Självmordsuppdrag anyone?
Jag läste just en annons som fick blodet att susa i tinningarna och blodtrycket höjas till en osund nivå. Man söker en chef , en platschef för städeneheten inom ett stort sjukhus. Huvudansvaret, alltså inte hela ditt ansvar men huvudansvaret, är för 100 personer som jobbar inom städ och vaktmästeri!
Du har enligt annonsen ”personalansvar, ekonomi- och budgetansvar, samt rehab och kundansvar.” Och för att vara riktigt tydlig innebär det att ”du även sköter löner och övrig administration som rör personalen”. Hur tänker man när man skriver en sådan annons?
Jag har arbetat i den världen. Jag vet att det handlar om mångkulturella arbetsplatser med språkförbistring och kulturella olikheter. Det handlar om medarbetare som har kroppar hårt slitna av arbete och som endast i undantagsfall valt sitt yrke. Det är också en arbetsmiljö där din enhet förväntas total anpassning efter kundens ganska speciella krav, så som det är på ett stort sjukhus.
”Du ska ha goda ledaregenskaper”, står det i annonsen. Fint, och när ska du använda dem? För du ska ju också sköta administrationen för 100 personer och ”skriva rapporter”. Samt vara ”affärsmässig”.Detta är ett extremt chefsuppdrag, det medger jag. Men det finns tyvärr många liknande, särskilt i servicebranschen.
En chef skapar resultat genom att leda sina medarbetare. Ledarskap är en relation, men hur skapar du relationer till 100 medarbetare? Hur genomför du utvecklings- och lönesamtal med god kvalitet med 100 personer,och hur stor chans är det att dina medarbetare överhuvudtaget träffar sin chef efter anställningsintervjun.
Ett chefsuppdrag som detta skulle kunna vara löjeväckande om det inte vore så nära verkligheten för en hel del av Sveriges chefer. Chefsjobb med omöjliga förutsättningar skapar frustration hos chefen, dålig arbetsmiljö och sämre resultat för företaget. Ändå finns de.
I annonsen söker man ”en stabil och lugn person” som ska ”trivas att arbeta i högt tempo”.
Lycka till.
Hej!
Lugn och stabil räcker inte. Ibland fokuseras det för mycket på en enskilda ledarens förmåga istället för de organisatoriska förutsättningar som krävs. Det är svårt nog att hinna med löne-& utvecklingssamtal och att se och bekräfta 50 medarbetare som är rätt vanligt i vissa branscher som t.ex. äldreomsorg. Hur svårt är det inte med 100? Här hade det varit logiskt att inrätta minst 3 chefer, alternativt en övergripande chef med 2-3 gruppchefer.
Med sådan arbetsmiljö, inte undra på att många chefer vill byta arbete. Och hur ska vi då lyckas rekrytera chefer framöver?
Mvh
Jim-Alex
jag vet, att du vet vad du talar om annika. Själv blev jag SÅ TRÖTT när jag läste kriterierna. Var finns en sådan person? Hoppas hon (för det är förmodligen en kvinna som söker en sån tjänst…) tar i utav h-vete när hon anger löneanspråk!!
Tyvärr så är gruppstorlekar inom industrin även på väg mot 100 strecket och som oftast ligger dom på bra mycket över 50 personer. Detta sker samtidigt som företagen tar bort administrativt stöd för chefer och man ska sköta detta själv för sin personal. Företagen hävdar ekonomi i detta med mindre antal chefer med det är som att pinka i byxorna anser jag.
Jag satt ett kort teg (gissa varför) som rektor med 120 anställda: lärare, bespisningspersonal, vaktmästare, städare, elevassistenter, speciallärare, hemspråkslärare, skolsköterska, kurator med flera… Där kan vi prata om självmordsuppdrag!
Behöver jag säga: aldrig mer?
Tack för kommentarerna som bekräftar det jag egentligen vet: Vi har en lång väg att gå innan alla förstår värdet av gott ledarskap och vilka förutsättningar som fodras för att det ska bli verklighet.