Latmaskar behöver feedback!
Hämndbegär mot chefen och känslor av meningslöshet kan få människor att bli lata och fuska på jobbet. Det hävdar i alla fall forskaren Roland Paulsen i en avhandling vid Uppsala universitet som beskrivs i dagens DN. Nu handlar det inte om oss som smiter lite tidigare en fredagseftermiddag eller drar benen efter oss en enstaka lunch. Nej det är kvalificerade latmaskar som sätter i system att hålla sig undan allt jobb så mycket som möjligt, avsiktligt eller av nödtvång.
Egentligen är den en sorglig verklighet som beskrivs, att människor kan finnas på en arbetsplats och ingen egentligen noterar vad de gör. Varken arbetskamrater eller, ännu värre, chefen. Ingen klapp på axeln för väl utfört arbete och heller inget engagemang i svårigheter och problem.
Det är också ett exempel på den yttersta konsekvensen av en icke fungerande individuell lönesättning. Om chefen har till uppdrag att sätta lön på varje medarbetare utifrån prestation relaterat till verksamhetens mål kan sådant här inte hända. Men om chefen blir administratör för löneökningar som någon annan bestämt, och måste inskränka sig till att meddela individgarantier och generella påslag, kan medarbetare slinka igenom nätet och aldrig få någon feedback alls.
Och det är trots allt återkoppling och uppmärksamhet för utfört arbete som får oss alla att känna att vi har ett meningsfullt jobb och en bra chef.
Fast, läser du undersökningen pratar vi om personer som maskar, dvs hittar systematiska sätt att undanhålla jobb. Det handlar inte om lathet, utan sätt att fuska. Och vi tappar genom att säga att de som inte har effektivitet också det forskningen pekar på, att det har blivit viktigare att visa sig effektiv, än att faktiskt vara det.
Prestationssamhället, har skapat en fasad. Som ingen medarbetare kan leva upp till. Individuell lön ja, men att tro att alltid effektivitet/resultat ska styra, och att kalla personer latmaskar känns bara Mc gregor..
Hej Robert,
Jag snodde rubriken från DN, men som jag skriver i bloggen inser jag naturligtvis att det inte handlar om lättja på vanligt vis.
Jag tror inte heller att individuell lön som sådan löser detta problemet, men däremot närvarande chefer som ger saklig återkoppling. Annan forskning, tex Jan Wallenberg, visar att det är synliggörandet av individen som sker i en bra löneprocess, som ökar trivsel och motivation.
Idag har många chefer omöjliga uppdrag, tex femtio medarbetare, eller för dålig kunskap för att se och uppmärksamma alla medarbetare.