Är kompetens och konkurrenskraft oviktigt för näringslivet?

Ledarna har just genomfört sitt första seminarium om de värderingar som är viktiga för ledarskapet. Först ut var frågan om jämställdhet i ledning och styrelse för svenska företag.

Inledde gjorde Marit Hoel, välrenommerad forskare från Norge, som kort presenterade utvärderingen av den norska kvoteringslagen till börsbolagens styrelser. Den var intressant men inte så oväntad, resultatet är på de flesta punkter gott, men Marit varnade för att sätta alltför stor tillit till styrelsekvotering som enda medel att rättställa missförhållandena i företagen.

Men resten av föredraget ägnade hon åt att beskriva den förlamning av innovationskraften som följer av stängda och slutna styrelserum, av homogena grupper som riskerar maktkorruption och likriktning av kompetens. Framtiden för näringslivet i Norden ligger i att öppna styrelserummen för mångfald och för transparens som gör att nya vindar kan blåsa och kreativiteten ta fart.

Därefter följde en debatt som var helt inriktad på företagen behov av kunskap och kompetens i ledning och styrelse.

Men när jag såg ut över rummet saknade jag många av de ansikten som brukar synas på Ledarnas debatter. Var fanns arbetsgivarorganisationernas folk? Var fanns företrädarna för de företag som klagar över konkurrensproblem och svårigheter att rekrytera rätt kompetens? Och var fanns företagen själva?

Nej, man väljer uppenbarligen att  blunda för det faktum att det sedan många år pågår en konsekvent kvotering till företagens högsta poster. En kvotering som riskerar att urlaka svenskt näringsliv på kompetens och förnyelseförmåga och skapa osunda miljöer med inavel och maktkorruption.

Nästa gång vi bjuder upp till debatt hoppas jag att se företrädare för Sveriges näringsliv både i panelen och i publiken. Våga ta diskussionen!