Lysande framtid för chefer och ledarskap?

Vi måste lyckas integrera unga invandrare och etniska svenskar som idag står utanför arbetsmarknaden skriver Anders Carlberg (FP) på GP Debatt idag. Inte minst om vi ska klara av att försörja arbetsmarknaden med tillräcklig arbetskraft. Enligt Arbetsförmedlingens hisnande rapport om effekterna av generationsväxlingen kommer vi behöva dammsuga marknaden på arbetskraft.  

Den senaste tiden har debatten handlat en hel del om en av arbetsmarknadens största utmaningar: den demografiska jordbävningen. Några kallar ordvalet en överdrift. Andra menar att jordbävning bara är förnamnet på den stundande arbetskraftsbrist som hela västvärlden står inför. När rekordgenerationen 40-talisterna lämnat arbetsmarknaden alltså.

Svenskt Näringsliv bidrog i debatten genom att ordna en intressant konferens på temat kompetensförsörjning. Näringslivet har ju redan börjat känna av att det inte kan växa eftersom specifik kompetens i vissa fall saknas.

Det som förvånade oss från Ledarna mest var nog att inte ett ord sades om chefer och ledarskap. Eller i samhällsdebatten heller för den delen.

Om kompetent arbetskraft är den trånga sektorn för tillväxt och välfärd de kommande decennierna, då spår jag en lysande framtid för landets chefer och ledarskapets betydelse.

För vem, om inte chefen, ska annars vårda, utveckla och motivera verksamhetens mest kritiska tillgång; medarbetarna?

Vem ska fördomsfritt hitta talangerna i rekryteringen av nya medarbetare?

Och hur ska chefer lyckas om de inte får möjlighet att leda på ett sådant sätt att potentialen i var och en av medarbetarna tas till vara?

Förutsatt att vi lyckas hitta lämpliga kandidater till de vakanta chefsjobben förstås.

Monica Berling