Härskartekniker i de lättkränktas land
Unionen har gjort en undersökning bland tjänstemän ifall de känner sig utsatta för härskartekniker på jobbet. Det gör tre av fyra. Undersökningen presenteras med stora grafer i dagens DN. Budskapet är att väldigt många tjänstemän upplever sig osynliggjorda eller på annat sätt förminskade av sina chefer eller kollegor.
Där någonstans tappar jag greppet.
Vi lever i ett av världens tryggaste länder, när det gäller arbetsmarknaden kanske det allra tryggaste. De flesta tjänstemän som just nu finns i arbete har bra utbildning, hyfsad lön och en rimlig arbetssituation. Men tre av fyra känner sig utsatta för härskarteknik?
Jag har jobbat som chef i hela mitt yrkesliv. Jag erkänner gärna att det finns personer som är direkt olämpliga som chefer, precis som det finns ett fåtal människor som gillar att kränka och mobba sina arbetskamrater. Men för att 75% av tjänstemännen ska vara utsatta för det måste de flesta chefer måste vara odugliga och väldigt många arbetsplatser riktigt dåliga. Förlåt Unionen, men jag köper inte det!
De flesta chefer är högst medvetna om att deras och verksamhetens resultat är helt beroende av att medarbetarna presterar sitt bästa. Att ignorera och osynliggöra medarbetare är väldigt långt bort i chefens tankar.
Min fråga är nu: i vems intresse framställer Unionen Sveriges tjänstemän som ynkliga offer som inte vågar stå upp för sig själva? Och hur känner sig Unionens många chefsmedlemmar efter en sådan artikel?
man kan förstå att fakta är obehagliga och att det är en poäng att inte förstå.
Jag tolkar det som att Ledarna osynliggör de tjänstemän som upplever att de utsatts för härskarteknik på jobbet. Chefer utvecklas, i vart fall är min erfarenhet som Unionen-medlem det. Nya oerfarna chefer, kanske utan relevant utbildning kan helt omedvetet hemfalla åt en härskarteknik, många av dessa når senare i sin utveckling insikt om detta och blir därefter bra (bättre) chefer.
Ledarna tycks läsa ut av undersökningen att ”de flesta chefer är odugliga”. Ledarna tycks vidare tolka undersökningen som att tjänstemännen är odugliga offer som inte vågar stå upp för sig själva. Men det framgår inte av undersökningen vad jag kan se.
Ledarna vet att osynliggörande är väldigt långt bort i chefens tankar. Det tyder på mycket god kunskap om chefers tankar, men innehåller i sig också en möjlig förklaring till undersökningens resultat – om man inte är medveten om osynliggörande och övriga härskartekniker så är det lättare att råka ta till dem.
Analysera o kritisera gärna undersökningen, det finns (på webben) oredovisade uppgifter om den som kan göra undersökningen mer eller mindre trovärdig. Men till att börja med kan man läsa undersökningens alla svar. Mindre än hälften av anställda utsätts för detta idag. Och nästan 4 av 10 har agerat då de sett det. Alltför höga siffror det med, men inte så katastrofala som det kan tyckas vid en första genomläsning.
korrigering av föra inlägget, andra stycket:
Ledarna tycks vidare tolka undersökningen som att tjänstemännen är YNKLIGA offer
skulle det vara.
Det finns mängder av kassa chefer där ute, många gånger är det bara underställd personal som verkar ha koll på det.
Visst har man varit utsatt för härskartekniker, jag är inte särskilt lättkränkt och för det mesta skrattar jag gott då personen i fråga inte tror att man märker av det patetiska spelet. Politik, fulspel och härskartekniker, mer vanligt än vad Ledarna tror (tyvärr).
Hej Clabbe och Knesset,
Efter ett långt yrkesliv och sju år som Ledarnas ordförande är jag helt medveten om att det finns både chefer och kollegor som beter sig oetiskt och kränkande mot arbetskamrater.
Men det jag vänder mig mot är den svartmålning av svenska arbetsplatser som artikeln i DN ger uttryck för. Problemet finns, men genom överdrift gör man det snarast mindre trovärdigt.
Jag tycker också att härskarteknik är intressant som begrepp. Om man inte är medveten och heller inte har något syfte med sitt beteende – är det då fortfarande härskarteknik? Jag tänker närmast på de nya/unga chefer som nämns.
Och man kan ju också som medarbetare i viss mån välja attityd. Om man inser att någon handlar så av obetänksamhet, ska man ändå känna sig kränkt?
Att prata om hur vi förhåller oss på arbetsplatserna mot varandra är en viktig fråga, inte minst för chefer. Men jag skulle vilja att vi gjorde det med lite mer realistiska utgångspunkter!
Du tycks förutsätta att din bild är den mest realistiska.
Naturligtvis har man ett syfte om man osynliggör eller på annat sätt trycker ner en medarbetare.
Du säger att proböemet finns men är överdrivet. Hur stort är det?