Chefer som brobyggare och samhällets ledare – även i sociala medier

Få torde ha undgått att det är valår i år. Även om partierna inte drar igång sina egentliga valrörelser förrän om flera månader så är spänningen redan påtaglig och tonläget i den politiska debatten uppskruvat.

Och så ska det förstås få lov att vara. Politik är på riktigt och många viktiga frågor står på spel i valet. För politiska tjänstemän och förtroendevalda är engagemanget en del av jobbeskrivningen.

Men när debattens vågor går höga, inte minst i sociala medier, kan det ibland gå lite för snabbt. Särskilt när det skrivs om sådant som kan väcka starka känslor; skatter, religion, invandring, samt – av någon anledning – jämställdhet. Man kanske misstolkar ärliga frågor som kritik, snäser av meningsmotståndare i lite för hårda ordalag, missar att kolla upp fakta och källor innan man delar artiklar och annat material, eller på annat sätt är lite för kvick med ”sänd”-knappen.

Andra tycks helt tappa spärrarna vid tangentbordet när de inte ser meningsmotståndare i ögonen, och använder rasistiskt, sexistiskt eller annat hatfullt språkbruk som de aldrig skulle göra i andra sammanhang.

Som politiker har man ett särskilt ansvar att visa ledarskap och vara ett gott föredöme för att samhällsdebatten är konstruktiv. Men det gäller också chefer i näringsliv, offentlig och idéburen sektor. För även på arbetsplatser kan diskussioner över fikaborden bli högljudda, det kan snackas skit bakom ryggen på kollegor, jargong och internkultur bli till uppdelning i ”vi” och ”dom”. Med gott ledarskap kan däremot arbetsplatser vara arenor där demokratiska värderingar befästs och olikheter mellan människor går från att uppfattas som något hotfullt till att ses som en tillgång.

En arbetsplats kan ha en tydlig policy för hur medarbetare förväntas agera på nätet i tjänsten. Men för chefer stannar det inte där. Chefer bär med sig ledarskapet också utanför arbetsplatsen. De har ofta styrelseuppdrag i bostadsrätts- och vägföreningar, är tränare eller på annat sätt engagerade i barns idrottande, organiserar bokklubbar, är ledare på scoutläger, värdar i kyrkan etc. Även i dessa sammanhang kan bra chefer främja dialog, utveckla värdet av det goda ledarskapet, fungera som brobyggare och vara samhällets ledare. Men för det krävs att man lever – och leder – som man lär.

Genom att vara goda föredömen och tydligt markera mot hets, hat och hot i sociala medier så kan chefer visa att de tar ansvar för god ton på arbetsplatser, i offentlig debatt och på nätet. Det skulle ge oss alla ett bättre samhällsklimat.