Vi har inte råd att vänta längre!
EU har i år fokus på den åldrande befolkningen och behovet av att få fler som vill jobba längre. Den viktigaste frågan är att motivera människor med kunskap och erfarenhet att inte bara dra, utan stanna kvar och lämna över till nästa generation.
Det kan kännas som en paradox, när den svenska diskussionen rör sig med termer som massarbetslöshet och en förlorad generation, men faktum är att Europa förutspår en dramatisk nedgång med nära femtio miljoner människor i den totalt tillgängliga arbetskraften år 2050 samtidigt som ytterligare 16 miljoner kommer behövas i högkvalificerade jobb.
Samtidigt slänger vi, i alla länder utan undantag, bort en stor del av den välutbildade och kompetenta arbetskraften bara för att de är kvinnor.
Många länder har dåligt utbyggd barnomsorg och klent stöd till föräldrar som gör det omöjligt för båda två att arbeta. Kvnnorna har då två val: antingen stannar man hemma med barnen och ger upp sin karriär, eller så låter man bli att föda barn. I båda fallen bidrar man till den minskande arbetskraftstillgången.
Men även i länder med bra barnomsorg och en (ganska) jämställd föräldralagstiftning hindras kvinnor från att utveckla sin fulla kapacitet i yrkeslivet. Det yttersta tecknet i Sverige på detta är kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna, som från att ha stått stilla under många år nu t.o.m. krymper. Det är en kraftfull signal till Sveriges kvinnor att det inte lönar sig att satsa, för när det verkligen gäller räknas du inte i alla fall! Då är det grabbarna som ska fram.
Europa har en hård kamp framför sig att komma till rätta med ekonomi och sviktande produktivitet. I förhållande till övriga världen har vi en liten och krympande befolkning och många företag kommer få svårt att klara sin verksamhet på grund av brist på kompetent arbetskraft.
I Sverige har vi alla möjligheter att agera för att få både män och kvinnor att fullt satsa på jobbet. Det som krävs nu är att regeringen sätter ner foten och inför kvotering till bolagsstyrelserna. Dagens siffror visar med plågsam tydlighet att det är enda vägen.
Ursäkta jag ställer frågan men är Ledarna bara ett förbund för kvinnliga ledare?
Allt som lyfts fram just nu är ”Årets kvinnliga ledare” ”Årets framtida kvinnliga ledare” ”Kvinnor in i styrelser” o.s.v. o.s.v.
Har ni också utsett ”framtida manliga ledare” ”årets manliga ledare”.
Varför bloggas och argumenteras det inte på samma sätt att släppa in yngre förmågor i styrelser som kan ta med sig nytänkande in i företag och organisationer.
Förstå mig rätt, jag har inget emot kvinnor, kvinnliga chefer (bästa chef jag någonsin haft var kvinna) eller att kvinnor ska lyckas och komma sig upp i företag och organisationer. Jag skulle dock gärna se att ni på samma sätt som ni nominerar och utser titlar till kvinnor bör göra motsvarande även för män. Visst arbetar väl förbundet får alla medlemmar oavsett kön?