?
Ska vi inte vara ett föredömsland?
Jag tror på kvotering. Men jag tror inte på kvotering genom lag. Kvotering ska ske av rätt skäl, det vill säga att man anser att det tillför kompetens. Inte på grund av tvång.